Några rader om Wes Hardin – och vem är det nu, då?

Mar 13th, 2010 | By | Category: 2004-4, Artikel

Av Gösta Gillberg

Han föddes i maj 1853 och eftersom fadern, James Hardin, var metodistpastor är det väl inte så konstigt att han fick förnamnen John Wesley. Inom familjen kallades han Jack men för andra blev namnet Wes Hardin. Han växte upp i en orolig tid i Texas. Inbördeskriget kom och efter det de fria negrerna. (Man får väl kalla dem så? Det här hände ju på 1800-talet). Det var inte alla före detta slavar som kunde rätt anpassa sig till friheten utan tog sig ton, som det heter, särskilt de många som kommit in vid statspolisen.

Wes dödade första gången då han var femton år. Offret var en färgad bråkmakare. När Wes jagades la han sig i bakhåll och dödade fyra förföljare. Han var fortfarande på flykt undan den så kallade rättvisan, när han dödade en spelare då de inte kom överens om kortspelets regler. Spelaren var snabbare att dra men Wes siktade bättre. Senare dödade han en cirkusarbetare. De var lika snabba men Wes siktade fortfarande bättre.

Dödade överallt – också på bordell

På en bordell (vad hade den unge mannen där att göra?) sköt han en man mitt mellan ögonen fast den andre var snabbare. Senare dödade han en man i Waco och greps och finkades i en liten grannstad.

När två män skulle föra honom till domstolen i Waco dödade han den ene och flydde hem till sin far som rådde honom att ta sig till Mexiko. På vägen dit greps han av tre statspoliser. De slog läger för natten och två av männen sov medan den tredje bevakade Wes.

Det ville sig naturligtvis inte bättre än att denne tredje slumrade till, varpå Wes fick tag på en dubbelbössa och en revolver som lämnats i närheten. Wes dödade två med hagelbössan och den tredje med ett revolverskott.

Wes flydde vidare och slog sig ihop med sina ökända kusiner, bröderna Clements.

Han kom överens med dem att hjälpa till med en boskapshjord som skulle till Abilene. Dock stannade han vid Mexicogränsen länge nog får att döda en yrkesspelare.

Boskapen började drivas norrut tidigt 1871. Några gånger kom det till strid med indianer och Wes kom att döda fem mexikaner som kommit får nära dem med sin boskap. Många Texasbor ansåg det höra till god uppfostran att döda mexare. Fram på våren kom de till Abilene, en vild boskapsstad som ”regerades” av Wild Bill Hickok. Här träffade Wes Ben Thompson, en ”hård” man som kanske var född i England, kanske i Texas.

Ville inte skjuta Hickok

Thompson ogillade många, kanske mest Hickok, men han vågade inte ställa upp mot denne, varför han bad Wes göra det. Wes tackade dock nej till uppdraget och när han blev bekant med Hickok kom de bra överens. Wes dödade ett par män i Abilene och när han något senare dödade en man som försökte råna honom på hans rum greps han tydligen av plötslig rädsla att Hickok skulle gripa honom. I sin hast att komma bort från Abilene glömde han sina byxor. Han stal en häst från en cowboy och red till Clements läger där han fick vapen och kläder så han kunde återvända till Texas.

Han gifte sig men råkade snart i krakel med den mörkhyade polisen och dödade minst fyra stycken innan han gav sig till sheriffen i september 1872. Han lämnade häktet i oktober och började med boskapsskötsel och hästavel men drogs in i Sutton-Taylor-vendettan som berörde hans släktingar.

Skjuten på sin födelsedag

När han blev 21 år hade han dödat åtminstone 39 män. När han firade sin födelsedag på en krog blev han skjuten i sidan av vicesheriff Charles Webb. Han svarade med att skjuta Webb i huvudet. Den lynchmobb skulle ta honom flydde han, men hans bror Joe och två kusiner greps och hängdes.

Wes flydde till New Orleans och senare till Florida där han skötte salooner, spelade, köpte och sålde boskap. Han greps 1877 av Texas Rangers och fördes tillbaka till Texas och ställdes inför domstol.

För mord på Charles Webb dömdes John Wesley Hardin, alias Jack, alias Little Arkansas, alias Seven-up till 25 år i Huntsville där han till att börja med var en stor bråkstake och gjorde flera försök att rymma, men han lugnade sig och började läsa teologi och senare juridik.

Han skrev också sin självbiografi. (Denna slutar tvärt med Huntsvilletiden. Manuskriptet upptäcktes ett år efter hans död och gavs ut i bokform av ett litet förlag i Texas och såldes för 50 cent exemplaret. Restupplagan förvarades i ett magasin som översvämmades och böckerna återfanns först mot mitten av 1900-talet med skört papper och svartrostiga häftklamrar. De lär ha stort antikvariskt värde. Hoppas jag.)

Benådad efter 15 år

När han efter 15 år benådades återvände han till sin hemort och öppnade ett advokatkontor. Hans fru dog strax efteråt och han flyttade till London, det vill säga det London som låg i Texas. Han gifte sig igen men lämnade sin nya hustru efter en kort tid.

Wes reste till El Paso för att hjälpa till i en rättegång. Han trivdes där och beslöt att stanna. Han var förändrad. Han skröt och skrävlade för att alla skulle veta vem han var. Han blev illa omtyckt.

I augusti 1895 grep John Selman, Jr., en av stadens polismän, Mrs Beula Morose (Monrose, McRose, M’Rose), som var Wes älskarinna, för fylleri och vapeninnehav. Hon fick böta 50 dollar.

Wes sökte upp John Selman, Sr., en ökänd revolverman som också hörde till polisen, och hotade honom för hans sons stöld av dollarna. Selman brydde sig inte om hotelserna, eller åtminstone låtsades det, men klimax nåddes några kvällar senare.

Wes och den äldre Selman möttes utanför en saloon och Wes började omedelbart skälla ut Selman och hela hans släkt. Selman svarade med att utmana honom men Wes förklarade sig vara utan vapen. Selman – om man får tro hans utsaga i en tidning – sa till honom att skaffa vapen. Wes gick in på saloonen och Selman satte sig att vänta på honom utanför. Efter några timmar drog en bekant med sig Selman in på saloonen.

Wes och en bartender spelade tärning vid ena änden av bardisken.

Selman påstod att han såg Wes försökte få fram sin revolver ur ena byxfickan. Han drog omedelbart sin egen revolver och sköt honom i huvudet för han hade hört att Wes hade på sig en stålbrynja. Selman skulle skjuta ännu en gång men någon råkade stöta till honom. Selman trodde att han hade bommat och avlossade därför ytterligare två skott.

Första kulan dödade

Senare undersökningar visade att den första, och dödande, kulan träffat Wes i nacken och kommit ut strax över vänster öga. Wes hade även skottskador i höger sida och höger arm.

I golvet där Wes föll fanns tre kulhål mycket nära varandra. Prat uppstod naturligtvis att Wes skjutits bakifrån och att Selman fortsatt skjuta när Wes låg död.

Selman överlämnade sig till sheriffen och skulle så småningom ställas inför rätta, men den rättegången blev aldrig av. Selman hade blivit dödad.

Men det är en annan historia som Kipling brukade säga.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22