Några rader om Joel Fowler – och vem är det nu, då?

Sep 2nd, 2009 | By | Category: 2000-4, Artikel

Av GÖSTA GILLBERG

Joseph blir ofta Joe i USA och när Joel ”tappar” l-et tror många, att Joe betyder Joseph, men Joel är det rätta namnet, Joel Fowler.

Han föddes 1849 och föräldrarna ville att han skulle studera juridik, för han var en allvarlig gosse som ville komma fram här i livet, som det heter. Men något hände. Vad lär inte vara känt. Hur som helst hamnade han hos en släkting i Forth Worth i Texas, där han så småningom gifte sig.

Han ägnade sig åt boskapsskötsel, mest som kofösare, och en eller flera gånger väckte hans vänner misstankar om hustrun. Han kom oväntat hem en dag och fann själv sanningen. Han sköt mannen och lämnade kvinnan. Detta lär ha hänt 1877.

Han höll sig kvar i Texas ytterligare två år som boskapstjuv och diligensrånare. I Forth Worth var det ingen som misstänkte honom härför, förrän en av hans vänner hamnade i häktet med honom, men hans släkting hade tydligen inflytande nog att få honom fri.

Han flyttade till Las Vegas – New Mexico väl att märka, inte Nevada. Järnvägen hade kommit dit och då fanns det mycket där att göra. Fowler öppnade ett s.k. danspalats, där även resande teatersällskap kunde uppträda. En av flickorna på danspalatset kallades Josie och henne föll han för och efter en kort tids uppvaktning var de gifta.

Efter ett halvår flyttade Fowler till Santa Fe där han öppnade en saloon och även hade en teater tillsammans med en så kallad god vän. Han drack en hel del, mest whisky, vilket ledde till att han en torsdagsafton blev full och höll sig sådan till fredag morgon så där mellan sju och åtta, då han stod på torget med sin dubbelbössa och sköt till höger och vänster. En morgonvandrare lyckades övermanna honom och han fördes med diverse besvär till häktet.

Dylika incidenter blev inte sällsynta när den berusade Joel dök upp på gatan.

Efter ytterligare ett halvår flyttade han från Santa Fe till en liten gruvstad, White Oaks, och hur livet kunde levas där framgår av en tidningsartikel från 1880.

Två prospectors, Joseph Askew och Virgil Cullom, kom till White Oaks för att få nya skor på sina hästar och medan de väntade på dessa, tog de sig några glas och blev så uppspelta att när de lämnade den lilla staden sköt de vilt omkring sig med fara för mångas liv. Detta retade naturligtvis invånarna som tog till vapen och försökte stoppa dem med mer än två tjog skott. Askew föll av hästen medan Cullom flydde till deras läger. Stadens polisman beordrade Joe(l) Fowler och en viss Dave Riverhouse att följa efter och Fowler hann upp Cullom som drog sin revolver mot honom. Fowler tog skydd bakom sin häst med sin Winchester över sadeln och sköt samtidigt som han befallde honom att ge sig. Cullom träffades i bröstet och gav sig, fortfarande med revolvern dragen. Han blev strax medvetslös av inre blödningar och dog tidigt på morgonen nästa dag.

Här blir tidningsartikeln litet rörig (minst sagt) men bör kanske citeras:

”Under tiden invånarna sökte vapen kom Mr. Hudgens inpå Fowlers saloon och bad om skjutvapen. Wm. Calhoun gav honom en revolver och sade att den inte var hans men han kunde få den. Alex Calvin lade sig i och sade att den var hans.

James Calhoun sade att den var någon annans. Då svarade Calvin att den tillhörde hans kamrat och att inte han (Hudgens) skulle få den. Då sade Hudgen åt honom att hjälpa honom arrestera de berörda. Calvin svarade att det tänkte han inte göra och Hudgens svor åt honom och sade att han inte var bättre än de berörda, som sköt in i hus med kvinnor och barn.

När dessa berörda arresterats kom Calvin och hans kamrat in i Hills tält, där flera hade samlats runt Askew. McCray tog Hudgens åt sidan och sade:

– Den unge man ni talade med är min bror. Ni förolämpade honom och när ni förolämpar honom, förolämpar ni mig.

Hudgens svarade, att han menat det han sade och att han inte tänkte ta något tillbaka, ty han ansåg det vara var mans plikt att hejda skjutande på gatan. Han frågade Hudgens om han ville slåss med honom. Hudgens antog att han menade med knytnävarna och började spänna av sig revolverbältet, när McCray sade:

– Jag skjuter mot er, tjugo steg. Medan han sade detta drog han sin pistol och sköt mot Hudgens.

