Mysteriet tätnar men… Bill som elaking 1935 kan förklara hur han blev försvunnen detektiv

Sep 18th, 2009 | By | Category: 1996-3, Artikel

Av BJÖRN VINBERG

Bill Detektiven är sannerligen en lovande titel för litteraturvänner med känsla för både Bill den förträfflige och goda deckare men i boken finns inte en enda story där vår barndoms hjälte verkligen uppträder som deckare, påpekar Jean Bolinder i sin intressanta Bill-artikel i DAST 2/96.

Förklaringen är kanske denna:

William – The Detective var Richmal Cromptons 17:e och kom ut på George Newnes i London 1935. Den innehöll elva historier varav en bar titeln William and the Nasties. ”Nasties” (elakingarna) var De Laglösas tolkning av det främmandet ordet ”Nazister”.

Bill och de laglösa blir nasties och formerar sig till stormtrupper för att jaga iväg den nye, snåle innehavaren av godisbutiken, Mr Isaacs. ”För så gör dom med judar i Tyskland”.

Det finns ingen anledning att förfasa sig. Richmal Crompton var genom hela sitt författarskap snabb att anamma alla trender och modevågor. Att låta Bill lukta på nazismen 1935 var lika naturligt som att låta honom bli popsångare arton böcker senare, år 1965.

Stormtrupp fångar tjuv

Hursomhelst – under ”stormtruppernas” försiktiga, ja nästan ljudlösa stormning av godisbutiken (efter stängningsdags) råkar de fånga en tjuv som bundit och munkavlat Mr Isaacs och just brutit upp hans kassaskåp.

Mr Isaacs blir pojkarnas vän för evigt. Med famnen full av godis tågar de iväg, saklöst övergivande The Nasties,

Möjligen – jag skriver möjligen – kan det vara denna historia som åsyftades när Richmal Crompton bestämde titeln på boken, William The Detective.

Boken översattes till svenska först 1940 när Wahlström & Widstrand för en tid övertagit Billrättigheterna. En enda historia uteslöts, nämligen den ovan beskrivna. Högst begripligt med tanke på situationen i Europa just då.

När Lindqvists Ungdomsbibliotek återfick Bill-utgivningen 1946 skyndade man sig att trycka ’Detektiven’ på nytt men nu endast med åtta av de elva historierna. Fyra år senare kom den på samma förlags Örnbibliotek: åtta stories.

Och när slutligen AWE/Gebers 1981 gav ut Bill som detektiv hade antalet krympt ytterligare. Endast sex berättelser återgavs! En halv bok!! ”Det är ett märkligt förfarande av ett förlag att förvanska en bok så” skriver Jean Bolinder med hetta. Det är lätt att hålla med.

Tunn detektivbok

Det andra mysteriet som Jean Bolinder tar upp är ännu en volym med titeln Bill som detektiv. Denna gång i serien Lindqvists Pojkböcker 1935. Den är tunn, innehåller endast tre historier som förekommer bara denna enda gång i den samlade svenska utgivningen.

Här är ursprungsboken William the Rebel från 1933, nr 15 i serien och omfattande tolv historier. Lindqvists förlag kom in på Bill-marknaden i mitten av 30-talet och den första man lämnade till Arne Lönnbeck för översättning var The Rebel. Den resulterade i två volymer: Bill som detektiv med tre historier och Alla tiders Bill med åtta historier. Summa elva. Än i denna dag är den tolfte historien, William and the Fisherman, oöversatt.

När dammluckan ändå är öppen måste jag få lägga till ytterligare några Bill-notiser.

Den första William-historien trycktes i Home Magazine i februari 1919, den sista i boken William the Lawless 1978, 51 år senare.

Richmal Crompton gav ut 37 William-books med 359 korta historier, en bok med ”full längd”, Just Williams Luck, och en med långfilmsmanuset Just William.

16 utgåvor fattas på svenska

16 av dessa utgåvor saknar fortfarande svensk översättning. Men MacMillan i London har under 80- och 90-talen givit ut hela serien på nytt så den Bill-bitne har där en möjlighet att komplettera, om än in English.

Thomas Henry (1879-1962) illustrerade alla engelska utgåvor men dog när han hunnit med halva William and the Witch. Henry Ford (dock inte bilfabrikören) övertog och stod loppet ut till och med William and the Lawless 1970 då även Richmal Crompton gick ut tiden.

Richmal Chrompton och Thomas Henry startade sitt samarbete 1919 (i Home Magazine) men de träffades personligen bara en enda gång, nämligen 1958.

Två förträffliga Crompton-biografier publicerades 1986: Just – Richmal av Kay Williams och Richmal Crompton the Woman Behind William av Mary Cadogan. Båda kan beställas från den fenomenale William-antikvaristen David Schutte, Myrlie Cottage, Stedham, Midhurst, W Sussex GU29 0NQ. Sak samma gäller Miss Cadogans uppslagsbok The William Companion, samma författarinnas lång-essä Just William Through the Ages och Gillian Clements roliga karta över Bills ”villastad”.

Var finns Violets läspande ja?

Den oöverträffade översättaren Arne Lönnbeck (1888-1954) var född i Finland. Zacharias Topelius och Johan Ludvig Runeberg var hans faddrar, han tog en fil kand i Uppsala med litteraturhistoria som bas, han var folkskollärare på Kungsholmen i Stockholm och skrev film- och varietékritik i Dagens Nyheter under signaturerna Lbk och Odd. Vad mer? Jo han skrev en KRIMINALPJÄS som framfördes i radio och på Boulevardteatern.

Arne Lönnbeck lär vara pappa till ”- Ja, läspade Violet”. Frasen citeras ofta av Bill-lovers. Men kan någon säga var frasen förekommer. Jag har förgäves letat i 30 år.

Taggar:

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22