Några rader om Robert LeRoy Parker – och vem är det nu, då?

Mar 14th, 2010 | By | Category: 2004-3, Artikel

Av Gösta Gillberg

När Joseph Smith, Mormonkyrkans grundare, 1844 mördades i fängelset i Carthage i Illinois förvärrades mormonernas situation. Brigham Young förstod att de måste flytta västerut. Han ledde en spaningsexpedition och fann vad han ansåg vara porten till paradiset, en stor dal i Utah. Man grävde, bevattnade, sådde och skördade. Snart behövdes mer folk och Mormonkyrkan missionerade i Europa, framför allt i England, medan förföljandet i Amerika växte. Växte gjorde även Mormonkyrkan och utvandringen till det nya paradiset kunde börja.

Åren 1856-1860 gick tio sällskap över mer än halva Nordamerika för att komma till Utah. Gick är det rätta ordet för de gick till fots och förde med sig sina tillhörigheter på dragkärror. Det var många barn nya föddes under färden. Det förekom givetvis även dödsfall bland unga och gamla. Ett tiotal svenska familjer av varierande storlek befann sig bland dessa flyktingar undan förföljelserna.

Robert Leroy Parker föddes i Utah 1867. Roberts far hette Maximillian och var den äldste i en syskonskara på fyra som följde med den andra omgången utvandrare. Den yngsta var systern Ada som var åtta månader.

Gammalt tjuvtillhåll

Familjen köpte en ranch som tidigare varit ett tillhåll för häst- och boskapstjuvar. Bland dessa fanns en irländare som hette Mike Cassidy som stannade kvar som dräng hos Parkers. Den unge Robert beundrade Mike Cassidy som lärde honom ”allt” om hästar och nötboskap och hur man stal dem. Omständigheterna tvingade så småningom Mike Cassidy att bosätta sig i Mexico. Robert Parker övertog sin idols boskap och även hans efternamn. Robert var dock ännu ej så skicklig i sina göranden och låtanden som Mike Cassidy och hamnade som sjuttonåring i fängelse där han troligen behandlades illa, vilket kan förklara hans hat mot lagens hantlangare. Efter avtjänat straff flyttade Robert Cassidy till Colorado där han blev gruvarbetare i staden Telluride. Här träffade han Matt Warner, en danskättling och mormon som egentligen hette Willard Christiansen och som han troligen kände sedan sina år i Utah. Den 13-årige (!) Matt Warner flydde hemifrån sedan han slagit ihjäl (trodde han) en rival om en flicka. Gossarna var försigkomna på den tiden. Efter tre, fyra år dök brodern till den han med en stor sten tagit livet av, upp och talade om, att den ”döde” fortfarande levde men var lite ”konstig”. (Den konstige dog senare på sinnessjukhus). Matt Warner var svåger med Tom McCarty och hade tillsammans med denne sysslat med boskapsstölder vid Mexikogränsen innan de drog sig tillbaka till Colorado och trakten av Telluride.

Robert Cassidy var tillsammans med sin bror Dan, Matt Warner, Tom McCarty och ett par tre andra män med om att plundra banken i Telluride. Robert Cassidy fortsatte att hänga ihop med Tom McCarty som lärde honom mycket om bank- och tågplundring. Stjäla boskap hade han ju lärt sig av Mike Cassidy. En vinter arbetade han hos en slaktare i Rock Springs, Wyoming, och det var det som gav honom namnet Butch. Det där om att en hammerless som kallades Butch hade så kraftig rekyl att Robert Cassidy kastades baklänges i en å tror jag man kan glömma.

Föll av den smala vägen

Det är möjligt att Butch menat att slaktarjobbet skulle leda honom in på ”den smala vägen” men ödet ville annorlunda. Han greps en kväll misstänkt för att ha muddrat ett fyllo. Han frikändes men kände sig så kränkt för att ha ansetts göra något så lumpet, att han omedelbart gav sig norrut och slog sig ihop med en hästhandlare som skaffade sig hästar på inte helt hederligt sätt. Det slutade med att Butch fick en dom på två år i fängelse. Han släpptes efter något mer än ett och ett halvt sedan han lovat att inte begå fler brott i Wyoming. Ett löfte som han höll.

Började med bank- och tågrån

Butch slog sig ihop med Harvey Logan, Harry Longabaugh och några till och bildade The Wild Bunch, ett band där medlemmarna, ensamma banditer eller hela band, kom och gick (red?) som de ville. Sammanlagt kunde The Wild Bunch räkna med hundratalet medlemmar, men kärnan var ett tiotal män (och några av deras kvinnor) med Butch Cassidy och Harvey Logan som de verkliga ledarna. Alla var överens om att sluta med häst- och boskaps stölder och i stället ägna sig åt bank- och tågrån. Det var inte så arbetsamt och gav förhoppningsvis mer pengar.

