Några rader om Dave Rudabaugh – och vem är det nu, då?

Sep 12th, 2009 | By | Category: 2003-3, Artikel

Av Gösta Gillberg

Hans namn har stavats på många sätt Radenbaugh, Redenbaugh, Raudenbaugh, Rudenbaugh. Kanske kommer namnet från det tyska Radenbach. Eller Radeburg. Kanske kom familjen någon annanstans ifrån i Tyskland. Till historien, det lilla som finns, har han dock gått som Dave Rudabaugh.

David föddes i Illinois i mitten av 1854. Han fick två syskon. Fadern stupade i inbördeskriget. Mycket litet finns att tillgå om Daves barn- och ungdom och ungdomen slutade tidigt på den tiden. Han var arton år när fadern dog och familjen var fattig, varför Dave gav sig ut som kofösare och flyttade med boskapen mellan delstaterna. Eftersom hans intjänta pengar försvann nästan omedelbart försökte han att på alla möjliga och omöjliga sätt få tillbaka dem.

När man hittade guld i Black Hills var det många cowboys som lämnade sina arbetsgivare för att gräva guld. Det var naturligtvis inte alla som fann något och de som blev utan slog sig på att överfalla diligenser och ensligt liggande inmutningar. Det var under dessa mer eller mindre, mest mer, laglösa vandringar som han blev bekant med Doc Holliday som senare skulle förråda honom till Wyatt Earp, när denne jagade honom för tågöverfallet i Kinsley.

Det var i slutet av januari 1878 och det snöade när Rudabaugh och hans fem kumpaner närmade sig Kinsley. Från början hade de till och med haft en vagn med proviant med sig, men den lämnade de då de ansåg att den skulle hindra deras flykt. De kom för sent till sitt avsedda tåg men ett nytt skulle snart passera.

Detta tåg stannade, om inte annat än för vattentankning av loket. Dave och hans kumpaner klev på och det blev det vanliga revolverviftandet och lokföraren tvingades sätt igång igen. Några kilometer från Kinsley befalldes han stanna. Rudabaugh ansåg att det stora tågöverfallet hade lyckats, men hans kumpaner menade att vid det här laget borde ett stort uppbåd vara efter dem. De hade rätt. Ett uppbåd lett av Bat (eller Bart) Masterson grep dem och efter diverse rättegångar med diverse kringelikrokar hamnade de i fängelse. Dave som vittnat mot de andra var snart fri igen.

Fel Las Vegas

Han drog sig mot Sydvästern och New Mexico. Han höll sig mest i Las Vegas (The Town That Wouldn’t Gamble), alltså inte ”spelhålan” i Nevada. Hans liv här var inte det allra bästa och när en diligens överfölls misstänktes han. Men då fanns inga bevis. Några månader senare steg fyra män på tåget till Santa Fe när det lämnade Las Vegas och plundrade godsvagnen på post och kontanter. Även nu misstänktes Dave men han hade skapat sig ett hyggligt alibi. Han lärde även känna Billy the Kid. Han umgicks också med en viss John Joshua Webb, en, som så många andra i Västern, var både polisman och bandit. Webb kallades givetvis mest JJ. Han lyckades övertala stadsfullmäktige att utse Rudabaugh till polisman.

Rudabaugh och Webb samt en herre vid namn Hoodoo Brown som var fredsdomare var med om att döda en viss Michael Keliher men det var bara Webb som åtalades och hamnade i häkte. Och därifrån skulle han naturligtvis räddas.

Carl Caldwell hade hyrt en häst och vagn som han använde i taxitrafik. Han körde på huvudgatan när två män hejdade honom. Den ene, John Allen, grep tag i tömmarna medan Rudabaugh bokstavligen sparkade ned Caldwell och sa åt honom att försvinna utan att tala med någon. För annars … De nya taxiägarna gick in i en närbelägen järnaffär och tog utan vidare hand om några skjutvapen varpå de körde till häktet.

En fräck rymning

Fångvaktaren, som hette Antonio Lino Valdez, frågade vad de ville. Rudabaugh svarade att han hade något viktigt att säga sin vän Webb. Det skulle bara ta ett ögonblick. När de kom fram till Webbs cell fordrade Rudabaugh att få nyckeln eftersom han hade kommit för att befria sin vän. Valdez vägrade lämna från sig nyckeln. Allen drog sin revolver och sköt honom och nycklarna kastades in till Webb och hans två medfångar.

