Nikos Panayotopoulos: Om DNA får bestämma blir riktiga författare och kritiker arbetslösa

Mar 14th, 2010 | By | Category: 2004-3, Artikel

Av Per Erik Tell

Varför läsa dom gamla grekerna, när det finns nya?

En av dom nya är 40-årige Nikos Panayotopoulos, som jag hade nöjet att träffa på bokmässan i Göteborg.

Han är ännu inte publicerad på svenska, men på engelska har jag läst hans översatta The benefit of doubt, en sciencefictionroman som utspelar sig i mitten och slutet av 2000-talet.

Läkaren och biologen Albert Zimmerman har efter trägen forskning lyckats med bravaden att i människans DNA identifiera den särskilda gen som avslöjar huruvida du är född till konstnär eller författare.

Du kan ju själv föreställa dig vilka följder det här får!

Recensenter och kritiker blir obehövliga och därmed arbetslösa.

Fel gen – värdelös konst

Antingen har du rätt gener och då är det du gör bra, eller också har du inte den rätta sammansättningen i livets innersta spiral och då är ju inte det du producerar, följaktligen inte heller du själv, av något som helst värde.

Frågan – vad är konst? – kan anses avgjord. Och det av en fullkomligt opartisk Och opåverkbar domare.

Svaret blir:

Konst är det som produceras av den som har rätt gener. Och det samma gäller författarna.

Bestsellers blir enbart de böcker som skrivits av författare som har klarat ”Zimmermanstestet”.

Zimmerman själv förklarar, något kryptiskt, i en intervju varför han under alla deras år sysslat med att forska efter ”konstnärsgenen”:

”Hans arbete, sa han, var inriktat på att befria mänskligheten från förvirringen som orsakas av det mediokra, att utrota fröet som kväver dom sanna genierna och som har gett vår tidsålder en komplett brist på originalitet, att störta anarkin och åtminstone låtsas att det finns rättvisa!”

Blir hans vision sann? Knappast.

För ”de rätta” blir livet kanske enklare.

Föräldrar testar sina nyfödda bebisar. Och är man då rätt sammansatt så kan den kommersiella kranen öppnas för fullt. Redan dom första strecken med målarkritor eller kluddet med vattenfärgerna säljs till fantastiska priser.

Bokhandelns hyllor fylls av korta berättelser av 18-åriga spolingar, ”the bright babes”, vars test visat sig positivt.

Varför skriva långa och snåriga berättelser när berömmelsen redan i förväg är utstakad?

Känd författare vägrar testa sig

The benefit ofdoubt handlar om en författare, James Wright, som får stor uppmärksamhet efter sina första böcker, men som sedan vägrar låta sig gentestas när hans förläggare kräver det.

”Jag vägrade. Utan mer väsen än så. Och ganska beslutsamt. Jag stannade inte uppför att fundera på konsekvenserna. Jag räknade aldrig på eventuella sidoeffekter, inte ens när den första vågen kom och min vrede hade ersatts av den katastrofala duon: nyfikenhet och tvivel. Jag vägrade med en styrka som jag inte ens visste att jag hade. Jag blundade och stängde ute all klagosång och tillbringade resten av mitt liv bunden till pålen av envis vägran. Jag var inte den ende.”

Men det här betyder att Wright förlorar sina möjligheter att på nytt publiceras och hans liv förändras. Han hamnar på ett ruffigt hotell, går på AA-möten (Artist Anonymous!), där dom ”ogiltiga” författarna och konstnärerna träffas och umgås, och hans enda vän blir den prostituerade kvinnan Patty.

Han skriver senare ytterligare böcker som får stor uppmärksamhet, men hur det går till låter jag läsaren av Panayotopoulos berättelse själv finna ut.

Slutligen blir Wright sjuk och hamnar efter en kollaps på sjukhus där han skriver ned sin berättelse. Det blir boken The benefit of doubt. Där på sjukhuset låter han sig slutligen testas. Men han vill inte ta del av resultatet, utan önskar att det ska publiceras först efter hans död. Läkaren som vårdar Wright i slutskedet, Friedrich Clause, blir den som offentliggör det överraskande resultatet av Zimmermanstestet. Också detta sker på ett minst sagt överraskande sätt. Nikos låter oss alla tvivla.

Och i boken skriver han om en ung konstnär som också vägrar låta sig testas. Denne säger: ”Tvivel är både källan och styrkanför konstnären. Om tvivlet tas bort, då pratar vi inte om konst längre, utan om propaganda.”

Beskriver totalitär marknad

I en intervju i den grekiska kulturtidskriften Ithaca säger Nikos att boken är ett sätt att beskriva hur den totalitära marknaden sätter munkavle på den kreativa artisten.

– Det är bara att titta på bestsellerlistan, säger han.

Det finns väl knappast anledning att tro att skillnaderna mellan Sverige och Grekland är särskilt stora i det här avseendet.

Nikos Panayotopoulos är född i Aten 1963 och är utbildad ingenjör. Samtidigt med sin tekniska utbildning sysslade han med teater. Sedan sadlade han om till journalistiken och 1989-92 jobbade han som frilans med specialisering på reportage om konst för dags- och veckotidningar samt TV. Han har också jobbat som manusförfattare för både TV och film, och bland annat skrivit fem långfilmsmanus.

Han har hittills gett ut fyra böcker The materials guilt, Ziggy from Marfan – the diary of an extra-terrestrial, The benefit of doubt och nu för bara en kort tid sedan kom hans fjärde bok ut i Grekland med titeln Icon, som handlar om en man som utför mirakel i en liten grekisk by.

Han avgudas av byborna tills en dag man får för sig att han är en bedragare och då vänder de sig emot honom och lynchar honom.

Dom gamla grekerna har fått en spännande efterföljare i Nikos Panayotopoulos.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22