Matt Warner hade gripits för mord och behövde en skicklig advokat men saknade pengar. Han lyckades smuggla ut en bön till Butch om hjälp. Hjälpen kom. Butch planerade ett bankrån i Montpelier, Idaho. Flykthästar placerades ut på lämpliga ställen, bra medarbetare valdes och den 13 augusti 1896 slog man till. Bytet blev omkring 16.000 dollar och Matt Warner fick en skicklig advokat som lyckades övertyga rätten om att Warner handlat i självförsvar.

Gruvan lönsam – för gänget

Castle Gate var ett stort gruvsamhälle i närheten av Price i Utah. Där fanns mer än 100 arbetare som regelbundet fick sin lön i kontanter. Butch kände mycket väl till trakten och han tog reda på när penningtransporterna anlände till gruvan. Butch och Elza Lay klädde sig som gruvarbetare och två dagar innan lönetransporten skulle komma sökte de arbete på kontoret. De visste att det inte fanns något arbete men det gav dem tillfälle att stanna i trakten, sedan de utlovats att kanske få arbete om några dagar. Sålunda befann de sig på grovkontoret och frågade igen, när pengarna anlände. De lyckades komma över omkring 8000 dollar utan att avlossa ett enda skott och försvann på snabba hästar som de dolt strax utanför staden.

Banken i Belle Fourche i Syddakota blev nästa offer. Den 28 juni 1897 plundrades den av Butch Cassidy, Harvey Logan, Harry Longabaugh och Tom O’Day på 30.000 dollar. De fyra kom lätt undan på strategiskt utplacerade hästar. De delade pengarna rättvist och skildes åt två och två. Logan och Longabaugh tog sig till Montana där de greps och fördes till fängelset i Deadwood i Syd-Dakota. Den 31 oktober rymde de och var snart tillsammans med sina kumpaner igen.

Svårt att komma överens

Det förekom två tågrån utanför Folsom i New Mexico. Det första utfördes av Tom ”Black Jack” Ketchum och hans bror Sam plus Elza Lay och Will Carver i september 1897. Varken Butch Cassidy eller Harvey Logan var med. Det var det sista rån som bröderna Ketchum var ihop om. De kom inte överens om hur bytet skulle fördelas.

Det ”övre skiktet” av The Wild Bunch hade gott om pengar nu och eftersom de visste att de hade sheriffer och detektiver i hälarna beslöt de att ta det lugnt ett tag. Butch Cassidy och Elza Lay tog arbete som cowboys på engelsmannen Harold Wilsons stora ranch i New Mexico. Harvey Logan och Ben Kilpatrick befann sig i Texas och Arizona. Men de sistnämnda kunde naturligtvis inte hålla sig.

Harvey Logan och Ben Kilpatrick tyckte att banken i Clifton borde vara lätt att ta för sig ur. Harvey rånade ensam banken på omkring 12.000 dollar medan Ben väntade med hästar utanför staden. I juni 1899 mitt i natten hejdades tåget vid Wilcox. Butch deltog inte, han höll sitt löfte till guvernören för Wyoming. Banditerna kom undan men jagades som aldrig förr av flera sheriffuppbåd. De klarade sig.

Strid med uppbådet

I juli 1899 överföll Elza Lay, Sam Ketchum, Will Carver och ett par tre andra tåget vid Folsom på samma plats som tågrånet 1897. Det blev eldstrid strax efteråt när sheriffuppbådet hann upp banditerna. Sam Ketchum och Elza Lay sårades och greps medan de andra kom undan. Sam Ketchum dog lite senare av blodförgiftning och Elza Lay dömdes till livstids straffarbete. Han benådades sedermera efter att ha hjälpt till att kväva två fånguppror.

Butch Cassidy planerade ett bankrån i Winnemucca men Harvey Logan ville ägna sig åt ett välplanerat tågrån först. Tillsammans med Harry Longabaugh, Ben Kilpatrick, Will Carver och O. C. Hanks överföll han tåget vid Tipton och sprängde kassaskåpet i godsvagnen och tjänade 50 dollar. Det fiaskot fordrade upprättelse och den fick de när banken i Winnemucca i Nevada rånades på mer än 32.000 dollar. De klarade sig undan de långsamma sheriffuppbåden genom sina hästbyten. De ”gamla” hästarna tvättades, ryktades och släpptes på bete med andra hästar så de inte skulle kunna identifieras. Efter det andra hästbytet lejdes några män att rida hästarna österut medan bankrånarna befordrades i nattmörkret till Idaho per häst och vagn. Där skildes de för att senare stråla samman i Fort Worth i Texas. Det var långa sträckor de färdades.