Rudabaugh och Allen lämnade häktet. Webb vägrade följa med. Han menade att han härigenom skulle visa att han var oskyldig till mordet på Kaliber. Eller kanske vågade han inte ge sig av obeväpnad. Rudabaugh och Allen tog ”sin” häst och vagn och lämnade Las Vegas i ilfart. Ett uppbåd kom så småningom iväg men efter en häftig skottlossning långt utanför stan gav man upp. Detta hände i april 1880.

Ihop med Billy the Kid

Allen lär ha begett sig vidare till Dodge City men Rudabaugh stannade i New Mexico där han höll ihop med Billy the Kid. De båda ägnade sig mest åt häststölder. När det närmade sig jul blev de tillsammans med några kamrater instängda i en liten stuga av sheriff Patrick (Pat) Floyd Garrett och hans uppbåd.

Skottlossning uppstod. Två hästtjuvar stupade och en häst hamnade död i dörröppningen vilket hindrade Billy the Kid att snabbt fly på sin häst som befann sig inne i buset. Dave Rudabaugh viftade med något vitt och steg ut till de belägrande och förklarade att de gav sig under villkor att de skulle beskyddas från arga folkmassor något som Garrett givetvis gick med på. Och så kom Dave till Santa Fe där Dave erkände sig skyldig till två brott, ett tågrån och ett diligensöverfall. Myndigheterna i Las Vegas ansåg dock att de hade större rätt till Dave som anklagades för mord där. De fick rätt.

Dave fick sitta i häktet i Las Vegas ungefär ett halvår innan hans vänner hjälpte honom ut. En kniv och en hacka smugglades in till honom. Det var ett tiotal män i cellen som ville följa med honom ut i friheten, bl.a. JJ Webb. De som inte var fastkedjade turades om att hacka och gräva. Inte någon av de fyra fångvaktarna hade en aning om att en rymning förestod.

Fångarna klädde av sig och krälade nakna ut genom det smala hålet och klädde sedan på sig igen. Fyra stycken stannade kvar i cellen medan de andra tog sig till ett hotell där en av fångarnas fru hade ett rum och där det fanns vapen att hämta och de fick något att äta innan de flydde vidare längs järnvägen. En man hörde Daves kedjor rassla mot syllarna och undrade. Dave riktade sin revolver mot honom och mannen sa ingenting om mötet förrän långt efteråt. I en by långt utanför Las Vegas hittade Dave någon som kunde befria honom från kedjorna.

Dave tog sig till Arizona där han fortsatte att stjäla hästar och kossor, överfalla diligenser och vara allmänt besvärlig. Han var ofta i Mexico där han levde som en prins på de inkomster hans illdåd gav honom. Man kan inte påstå att mexikanerna gillade hans överlägsna uppträdande mot dem.

Fientlig omgivning – minst sagt

I Parral en februarikväll 1886 kom han in på en cantina och trots sina dåliga kunskaper i spanska uppfattade han att omgivningen var mycket fientlig mot honom. Gräl uppstod och en man drog sin revolver. Dave var snabbare och sköt honom mellan ögonen. En man som ville hämnas sin kamrat sköt mot Dave men bommade. Dave sköt honom i hjärtat. De övriga på krogen låtsades som om inget hade hänt.

Dave gick ut för att rida därifrån. Gatan låg tom. Hans häst var borta. Han gick bortåt gatan som längre fram var barrikaderad. Han förstod att han var dödsdömd av mexikanerna. Han gick långsamt tillbaka mot cantinan.

Några skott hördes och Dave Rudabaugh var död.

Plötsligt var det fullt med folk på gatan. En man hade en machete i handen och Dave halshöggs och huvudet spetsades på ett kvastskaft som visades upp i den lilla staden androm till varnagel.

En annan bandit som slutade sina dagar i Parral var frihetshjälten (?) Francisco ”Pancho” Villa. Han sköts i ett bakhåll i sin flotta bil den 20 juli 1923. I ett nummer av den eleganta, excellenta tidskriften Kulturens värld (Nr 1 2002) har jag funnit att någon tre år efter bakhållet grävde upp Panchos kropp, skar av huvudet och försvann med det. Ett skriftligt meddelande hade lämnats på en buske intill graven: Pancho Villas huvud skall till Columbus där vi får 50000 pesos för det. Så mycket pengar hade nämligen utlovats för Pancho Villas gripande 1916, död eller levande, helst död. Skulden för detta illdåd fick en gruvarbetare med det mycket amerikanska namnet Emil Holmdahl. Han friades dock till den mexikanska lynchmobbens stora besvikelse.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22