Hudgens som uppfattat rörelsen sköt likaledes och föll på ena sidan. McCray fortsatte att skjuta, när han sköts bakifrån av någon vän till Hudgens. Hudgens första skott var dödande och träffade McCray i bröstet och genomborrade hjärtat. McCray sköt fem skott, två efter det han fallit, och alla var riktade mot Hudgens. Han fick sex kulor i sig och dog när han sköt sitt sista skott. Hudgens gick till Calvin och frågade om han var hans bror. Calvin sade nej men att de utgett sig vara bröder och att om han hade tagit honom levande, kunde han ha fått tusen dollar för mordet på en U.S. Marshal i Cherokee Nation. I.T. (nuvarande Oklahoma). McCrays kropp hade åtskilliga ärr efter sår hans vänner sade bero på att han hade dödat flera män. Hudgens överlämnade sig till polisen. Allmänheten står på hans sida … Askews sår, under Dr. Lanes behandling, är inte oroande till dags dato …”

Inkomsterna från saloonen satte Fowler in i en ranch, vilket var riskfyllt, eftersom boskapstjuvar härjade. Men Fowler ämnade sätta hårt mot hårt.

Jim Greathouse, ranchägare och ful fisk, och några andra stal fyrti djur och sålde dem i nästa county. Fowler och hans förman Jim Ike spårade dem och mötte Greathouse och de andra på väg tillbaka. En kort eldstrid uppstod och Fowler stod som segrare.

Mördade med kniv

Fowler sålde senare sin ranch för 50.000 dollar och kom till Socorro för att göra slut på dem på det enklaste sätt han kände till, påstods det, men den rätta anledningen var säkerligen att han ville sätta in sina många dollar på banken, och så kom det sig att han stötte på en viss James E. Cale, som var handelsresande. Fowler hade tidigare köpt kläder och skjortor av honom. Den här gången var Fowler full som vanligt, när han gick fram till Cale och satte en kniv i hans mage. Motivet härtill är oklart och det finns flera olika versioner om hur mordet gick till. Kanske var skjortorna för trånga. Fowlers tankar när han var berusad var inte de klaraste. Cale dog några dagar senare och Fowlers vänner tog honom till häktet för skydd och rättegång. Cale påstods vara hans sjunde dödsoffer.

Efter rättegång, där Fowler bl.a. hade den berömde, och kanske ökände, Thomas Catron som försvarsadvokat till ett pris av 500 dollar, dömdes han till hängning för mord. Han hade ju gott om pengar och hans dyra advokater överklagade och gjorde allt för att dra ut på tiden.

Rykten att häktet skulle stormas och Fowler lynchas nådde guvernören, som sände militär för att skydda honom. Josie försvann någonstans med Fowlers pengar och två små barn. Guvernören fann mycket snart att militärbevakningen skulle kosta avsevärt med dollar och föreslog sheriffen, att Fowler under sträng bevakning skulle föras till Santa Fe, där han skulle hållas fängslad till avrättningsdagen. Många i Socorro ansåg att detta var ett nytt försök att få Fowler fri.

I häktet inhystes också en man vid namn Barnes som påminde Fowler om att de var gamla vänner som hade rånat diligenser i Texas. Sames avslöjade också att Fowler en gång i Texas dödat en man för 25 cent. Vid ett tillfälle grälade Barnes och Fowler och Barnes drog ånyo fram rånen och mordet och hånade Fowler för att han dödat en man för en så ynklig summa. Vakten som avlyssnat dessa anklagelser vidarebefordrade dem utanför fängelset, varpå det allmänt ansågs att Fowler borde kostas på en snar hängning.

Lynchades av 200 personer

En kall kväll i januari tog sig maskerade män in i Fowlers cell och släpade ut honom. Sedan tågade man, 200 personer, i god ordning några hundra meter till ett passande träd. På vägen dit ömsom förbannade Fowler Josie för att det var hon som fört honom på villovägar, ömsom bad till himmelska makter att rädda honom. Någon i lynchmobben lär ha ropat till honom, att natten var för kall för änglarna att vara ute. Det finns även en version att Fowler var mycket lugn och bad att bli skjuten i stället för hängd.

Överdriven räkning

Ett rep kastades över en kraftig gren, en snara lades om Fowlers hals och fyra starka män hissade upp honom. Repänden snoddes om trädstammen och när Joel var död skingrades hopen. På morgon en besöktes platsen av minst tretusen nyfikna. Vid åttatiden togs den döde ned och en jury bildades och förklarade att ”den avlidne dött för händerna i en mobb okända personer, vilka placerat ett rep runt hans hals och hängt honom till dess han var död.”

Lynchmobbens storlek och antalet nyfikna är säkerligen överdrivna.

”Bibanor: Ovannämnde Hudgens återfinnes i annalerna även som deputy sheriff och sheriff William Hudgins. Thomas Catron var en av de ledande i The Santa Fe Ring, en samling herrar som ville ha den politiska makten i New Mexico. Jim Greathouse är väl mest (ö)känd för att ha varit ”spion” åt Billy the Kid och hans kumpaner efter kriget i Lincoln County. Det lär inte vara allmänt känt att Billy the Kid, eller Henry McCarty som han hette, hade en yngre bror, Joe. Denne gjorde aldrig någon större affär av sin legendariske bror. På 1920-talet var han en nersupen bartender och dog som en vad vi idag kallar A-lagare.

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22