När Arvastson skriver om döden blir gammal indian centralt tema

Sep 19th, 2009 | By | Category: 1995-1, Artikel

”Indianen gick upp på berget” heter Jan Eric Arvastsons senaste thriller (Carlssons).  Den kom ut sent hösten 93. Är det också en miljödeckare, som flera tidigare?

– Både ja och nej, svarar författaren. Bakom boken ligger den skräck och vrede jag kände, när jag läste en rad artiklar i tidningarna om alla åldringar som ligger bortglömda och utan tillsyn i storsjukhusens korridorer och kulvertar. Antingen, tänkte jag, måste åldringsvården bli avsevärt mycket effektivare.

Värdigt livsslut

Eller också får det lov att finnas något bättre och värdigare sätt att sluta livet. ”Indianen” kan läsas som ett drastiskt inlägg i den debatt som Ingemar Hedenius engagerade sig så djupt i. ”Indianen” är också en satir riktad mot politikens övermänniskor.

Ingen hjältefigur?

– Jo verkligen. Jag har gapat över mycket i den här boken. Den skojar också lite med deckarhjälteschablonen. Huvudperson i ”Indianen… ” är den kvinnliga privatdetektiven Gilla Gellborg, alltid i mjuk filthatt och trenchcoat, skön som synden och minst lika farlig, 1.92 lång och rödhårig.

Vad är det för brott som Gilla uppdagar?

Jan Eric Arvastson svarar: I en mycket stor kommun någonstans kommer några människor på olika nivåer på, att bättre än att slösa resurser på vård av mycket gamla och sjuka människor är att de tas om hand med andra metoder. Gilla upptäcker en av de metoderna – nämligen i svarta sopsäckar som sedan försvinner i ett sopförbränningsverk. Hon nystar upp härvan. En parallellhandling beskriver hur en ny ideell organisation, som ropar på rätten till vår egen död och ättestupans återinförande, får en väldig vind i seglen…

Satir eller?

Alltså – en satir, säger vi. För så kan väj inte ske? Så grymt kan väl inte det svenska samhället bli?

– Den som lever får se, svarar Arvastson lakoniskt.

Vad har du fått för press hittills på boken?

– En hel del kritiker har förstått allvaret bakom satiren. ”Skakande deckarroman om dödshjälp och vård”, skriver någon. En branschkollega till denna tidning menar: ”Arvastson är ute i ett angeläget ärende och budskapet når förvisso, trots en del närmast farsartade förvecklingar, fram till läsaren.” Men Helsingborgs Dagblad tycker inte om den. ”Förlaget kallar ’Indianen gick upp på berget’ för en ny intressant kriminalroman. Det är som att kalla Allerum en exotisk storstad”.

Där lämnar vi Indianen på sitt berg och frågar vad som ska komma härnäst. Din förra, ”Sanndrömmen”, var en parapsykolgisk thriller. Blir det nån mer sån?

Kanske ockult tema

– Det ockulta är spännande. Men man måste ha en bra historia för att ämnet inte ska bli ”flum”. Nej, nu har jag tänkt skriva några böcker runt en ny hjälte. För något år sen, fortsätter Arvastson, träffade jag en präst med ett annorlunda förflutet. Han hade varit polis i Stockholm, till och med ingått i ett eller annat batonggäng. En sån person, med dessa ”dubbla lojaliteter”, vill jag göra till problemlösare i någon bok framöver. Hans namn ska vara Jona Svärd.

Innan vi ska skiljas, säger Jan Eric: Jag undrar om Iwan Hedman minns den chockade kvinnliga reportern i Borgvattnet och den chockerande jubileumsintervjufrågan?

Han berättar: – En gång i slutet av 70-talet förlade Dast en av sina berömda diggarkonferenser till spökprästgården i Borgvattnet. En radiokollega till mig, en äldre stadig dam, åkte för att bevaka den. Efter att ha genomlevt kvällens förhandlingar och borstat tänderna, skulle hon krypa ner i sin sovsäck i ett av rummen i spökhuset – och fann att det låg en död man i den! Skrikande sökte hon undsättning i angränsande rum. Vid närmare undersökning visade det sig inte vara något lik i sovsäcken utan bara en trött konferensdeltagare som tagit fel på rum…

– Ungefär 10 år senare kom jag till Dasts dåvarande redaktionshus i Sörmland, fortsätter Arvastson. Jag hade som radioreporter i uppdrag av Berndt Friberg att ställa en fräck fråga till den just då jubilerande deckarkalenderbitaren No 1 Iwan Hedman Morelius:

Någon som heter William Shakespeare har du väl aldrig hört talas om???

– Iwan tog inte alls illa upp över frågan.

Tvärtom visste han en hel del om Shakespeare. Det blev en av de roligare intervjuer, jag gjort i radio, säger Jan Eric Arvastson.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22