Några rader om Frank Canton – och vem är det nu då?

Mar 6th, 2010 | By | Category: 2006-4, Artikel

Av Gösta Gillberg

Egentligen fick han namnet Joseph Horner när han föddes i Virginia 1849. Fadern var av äldste sonens namn, John Wesley, att döma metodist. Han var läkare och flyttade omkring med familjen. Han hade praktik i flera stater. Familjen bodde i Missouri när Inbördeskriget bröt ut. Doktor Horner tjänstgjorde som läkare på sydstatssidan och sårades svårt i ett slag och avled. När John Wesley kom tillbaka från kriget flyttade bröderna till Texas där en gift syster bodde.

Det var nu de stora boskapstransporterna norrut till järnvägarna i Kansas och Nebraska började längs vad som på svenska kallats stigar – The Chisholm Trail, till exempel men det var inga stigar. Det var obanade, flera hundra meter breda leder där boskapen långsamt föstes fram. Den måste ju få bete också. De stackars djuren fick inte förlora för mycket hull. Den äventyrslystne Joseph lockades med till först Kansas och sedan till Nebraska varefter han återvände till Texas där han bland annat tillhörde den styrka som bevakade hövdingarna Satanta och Stora Trädet under rättegången mot dessa efter ett överfall på en militärtransport 1871 när åtta män dödades.

Några blanka år

I Cantons självbiografi, som troligen skrevs omkring 1910 men publicerades först 1930, finns ett hopp från 1871 till 1878. Vad kan ha hänt under denna långa period?

Många har påstått att han tjänstgjorde i Texas Rangers men inga belägg härför har hittats. Forskningar har visat att han ägnat sig åt boskapsskötsel. Boskap som han troligen stulit och senare sålt till militären i Jacksboro. Han åtalades för mordförsök på en vis Ed Harrismen ställdes tydligen aldrig inför rätta. Vid ett kroggräl på en saloon i Jacksboro 1874 dödade han en soldat och sårade en annan svårt. Han försvann snabbt från trakten.

En Joe Horner och hans bror George (John Wesley?) rånade en bank i Comanche, Texas, våren 1877. I maj 1877 greps en Joe Horner och tre kumpaner av den kände Texas Rangern Lee Hall och fördes till Maverick County där de var efterlysta.

Namnbyte förbryllar

Joseph Horner förde en stor boskapshjord till Nebraska 1878 och då hette han Frank M. Canton. Exakt när och varför han bytte namn tycks ingen veta Det var kanske ”hälsosammare” så. Ej heller har jag kunnat utröna vad ”M” står för.

Canton fick anställning i en stor boskapsägareförening och flyttade till Montana där han några år var vicesheriff i Custer County. 1880 slog han sig ner i Johnson County, Wyoming för att ägna sig åt boskap. Han var fortfarande anställd av boskapsägareföreningen, när han 1882 valdes till sheriff i Johnson County.

Han hade ett stort område att hålla ordning på, så han skaffade en undersheriff som skötte kontoret i Buffalo och 18 assistenter som hjälpte honom i fältarbetet.

Till att börja med tog han hand om diverse diligensrövare, bland andra den ökände Teton Jackson, och var så framgångsrik att diligensöverfallen upphörde. I stället spred sig boskapsstölderna över området och det drog ihop sig till Kriget i Johnson County. (Vilda Västern är full av diverse mer eller mindre stora ”krig”).

Kriget i Wyoming

Detta krig tog sin början i ett angränsande county i juli 1889. James Averill, en bosättare som det ju kallas idag, tänkte sig att på ett eller annat sätt bli stor boskapskung. Han hade till granne Ella Watson, kallad Cattle Kate, som in natura hjälpte stackars svultna cowboys mot betalning in natura, dvs. stulen boskap. Tio förbittrade så kallade hederliga ranchägare tog hand om de båda och hängde dem. I november kom striden med fyra män mot två cowboys, Ross Gilbertson och Nathan Champion, som skildrats så detaljrikt av BBC i ett radiospel nån gång på 1950-talet. Denna strid följdes av bakhållen på Orley Jones och John Tisdale.

Frank Canton var på något vis inblandad i allt detta. Han skall ha varit en av de fyra mot Gilbertson och Champion. Han misstänktes ligga bakom morden på Jones och Tisdale, åtalades och ställdes inför rätta. Han frikändes på alla åtalspunkter tack vare inflytelserika boskapsägare, fala jurister, oskuld, alibi, allt beroende på vilka källor man anlitar.

Beträffande mordet på Tisdale påstod han, att han själv anmälde sig inför rätta för att bli av med alla illvilliga rykten som skadade honom och hans familj.

Canton flyttade till Chicago där hans fru och två flickor under ett besök drabbats av difteri. Det blev en svår vinter för familjen. Den yngsta flickan dog. På våren 1892 återvände han till Cheyenne. En styrka på över 50 man, boskapsmän och lejda revolvermän från Texas under befäl av en major Frank Wolcott och Frank Canton, började i april en invasion mot Johnson County. De möttes av hårt motstånd och kriget var i full gång. Motståndet var så hårt att de inflytelserika boskapsägarna bad om hjälp från Wyomings guvernör som i sin tur bad om hjälp av Wyomings senatorer i Washington som vände sig till presidenten. Följden blev att militären fick ingripa för att göra slut på kriget och Canton återgick till ”pappersarbete” som tråkade ut honom.

