Nestorn bland svenska deckarförfattare: Tage Giron kommer med nygammal bok

Sep 17th, 2009 | By | Category: 1997-3, Artikel

AV JOHAN NORÉN

Tage Giron – som såg dagens ljus vid midvinterståndet 22 december 1922 i Karlskrona – är nestorn bland svenska deckarförfattare. I höst släpper MB Förlag en av hans bästa böcker, Sista budet från 1907, i den nya serien Maxi-Pocket. Han har alltid varit en sparsmakad skrivare och inte heller låtit sig intervjuas så ofta. Men här berättar han öppenhjärtigt om sitt liv, glädjeämnen och besvikelser.

Kronologin i Tages liv är lite vinglig. När han var fem år flyttade familjen till Stockholm och året efter började han vid Dagmar Baeckströms Förberedande skola.

– Jag har alltid varit svag för drömmar, säger Tage. Kanske fick jag teaterdrömmar där. I vilket fall spelade jag med i en pjäs av Elsa Beskow mot bland andra klasskamraten Erland Josephson och det räckte tydligen för att spola alla teaterambitioner.

Grabben med ruter i

1932 kom han med glans in i Östra Real, där han blev kvar i fyra år.

– Men efter en god början rasade mina betyg med blixtens fart, så min far flyttade mig till Solbacka Internatläroverk för gossar. Han trodde att detta skulle göra mig till en god elev så att jag blev en pojke med ruter i. Det blev tvärtom, troligen för att jag mobbades, kamratuppfostran hette det visst då. Som alla mobbade människor drömde jag mig bort till högtflygande tankar om min egen överlägsenhet. I drömmen var jag kantor i en liten isolerad landsortskyrka, men min musikaliska begåvning skulle få folk att vallfärda dit för att höra mig spela. Jag hade tyvärr glömt att för detta fordrades övning och åter övning. Det enda som kom ur musikerdrömmarna var att jag några gånger fick vikariera vid orgeln under morgonbönerna – och den enda låt jag hjälpligt kunde var ”Hela världen fröjdas Herren”, så den blev det. När den drömmen krossades tänkte jag bli målare, men det sprack också på bristande begåvning.

Neutralitetsvaktande student i marinen

I den skolan blev det underbetyg i de flesta ämnen, så Tage fick flytta igen, denna gång till Beskowska skolan i Stockholm där han till sist klarade en studentexamen. 1942 brann Europa och Tage hamnade i flottan.

– Det blev mycket neutralitetsvakt fram och tillbaka mellan Haparanda och Strömstad.

Tydligen var det inte så stort fel på studiebegåvningen hos Tage i alla fall. Året efter krigsslutet gick han handelsskola och sedan blev det jobb på olika rederier och skeppsmäklerier i Stockholm.

Sveriges minsta skeppsmäkleri

1950 blev han äkta man och husägare efter att ha kommit över en gammal, ”gudskelov vinterbonad”, sekelskifteskåk i Saltsjöbaden och tre år senare startade han sin första egna verksamhet.

– Det var Sveriges minsta skeppsmäkleri, skrattar Tage. Kontoret låg i en liten stuga på tomten, men jag hade skaffat teleprinter, så kontakt med hela världen hade jag. Carl-Fredrik Reuterswärd kallade mig ”Häxan i Pepparkakshuset” när han såg den tickande printern.

Det var i denna veva som Tage började fundera på att skriva.

– Jag ville åstadkomma naturskildringar från Stockholms skärgård. Så skulle jag – var tanken – tjäna pengar samtidigt som jag kunde tillbringa mesta tid en i segelbåt.

Litterär debut 1962

Litterär debut blev det till sist. År 1962 skrev Tage en dikt om den 18-åring som var den förste som sköts till döds under ett flyktförsök över Berlinmuren. Den publicerades stort uppslagen över nästan hela första sidan i tidningen Arbetaren.

– Nu visste jag vad jag skulle bli. Äntligen, säger Tage. Jag började arbeta på min första deckare och det projektet stöddes av Lars Björkman och Pär Rådström. Vi brukade spela V3 tillsammans på Täby Galopp.

Rådström såg till att portarna till Norstedts Förlag öppnades för Tage och 1963 kom debutromanen Maskerad.

– Jag drömde om jätteupplagor och jätteinkomster medan jag skrev på bok nummer två som hette Själabad.

Jätteinkomsterna uteblev men det kom under 60-talet ut flera böcker – Fara med lögn. Gift in i döden (som belönades med Expressens Sherlockstatyett), Sista budet (som nu kommer ut igen) och Utpressaren.

Fart på romanskrivandet

1970 bestämde sig Tage för att radikalt ändra sitt liv. Han bröt upp från hus och hem och flyttade till Norge där han trodde sig kunna trivas eftersom hans mor var norska. Men snart var han tillbaka i Sverige igen, faktiskt redan året efter då han bosatte sig i ett rödmålat hus någon mil utanför Mariefred. Romanskrivandet tog återigen fart och 1972 kom boken Angelika. Vid den här tiden pendlade han mellan Metargatan på Söder i Stockholm och Mariefred.

– I litteraturen är väl inte Metargatan så ofta nämnd. På rak arm kan jag bara minnas Kjell E. Genbergs kriminaldebut Fnask i fördärvet, där han låter en poseringsflicka bli mördad i nummer 5.

Själv hade Tage större lycka än Genberg, som ännu bara var kioskförfattare. Han fick sin nya roman Begravd i tysthet utgiven som Månadens Bok år 1975. Året därefter lockades Tage Giron av Iwan Hedman-Morelius till Lindqvists Bokklubb.

– Det talades om jätteupplagor, så jag övergav tyvärr Norstedts, suckar Tage. Hos Lindqvists kom boken Tvångstanken och sedan gick förtaget i konkurs. Fast jag tror inte att det var mitt fel.

Men Tage var en etablerad författare vid det här laget och fick anbud från Forum, som i rask takt gav ut romanerna Blodsvittnet, Vedergällningen, Under sina vingars skugga och Ond cirkel. Sedan kom en period av skrivkramp och Tage lämnade huvudstaden för att återvända till Saltsjöbaden 1980.

Ny framtid till mötes

Fyra år senare kom boken Förloraren, utgiven av Askelin & Hägglund i samarbete med Litteraturfrämjandet.

– Titeln var signifikativ. Det blev närmast konkurs efter det äventyret – åtminstone för mig.

Nu skulle det dröja ända fram till 1991 innan det kom en ny bok. Denna gång var titeln Bankrånarna och förlaget Valentin.

– Därmed torde jag gå en ny ekonomisk framtid till mötes, säger Tage mycket allvarligt. Om man nu tar titeln ad notam och börjar råna banker. Men jag har fler utkomstmöjligheter. I Föreningen Kriminalförfattare i Stockholm är jag finansdirektör, kassör var inte fint nog, och om jag skulle få lust kan jag alltid rymma till Sydamerika med föreningens intäkter.

Det är i så fall Tage väl unt, för hos FKIS har han – förutom med en TV-pjäs – deltagit i föreningens novellantologier och de novellsatsningar som gruppen gjort för svensk press, sommar som vinter, de senaste åren. I år fyller FKIS 20 år och manifesterar detta med en välmatad novellsamling som fått den kongeniala titeln Förening med brott.

Där medverkar Tage med novellerna Kommissarie Holgersson och den döda kvinnan samt Påsksmällen. Och 1997 kom alltså kriminalromanen Sista budet ut på nytt.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22