Niels Meyn: Bortglömd författare

Feb 8th, 2008 | By | Category: 2001-2, Artikel

Av Jan B. Steffensen

Niels Meyn (1891-1957) började som översättare åt Litteraturselskabet under 1900-talets första årtionde. Fram till sin död i mitten av 1950-talet skrev han mer än 300 kriminalberättelser, om man räknar in de många historier han bidrog med till de så kallade krimihäfter (kioskmagasin).

Det är i sig självt en överväldigande produktion. Därtill kommer att Meyn under mer än 30 olika pseudonymer (Charles Bristol är den mest kända och mest använda) samt anonymt också skrev barnböcker, science fiction, djurböcker och facklitteratur. Han hade en förmåga att ta till sig kunskap och omsätta den i kombination med sin vilda fantasi till spännande berättelser med äventyrliga intriger. Han saknade aldrig idéer och inte heller inspiration.

Meyn skrev för att tjäna pengar, men han saknade inte litterära ambitioner. Han ville gärna bli accepterad på den litterära parnassen, men det lyckades han aldrig med. I Danmark var populärlitteratur mycket illa sedd – i varje fall till början av 1980-talet. Meyn hade en mycket mera framträdande position i Sverige an i Danmark. Meyn skrev alltså för att tjäna pengar och han tjänade pengar för att förbruka dem. Han var en lebeman, för vilken vardagens trivialiteter tycktes mindre viktiga. Han levde utan tanke på morgondagen. På det sättet är Meyn en klassisk populärförfattare. De många olika pseudonymerna säkrade, att han fick ut sina berättelser i samma rasande tempo som han skrev dem. Ibland var bristen på pengar så stor att han skrev och sålde idéer till historier, som andra kunde skriva färdiga.

Fortare skriva än översätta

Meyn hade inte arbetat länge hos Litteraturselskabet, förrän han upptäckte, att det gick fortare att skriva berättelserna själv än att översätta dem. Det blev hans väg in i den kioskhäfteslitteratur, som blomstrade i början av förra århundradet och han bidrog till många av Litteraturselsskabets serier, som annars får det mesta bestod av översatta historier, främst från tyskan. Kioskserierna Lord Kingsley och Fyrst Basil var bland hans första bidrag till den kriminallitterära genren. Senare bidrog han bl.a. under gruppseudonymen Peter Anker med berättelser till några av de stora danska kioskmagasinen, Betjent Ole Ny, Kurt Danner och Styrmand Rasmussen. Mest central är hans egna serie om Mystiske Mr. X., som kom ut i flera omgångar.

Vid sidan av detektivhäftena består hans egentliga huvudbidrag till den danska kriminalberättelsen av bland annat en serie romaner av boklängd, som kom ut i Record under en rad olika pseudonymer (Gustav Hardner, Harold Chester, Richard Ørn m. fl.). Trots att Meyn ofta förfaller till äventyrsinslag vid en tidpunkt då kriminalromanen allmänt sett rörde sig i riktning mot rationalism och vetenskaplighet eller moralism i den hårdkokta deckaren, så har dessa historier något mera substans än de mera schablonartade deckarhäftena. Berättelserna i Record supplerades med enkla självständiga bokutgåvor under eget namn – bl.a. To Skud i Natekspressen (1944) – och under pseudonymen Charles Bristol – bl.a. Ad skjulte veje (1933) og Bag lovens kulisser (1928). Ingen av dessa självständiga deckare har publicerats på svenska och de är svåra att få tag i på danska.

Research vid skrivbordet

Meyn var journalist innan han blev författare. Han skrev hundratals artiklar till många olika tidskrifter i främst populärvetenskapliga ämnen. Det facklitterära intresset satte också sina spår i den del av hans författarskap som Meyn själv satta störst värde på, nämligen hans djurböcker. Förutom i Danmark och Sverige utkom de också i Norge och Finland. En del av dem blev översatta till tyska och publicerades antingen i Tyskland eller Österrike. Han fick ett visst namn i Tyskland och inbjöds dit att hålla föredrag. Djurböckerna är fiktion, men de bygger på grundligt kunnande om djurens beteende. Meyn lade ner stort arbete på research hemma vid skrivbordet.

De flesta barn – pojkar och flickor – som läste barnböcker under 1900-talets första femtio år, har med största säkerhet satt klorna i Niels Meyn. Han har som barnboksförfattare använt de flesta synonymerna, bl a Anne Lykke och Christel Marner, när han skrev för flickor, och t ex Charles Bristol, Erik Juul eller Kai Lynres, när han skrev för pojkar. Det hänger säkert samman med att han kom med så många böcker under andra hälften av 1940-talet. Mest skrev han pojkböcker och många av dem företer en blandning av äventyr och det fantastiska, som attraherar – eller i varje fall attraherade – pojkar fram till början av tonåren. Litteraturkritiken har sällan avgett positiva omdömen om Meyns böcker, med ett undantag, nämligen hans barnböcker.

Dessa innehåller ibland element från science fiction, men Meyn har också rena science fiction berättelser med marsinnevånare och flygande tefat. Han skrev först och främst bra berättelser – och ansträngde sig inte för att göra sin sf vetenskaplig.

Förlorade sin position

Det var nog Meyns eviga strävan att få sina artiklar och historier publicerade som förde honom i famnen på nazistpartiet. Han skrev bl.a. för dagbladet Fædrelandet, men råkade i luven på partiet mot slutet av kriget och anmälde sitt utträde. Inget tyder på att han var aktiv nazist. Även om hans berättelser ofta bygger på litterära stereotyper och populistiska fördomar, så skiljer de sig inte särskilt från andra författares alster från mellankrigsåren. Stämplad som nazist återvann Meyn aldrig sin begränsade position från före kriget, även om han några år efter kriget återintogs i den danska författarföreningen.

På många sätt intar Meyn en mera framträdande position i Sverige, där John Lorén stod för publicerandet av många av hans berättelser, bl.a. större del av serien med Jack Lester, som bl.a. förekom i Alibimagasinet. Meyns död 1957 omtalades i flera svenska tidningar, men i stort sett inte alls i Danmark. John Lorén kallade i det sammanhanget Meyn för “en glänsande författare” och skrev att “genom sina Jack Lester-romaner, som vi haft förmånen att kunna publicera, har han blivit mycket uppskattad av våra läsare.” Det är också långt mycket lättare att få tag i Niels Meyns svenska titlar än de danska, som säkerligen i stor utsträckning helt enkelt har kastats bort.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22