Tog familjen till Oklahoma

Våren 1894 flyttade Canton med fru och dotter till Oklahoma . Oklahoma som var ”översvämmat” av banditer, exempelvis resterna av bröderna Daltons band (en stor del av detta hade ju tillintetgjorts i Coffeyville, Kansas, 1892, när man försökte plundra två banker samtidigt), Bill Doolins band, bröderna Dunn, bröderna Shelley. Canton var en av ledarna i de styrkor som bekämpade de laglösa. En myckenhet krut och kulor gick åt innan det blev någorlunda lugnt, i alla fall för lugnt för Canton, i Oklahoma strax före sekelskiftet. Som Deputy VS Marshal flyttade han ända till Alaska utan att tala om det för sin hustru och det dröjde länge innan hon fick reda på var han befann sig.

Han hamnade mitt uppe i den stora guldrushen. Den kalla vintern stängde Yukonfloden och Chilkootpasset (numera bekant genom Chaplins Guldfeber) och utestängde honom från allt polisarbete i hans distrikt. Han fick tillbringa vintern med att leta guld kring Minook Creek där han blev god vän med Rex Beach som skulle bli en uppskattad äventyrsförfattare vars berättelser blev populära filmer.

Räddade folk på kapad ångare

Tidigt på våren 1898 ledde Canton befrielsen av över 150 passagerare på en fullastad ångare som kapats av några företagsamma män. Sommaren blev livlig och arbetsam för laglösheten med dråp och rån var stor. Så småningom fick han militär hjälp och kunde ta det litet lugnare.

Tidigt nästa år kom han med några hjälpredor till Fort Yukon för att hämta tre efterlysta män. Gripandet skedde lugnt och städat, men när de skulle ge sig tillbaka var Cantons snöglasögon försvunna. De tre gripna misstänktes men nekade ihärdigt att ha lagt beslag på dem. Glasögonen var och förblev borta. Canton visste att det var farligt för honom att färdas utan något skydd för ögonen, så han följde ett gammalt eskimåråd och målade sig med träkol svart i ansiktet under ögonen och tog med sig ett stycke kol på återfärden. Tyvärr hjälpte inte krigsmålningen. Redan på eftermiddagen den första dagen började ögonen svida och klia. Nästa dag var han mycket värre men han kämpade vidare. På den tredje dagen kändes det som nålar i ögonen och han kunde inte se. På den fjärde dagen nådde man Circle City. De gripna låstes in och i två veckor låg Canton i nästan totalt mörker. Alla något läkekunniga i Cantons omgivning menade att han måste söka vård i Staterna.

Farsartad men hemsk resa

Canton sa upp sig som marshal och tog första båt nedför Yukonfloden och fortsatte söderut. Andra dagen från Alaskakusten hamnade fartyget i en fruktansvärd storm som varade i nästan två dygn. Bränslet tog slut i kampen mot vågorna och båten kom ur kurs och drev mot Japan. För att hålla ångan uppe för att kunna styra mot USA eldade man upp ballasten som bestod av åtskilliga ton vete och när dessa var slut offrades nästan allt som gick att elda. Alla master och hytter på översta däck och alla träpaneler och alla trädäck gick åt. (Tänk, när detta hände hade bara en av bröderna Marx nått tonåren). Man lyckades ta sig till Aleuterna där man stannade flera dagar för reparation och bunkring. Man fick sedan en god resa till Seattle.

Canton stannade där en kort tid och hans ögon blev allt bättre. Han reste till Wyoming för att träffa sin familj. Han fann även att mycket hade ändrats medan hade varit borta. De stora boskapsägarna hade sålt sina hjordar och fåraherdarna hade tagit över. Det passade Canton inte riktigt. Han deltog i en hjälpexpedition med proviant och utrustning till amerikanska trupper i Kina under Boxarupproret.

När Canton kom tillbaka till USA bosatte han sig och familjen ”hemma i” Oklahoma igen där han jagade och fångade mördare och bankrånare. Åren gick, Oklahoma blev delstat i USA, Cantons synder som Joe Horner förläts och han blev general i nationalgardet. Han dog 1927.

Det påstås att Canton stod modell för Rex Beachs ”hjälte” i romanen The Spoilers. Canton själv påstod det aldrig men han nämner boken i sina memoarer. The Spoilers filmades under stumfilmstiden med William Farnum och filmen väckte stort uppseende genom att innehålla ett långt slagsmål. Som The Soilers parodierades filmen av Stan Laurel som då ännu inte funnit Oliver Hardy (eller var det tvärtom? De förekommer dock tillsammans i några filmer från den tiden utan att känna till varandra, så att säga). Filmen har än i dag en del lustiga partier. The Spoilers filmades igen 1942 med John Wayne och Randolph Scott i huvudrollerna. William Farnum finns i en biroll. Det kändes svårt för en westernfrälst yngling att se en av sina två westernhjältar vara boven i dramat.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22