Något för alla författare av polisromaner

Mar 11th, 2010 | By | Category: 2005-1, Artikel

Av Karl Hjelm

Kriminalförfattare vill gärna visa kunskap om polisprocedurer i sina romaner, antingen de utspelas historiskt eller i nutid. För att klara detta måste de intervjua poliser eller ”söka sig till läggen” i polisens arkiv, Riksarkivet eller de olika stadsarkiven.

En som gjort detta, och gjort det grundligt, är pensionerade kriminalkommissarien Lennart Silverbark, som strax före jul kom ut med boken Brottsutredarna på eget förlag. Han har tidigare skrivit boken Polistjänsten inifrån.

Den nya boken spänner över etthundrafyrtio år, från hur polisens tjänsteorganisation i Stockholm utvecklades från en liten skara brottsbekämpare till de många tusen utredare som nu arbetar inom kriminalen.

Lennart Silverbark har i princip skrivit en doktorsavhandling där han förklarar polisens sätt att arbeta under olika skeden och hur metodiken förändrats efter tidens krav.

Han berättar, dock mera sparsamt, om några större brottsutredningar och ägnar ganska stort utrymme åt polismännens sociala villkor under olika tidsepoker, hur stadens miljö förändrats över tid och hur detta påverkat brottsligheten, kriminalteknikens utveckling och hur otillräckliga resurser kompenserats genom den ambition och yrkesstolthet som Stockholms detektiva polismän alltid visat.

Man får en uppfattning om befordringsgången och den titulatur som förekommit inom polismakten. Silverbark berättar Stadsfiskalernas historia och om deras närmaste medarbetare polisgevaldigern. Den senares titel är tysk och betyder egentligen poliskonstapel, men i Sverige blev funktionen snarare överkonstapel. 1850 kom titeln kommissarie sedan man förkastat den mer militäristiska benämningen polissergeant.

Författaren påpekar att verklighetens brottsutredare är en mycket anonym grupp vars insatser sällan blir uppmärksammade – till skillnad mot kriminalromanernas hjältar, vars hantverk fantasifullt beskrivs och exponeras.

Det är en intressant bok på 440 sidor, fylld med fakta som troligen kan intressera deckarläsare lika mycket som deckarskrivare.

Det enda jag saknar är ett person- och sakregister, men man kan inte fordra allt.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22