Betalade ranch med guld

I Fort Worth uppträdde de som boskapsägare som sålt sina rancher i norra Texas. De roade sig stort med kortspel och bordellbesök och andra nöjen. Carver och Longabaugh flyttade till Bandera i Texas där Carver köpte en ranch till sin styvfar för 1500 dollar som han betalade i guld.

En dag i december 1900 träffades de och drack kanske litet för mycket för någon av dem föreslog att de skulle ta ett gruppfoto hos fotografen John Schwartz. Harvey Logan var emot det men övertalades och det foto, som senare med eller utan vissas oborstade skor publicerats i hundratals kopior, visades i fotografens skyltfönster. En detektiv kände igen Ben Kilpatrick och Will Carver och kopior sändes ut över hela Västern. Jakten på The Wild Bunch intensifierades och ”boskapsmännen” beslöt vid ett möte på Fanny Porters bordell att skiljas åt efter en sista kupp. Pengarna började ta slut. Banken i Sonora i Texas valdes enhälligt men någon meddelade myndigheterna att de tilltänkta rånarna fanns i närheten, så när Will Carver och George Kilpatrick dök upp i staden för att proviantera upptäcktes de av polisen. Will Carver sköts och dödades innan han hann försvara sig. George Kilpatrick som inte var beväpnad sköts 14 gånger och togs till sjukhus. När han tillfrisknat släpptes han då han inte kunde bindas till något brott. De övriga i bandet luffade upp till Wyoming för nya planer.

På eftermiddagen den 3 juli 1901 överfölls tåget vid Wagner i Montana och bandet kom undan med mer än 50.000 dollar och det var dags för Butch Cassidys sedan en längre tid planerade resa till Sydamerika. Tillsammans med Harry Longabaugh och hans frilla Etta Place for han till Buenos Aires i februari 1902. De for under falskt namn naturligtvis, och pass behövdes inte på den tiden. Klimatet i Argentina passade dem inte, i alla fall inte Butch, så de flyttade norrut till Bolivia där de började föda upp kor och hästar. De trodde inte att något land i Sydamerika skulle lämna ut dem för brott de begått i USA. Vänner i Wyoming meddelade dem dock att Pinkertondetektiver var dem i hälarna och de förstod att de inte skulle kunna leva ett hederligt liv utan återgick till laglösheten. De härjade i Sydamerika i nästan tio år och historierna om hur de slutade är många. En är att de rånade ett gruvkontor i San Vicente i Bolivia på avlöningspengarna och omringades i en stuga. Häftig skottlossning uppstod och när soldaterna kom in i huset fann de två döda män. Med sina två sista skott hade Butch skjutit den sårade Harry Longabaugh och sedan tagit sitt eget liv.

Lögn gjorde slut på jakten

Det där är inte riktigt sant. Det är en historia som skrivits av en amerikansk skribent, Arthur Chapman, men det var en artikel som gjorde slut på jakten på Butch och Barry Longabaugh (även kallad The Sundance Kid) och åtminstone Butch kunde återvända via diverse omvägar till USA, där han dog 1937 i Spokane som välmående affärsman med namnet William T. Phillips.

Några rader till… Harvey Logan är mer (ö)känd som Kid Curry. Efternamnet tog han efter banditen Flat Nose George Curry. Han hamnade i fängelse men rymde och jagades och tog sitt liv i juni 1904 i stället för att gripas levande. Tom Ketchum är måhända mest känd för att hans huvud slets av kroppen när han hängdes i Clayton, New Mexico. Han påstås ha tagit ”namnet” Black Jack efter Texasbanditen Black Jack Christian. Elza Lay hade inget flicknamn. Han hette egentligen William Ellsworth MacGinnis. Han dog som en hederlig medborgare, cowboy och ranchägare 1933.

Ben Kilpatrick, ”Den långe från Texas” hamnade också i fängelse och frigavs 1912 efter att ha avtjänat tio år av sitt tolvårsstraff. Han hade lovat att fortsätta som ”en

snäll gosse” men redan i mars frigivningsåret försökte han tillsammans med en kumpan skaffa pengar på ett tåg. I godsvagnen blev han ihjälslagen av en järnvägstjänsteman som lyckades få tag på en isklubba på en ostrontunna. Ostron åts förvånansvärt mycket och ofta i Vilda Västern.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22