Några rader om Karl May – och vem är det nu, då?

Sep 15th, 2009 | By | Category: 1998-2, Artikel

Av GÖSTA GULLBERG

I min gröna ungdom – jag lär ha haft en sådan – skulle man, måste man läsa Skatten i Silversjön, Öknens ande, Winnetou, Björnjägarens son och några till av samma författare. Dessa romaner handlade om Old Shatterhand, Old Firehand och Old Surehand och den ädle indianhövdingen Winnetou.

Det fanns också ett par andra figurer som skulle vara humoristiska men som ofta i romaner är så kallade lustigkurrar inte särskilt lustiga. Det fanns en man som kallades Tant Droll (droll, drollig på tyska betyder just lustig, lite komisk). Ett exempel på hans lustighet var att han trodde att engelskans eagle var detsamma som tyskans Igel, dvs. igelkott – på svenska gjorde det inte så mycket att det mer för tanken till blodigel.

Jag tyckte att romanerna var ganska tråkiga och inte alls så spännande som jag i den gröna åldern önskade, troligen var romanerna förkortade om än långa och bearbetade för barn och ungdom. Författaren var ju tysk och tyska romaner omkring sekelskiftet (fast jag läste dem senare) var ju inte särskilt roliga.

Satt i fängelse

Författaren, ja. Han hette Karl Friedrich May och föddes 1842 i Hohenstein-Ernstthal, en liten stad i Erzgebirge. Fadern var en fattig vävare och Karl fick en mycket bristfällig uppfostran – dock måste han någonstans ifrån ha fått litet kunskaper i engelska, kanske under den tid han tillbringade i fängelse.

När han var ljuga år stötte han sig med den så kallade rättvisan och de nästa tolv åren hamnade han åtskilliga gånger i fängelse för snatterier och småstölder. Allt som allt tillbringade han åtta år i fängelse och det var där han började skriva sina äventyrsböcker inspirerad av de kolportageromaner han hade läst, kanske för att komma bort från enformigheten i cellen eller för att drömma sig till ett sagorike.

De flesta av hans romaner är skrivna i första person singularis och han kallade sig omväxlande Old Shatterhand, Old Surehand och Old Firehand, men om jag minns rätt uppträder både Old Shatterhand och Old Firehand i samma roman. Men vilken var det?

Blev rik på böckerna

När han sista gången lämnade fängelset hade han tjänat så mycket pengar på sina böcker att han kunde köpa en stor villa i utkanten av Dresden, där han tillbringade större delen av sitt liv och bildade sitt eget förlag.

Han lär ha varit något av en enstöring. Trots detta gifte han sig två gånger. De pengar han tjänade försvann nästan lika fort som de kom in. Han drack svart kaffe hela natten för att kunna skriva och tog sedan sömnmedel på morgonen. Han deltog även i spiritistiska seanser när det var på modet. Några år före sin död skrev han en självbiograf som fick så kallad hygglig kritik. Han dog 1912.

”Tyske Karl” i Orienten

Det påstås i vissa uppslagsböcker att han trots sina fyrtitalet äventyrsromaner om den amerikanska Västern aldrig varit i Amerika. Kanske inte när böckerna kom till men 1908, när han var miljonär gjorde han en kort resa i USA.

Han skrev även böcker om Old Shatterhands äventyr på Balkan och i Främre Orienten. Här kallades dock hjälten/berättaren Kara ben Nemsi , vilket skulle uttydas Karl, son av tyskar. De påstås ha varit omåttligt populära men de kom aldrig till min gröna ungdoms lilla brukssamhälle.

Karl Mays författarskap har alltid varit och är än idag oerhört populärt i Tyskland. Miljontals exemplar av hans böcker har under årens lopp sålts där. Bland hans beundrare finner man Albert Einstein och Albert Schweitzer, Karl Zuckmayer, den store tyske dramatikern, lät döpa sin dotter till Winnetou vilket väl är något av en västgötaklimax då Winnetou är en man, en apachehövding som påstås vara baserad på Cochise.

Hitler blev storsamlare

Adolf Hitler skall i sitt bibliotek ha haft Karl Mays samlade verk på fyra och en halv meters hyllängd. Det var naturligtvis inte Karl der Deutsche Hitler beundrade utan den blonde Old Shatterhand ”med muskler av järn och senor av stål” som kämpade mot illistiga yankees, kriminella halvblod och hycklande, mordiska mormoner.

Karl Mays änka inrättade 1926 en Karl Maymuseum i Villa Winnetou som förutom två tavlor och en byst föreställande Karl May innehöll en mängd äkta och oäkta americana, vapen som påstods ha tillhört Talanka Yotanka dvs. Sitting Bull, tomahawker, krympta huvuden, fredspipor och en inramad skalp. Ett rum var tillägnat general Custer och ett annat Buffalo Bill Cody.

Museer sägs nu vara nedlagt och den gata som en gång hette Karl May-Strasse lär numera vara uppkallad efter Friedrich Hölderlin. Det var kanske ryssarna som ”avskaffade” Karl May. Han hade ju aldrig haft någon rysk arbetare som hjälte.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22