Något lite om förstagångsdeckare

Mar 8th, 2010 | By | Category: 2006-1, Artikel

Av Bertil Falk

Jag läste för ett tag sedan, men minns tyvärr inte var, att så fort som man fastslagit vilken författare eller bok som var den första i sitt slag, så dyker det nästan alltid upp någonting ännu äldre, som publicerades eller åtminstone skrevs ännu tidigare. I Sverige har vi ju haft hela svängen med Almqvist, Blanche och Aurora Ljungstedt.

Nu hittade jag faktiskt en bok som gör anspråk på att vara ”den första samlingen detektivhistorier (1827) på engelska”. Det verkar ju faktiskt vara tidigare än Poe även om Richmond: Scenes in the Life of a Bow Street Runner drawn up from his private memoranda av ”Richmond” inte haft samma inflytande som Poe. För att citera den ovannämnda texten som jag glömt vem som skrev, så förhåller sig ”Richmond” till Poe ungefär som Leif Eriksson kallad den lycklige förhåller sig till Columbus.

Sökande efter förstagångare kan ibland bli lite långsökt och absurt. Som när jag den 2 oktober 1999 på Bouchercon i Wisconsin avhörde en estradebatt under rubriken G K. Chesterton Den hårdkokta detektivberättelsens fader. Den som inte tror mig kan få lyssna på ett band jag har där hela debatten finns inspelad. Debatten ledde inte till någon allmän omprövning av föreställningen att det var Black Mask-författarna som knäsatte den hårdkokta skolan. Men för att återgå till signaturen ”Richmond” så var Bow Street Runners de poliser som fanns i London före Scotland Yard. ”Richmond”, som skrivit i jagform berättar om en del fall han var med om.

Även om det är intressant läsning, så är det kanske inte riktigt den där upphetsande rysaren man vill men inte kan somna till. Men det verkar vara en förstling, peppar, peppar.

Nu har Crippen & Landru i sin klassikerserie gett ut två dimeromaner (amerikanska kioskdeckare på 1800-talet) som uppges vara författade av den förste afro-amerikanske deckarförfattaren. The Mystery of Sea Eagle Tavern (1872) av Howard M. Macy och Who Was Guilty? (1881) av Philip S. Warne. Forskaren Marlena E. Bremseth leder i sitt förord nästan i bevis att Philip S. Warne var en pseudonym för Howard M. Macy.

Tidigare har Pauline Elizabeth Hopkins med Talma Gordon, som publicerades år 1900, betraktats som den förste av afroamerikanskt ursprung som skrev deckare i USA. Omständigheterna kring det hela är mycket komplicerade (läs förordet), men Warne försåg förlaget Beadel & Adams tidskrifter med berättelser mellan 1875 och 1890.

Det året dök han upp på redaktionen och när man såg att författaren var en neger föll det inte redaktören på läppen. Det lär till och med ha funnits vita författare som när de fick reda på detta diskuterade att lyncha mannen som trots sin hudfärg inte insåg sin plats utan skrev som om han var jämbördig med dem. Så långt behövde de inte gå. När han inte längre fick sälja sina berättelser sköt han sig. Han lär ha fått en bra uppfostran med studier och dessutom vistats en hel del i Europa.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22