Några randanteckningar till Dilys Winns andra bok:

Sep 12th, 2009 | By | Category: 1996-2, Artikel

Viktiga uppgifter om skandinaviska karriärkvinnors uppnosiga bröstvårtor

Av KLAS LITHNER

Sedan första delen av boken Murderess Ink The Better Half of the Mystery, som utgavs 1977 av Workman Publishing i New York, recenserats kortfattat och kritiskt av Jan Broberg i Jury 1978:1:20, skrev jag en längre och mera positiv artikel om den i DAST 1979:1:28-29.

Dilys Winn startade deckarbokhandeln Murder Ink i New York och sålde den senare till Carol Brender, varefter hon skrev denna bok med hjälp av ett stort antal bidragsgivare. Vid Mystory Writers of America’s stora middag den 17/3 1978, som avslutade årets deckarkongress i New York, tilldelades hon Korpen för en specialprestation, nämligen just denna bok. Hennes tacktal var så befriande kort jämfört med de andra pristagarnas att det väckte stark anklang i åhörarnas trötta öron. Hon sade nämligen karl och kärnfullt: ”I think I have deserved it”.

Boken är ett samlingsverk om deckare, deckarförfattare och sådana faktaområden som har betydelse för denna genre. Den är strängt inriktad på engelsk och amerikansk litteratur.

Nyttig för amerikaner

Det finns en hel del nyttiga avsnitt i boken, kanske i första hand avsedda för amerikanska läsare, som är obekanta med typiskt engelska företeelser. Jag skulle emellertid vilja ha med ytterligare två artiklar av samma slag, en som borde handla om det engelska och skotska advokatväsendet och klarlägga det förras skillnad mellan barristers och solicitors. Den andra borde behandla den viktiga del av trädgården som utgörs av ”The pottingshed”, trädgårdsskjulet, där den stora burken med arsenikhaltigt ogräsmedel brukar förvaras när den inte används inom familjen.

Första delen av verket handlar alltså om män och brott i deckare, medan andra delen tar upp kvinnor och brott. Den publicerades redan 1979 av Bell Publishing Company, New York, men jag har först nu hittat den i Ystads Antikvariat, som för övrigt kan rekommenderas livligt till deckarintresserade. Det har en kunnig innehavare, rikhaltigt lager och låga priser.

Allvar och skämt

Ungefär halva boken är författad av Winn själv, resten av ett stort antal manliga och kvinnliga medarbetare. Bland dessa märks kända deckarförfattare som till exempel Patricia Highsmith, Dorothy Hughes, Mignon Eberhart, Josephine Bell, Amanda Cross, Lilian de la Torre, Lillian O’Donnell och Patricia Moyes. Dessutom medverkar en rad kritiker och experter på olika områden.

Boken innehåller både allvarliga och mer skämtsamma avsnitt samt kuriositeter. Exempel på den första kategorin är privatdetektivpar, romandeckarnas hustrur och ett avsnitt om Miss Rose Corsa, perfekt sekreterare åt Emma Lathens bankdirektör John Thatcher. Ur andra kategorin kan nämnas undervisning i hur man gör en hovnigning samt en artikel om den engelska barnsköterskeskolan Norland Nanny Training College.

Till den tredje hör uppgifter om Harriet Vanes garderob, Maigrets regnrock och hur man klär ett lik.

Anknytningar till Skandinavien finns endast på två korta punkter. Sjöwall-Wahlöö nämns som exempel på författande äkta par och i ett avsnitt om urringningar sägs det att i skandinaviska procedurromaner har karriärkvinnorna inga bröst men däremot framträdande bröstvårtor. De åsyftade författarna kanske kan försvara eller förklara sig.

Boken är roande och delvis värdefull. Andra delens omslagsillustration är lika bra som den på första boken.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22