Nej, Bibliotekstjänst förstör inte deckarna!

Sep 12th, 2009 | By | Category: 1996-2, Artikel

Av KLAS LITHNER

Min gode vän och mångårige kollega i Svenska Deckarakademin Jean Bolinder har i sin debattartikel i DAST 1/96 med titeln ”Bibliotekstjänst – en dödgrävare för deckargenren?” än en gång återkommit till den recension som Bibliotekstjänsts lektör Stig-Lennart Godin 1990 gav hans kriminalroman Dödisgropen. JB har också kritiserat lektören Anne-Marie Wieselgrens recension av hans senaste bok Fjärilseffekten.

Jag kan givetvis inte ta ställning till hans mellanhavanden med de båda lektörerna, men vill framföra några allmänna synpunkter på frågan. Dels vill jag framhålla att författarna icke är fullt så hjälp löst utlämnade åt lektörens godtycke som det kan tyckas, och dels vill jag bemöta påståendet ”Genom att Bibliotekstjänst har så okunniga och osensibla lektörer bromsar de utvecklingen av svenska kriminalromaner.” Tidigare har jag behandlat närliggande problem i en artikel i Skånska Dagbladet den 23/4 1990, ”Jag är en av dessa ljusskygga kritiker”, som var föranledd av en osignerad kulturartikel i Sydsvenskan den 23/3 samma år med rubriken ”Ljusskygga kritiker”. JB har dessutom behandlat Godins recension och principfrågan i en artikel i DAST 1/1991, ”Ansvarslöst Bibliotekstjänst”, som jag kommenterade i en artikel i DAST 2/1991, ”Om lektörer, recensenter och andra”.

Som bakgrund kan emellertid nämnas att jag varit lektör sedan 1980 och i denna egenskap recenserat 57 deckare, varav 51 på svenska och 6 på tyska. Däremot har jag aldrig lyckats få recensera någon deckare på engelska trots flera framförda önskemål. Fackböckerna är betydligt fler inom juridik, kriminologi och närliggande områden, nämligen 83 böcker, därav fyra på engelska.

Den författare eller det förlag som är missnöjd med en recension kan vända sig till Bibliotekstjänsts granskningsnämnd, som efter omorganisation nyligen är gemensam för vuxen och barn- och ungdomsböcker och består av nio personer, varibland så kända namn som Heidi von Born, Lars Erik Böttiger, Immi Lundin och Marja Talgree. Nämnden inhämtar yttrande från lektören och kan besluta om ny recension. Jag har dock inte någon statistik på hur ofta detta förekommer. Själv har jag råkat ut för två sådana klagomål och i båda fallen, alltså 1,5 procent av mina recensioner, fann nämnden skäl för ny recension.

Delikatessjäv

Eftersom båda böckerna utgjorde biografier över moderna svenska brottslingar, de enda böcker i denna kategori jag lekterat, har jag för framtid en begärt att få slippa sådana böcker. Likaså har Bibliotekstjänst en lista över de författare jag inte vill recensera, antingen för att jag betraktar dem som dåliga eller på grund av personlig vänskap eller nära bekantskap i Svenska Deckarakademin. Till sistnämnda hör JB själv, och vi jurister kallar det delikatessjäv.

Sedan flera år upptar Bibliotekstjänsts lektörsförteckning inte uppgift om vilka områden man lekterar, men bland deckarlektörer kan nämnas författaren Ulf Durling och kritikern Lilian Fredriksson, som båda är kolleger till oss i Svenska Deckarakademin samt de allmänt såsom sakkunniga ansedda journalisterna Inge Ekbrant och Rolf Nilsén, bokförläggaren och tidskriftsredaktören Per Olaisen samt bokhandelsmedhjälparen och författaren Suzanne Mortensen. Durling kan således komma att bedöma sina konkurrenter bland författarna, något som även kan förekomma denna tidning.

Kunskap på många områden

Dessutom anser jag inte, att man kan plocka ut enbart deckarna till särbehandling. Bland de cirka 900 lektörerna i förteckningen återfinns människor med de mest skilda kvalifikationer på de mest aparta områden.

Slutligen kan man undra hur det skulle gå om inte vi lektörer fanns. Skulle författaren, förlaget, bibliotekarierna eller ingen alls till den läsande allmänhetens eller specialisternas tjänst via biblioteken recensera sådana böcker som jag själv haft under de senaste åren?

Exempel ur facklitteraturen är: Madeleine Lejjonhuvud HIV-smitta, Ditlev Tamm Romersk rätt och europeisk rättsutveckling, Krister Malmsten Idrottsvåld och idrottstvister och Livia Sennis Eriksson Det hedervärda samfundet.

Bland deckarna kan nämnas Erik Wijk Brottsligt, Petra Hammesfahr Der stille Herr Genardy eller nytryck år 1995 av en svensk deckare från 1974, Tage Girons Begravd i tysthet.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22