Några ord om novellen

Oct 5th, 2011 | By | Category: 2011-10 okt, Artikel

Av BERTIL FALK EQMN11

Sommaren 2011 fyllde Ellery Queen Mystery Magazine (EQMM, http://www.themysteryplace.com/eqmm/) 70 år. Det är ett av de få novellmagasin som TV inte lyckats ta död på. Detta trots att både EQMM och TV tillhandahåller deckare och kriminalhistorier. De novellmagasin som TV inte lyckats konkurrera ut i USA är gengremagasin. Vid sidan om EQMM finns ännu ett deckarmagasin, nämligen Alfred Hitchcock Mystery Magazine samt de tre science fiction-magasinen Fantasy & Science Fiction, Asimov’s Science Fiction och Analog.

I Sverige har alla novelltidningar försvunnit. All Världens Berättare gick i graven redan före TV. TV tog död på Tidsfördrif, som i stort sett var en ren novelltidning, och TV tvingade äventyrstidningen Lektyr att bli en porrblaska.

Under 1900-talets sex första årtionden var det novellen som vid sidan om filmen främst tillhandahöll svenska folkets underhållning. Den primitiva monopolradio, bestående av en enda kanal – vars programtablå länge främst bestod av sändningsuppehåll – hade inte mycket att komma med på den tiden och var ingen egentlig konkurrent till biograferna och ”den kolorerade veckopressen”, som den nedlåtande beskrivningen av veckotidningarna löd.

Levande Livet-omslagAlltsedan slutet av 1800-talet och fram till och med mitten av 1960-talet fanns novellen i rader av olika genreinkarnationer representerad i en stor mängd tidskrifter av skilda slag, liksom i dagstidningarnas helgbilagor och diverse jultidningar. De dominerande genrerna var kärleksberättelsen och deckaren. Deckarens förekomst finns relativt väl, om än inte perfekt, kartlagd av entusiaster som gett ut sina forskningsresultat i privattryck. Kärleksnovellen finns inte alls kartlagd på samma sätt eller ens på något sätt alls. De som i framtiden ger sig i kast med den uppgiften har ett mammutjobb framför sig.

Finns fortfarande
Dessa båda genrer existerar fortfarande. Deckaren har sedan Sherlock Holmes dök upp på 1890-talet aldrig varit helt borta, men det har blivit allt vanligare med tjocka kriminalluntor, fjärran från novellens kompakta värld.

Under den första halvan av 1900-talet kunde man varje vecka köpa en rejäl laddning tidskrifter fyllda med noveller, följetonger och featurematerial. Allaz Veckotidning, Allers, Allt för alla, All världens berättare, Bonniers Månadshäften, Bonniers Novellmagasin, Cocktail, En rolig ½ timme, Folket i Bild, Förgät mig ej, Hemmets En rolig halvtimmaJournal, Hugin, Hvar 8:e dag, Galaxy, Hela Världen, Hemmets Veckotidning, Häpna!, Jules Verne Magasinet/Veckans Äventyr, Kamraten, Levande Livet, Lektyr, Mitt Livs Novell, Svensk Damtidning, Tidsfördrif, Vecko Revyn, Vi, Vårt Hem, Vår Bostad och Året Runt för att nämna några av de viktigaste.

Dessa tillhandahöll hundratals berättelser varje vecka, vid sidan om deckar- och kärleksberättelserna också vilda västernfabler, rallarskrönor, sportnoveller, skärgårdsskildringar, spion- och agenthistorier, guldgrävarmyter, fiskehistorier, spöksägner, erotiska framställningar, norrlandstexter och skepparhistorier, genrer som i dag förefaller att vara stendöda. Rent generellt gäller att de svenska veckotidningarnas innehåll väntar på att bli både katalogiserade och digitaliserade.

Familjetidningarna behåller traditionen
I dag är det i de alltjämt existerande familjetidningarna av veckokaraktär som de gamla traditionerna lever vidare. Så har exempelvis Hemmets Veckotidning varje vecka en kärleksnovell och en deckar- eller rysarberättelse.

I dagens samhälle med tidsbrist, snabbmat, snuttifiering av nyhetsflödet och ett överflöd av alla former av information skulle man kunna tycka att just novellen borde sitta som Lisa. Men så är inte fallet. Pendlare på bil, buss, båt, flyg och tåg kånkar på tjocka luntor som de snuttvis läser på resan till och från sina destinationsorter.

En del av dessa romaner innehåller material som rättfärdigar 600 sidor, andra gör det inte. När den intrig som ska berättas inte håller för 600 sidor används transportsträcketekniken. Ett kärleksgnabb dras exempelvis ut över 50 sidor.

Enstaka läsare märker detta tricks. Det finns också författare som framgångsrikt skriver samma historia om och om igen. De byter kanske miljö och persongalleri men intrigen är i stort sett den gamla vanliga.

Detta ska i och för sig inte nedvärderas. Många läsare vill helt enkelt ha det välbekanta, de vill känna igen den författare som de tycker om. De vill inte att Henning Mankell plötsligt ska skriva som James Joyce.

Novellens fördel
Så vad har novellen egentligen att sätta emot romanen?

Låt mig säga som det faktiskt är. Den som under samma tid som det tar att läsa en tjock roman läser tio olika noveller av lika många författare tillförs tio olika upplevelser medan romanen bara tillhandahåller en upplevelse. I stället för ett språk, en intrig och en struktur får man uppleva tio hanteringar av språk, intrig och struktur. Och detta har ett värde i sig.

I gamla nummer av gamla tidskrifter finns det således åtskilliga välskrivna noveller av alla de slag och jag kan bara uppmana var och en som råkar snubbla över gamla veckotidningar att ta hand om dem och kolla upp vad de innehåller.

Det förefaller kanske som om novellen tillhör det förflutna. Men så är inte fallet. Även om det i dag trycks mycket få noveller i olika sammanhang så har den korta berättelsen fått en renässans ute på Internet. Det är bara att gå ut på nätet och botanisera. Det gäller främst i den engelskspråkiga världen, men det finns en hel del svenskt också. Själv är jag engagerad i Bewildering Stories, ett långlivat internationellt veckomagasin, som började publiceras 2002 och som i skrivande stund är uppe i 450 nummer, något av ett rekord eftersom de flesta nätmagasin har en tendens att försvinna efter några år. Och alla de 450 numren finns att läsa på nätet. Det är bara att googla.

 

 

Taggar: ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22