Mysterier i åtta delar av ett följetongsgeni

Sep 12th, 2009 | By | Category: 2003-1, Artikel

Av INGE EKBRANT

Är det någon mer än jag som har läst Paris mysterier av Eugene Sue? Jag har svårt att tro det.

Sue var en framstående följetongsförfattare. Han kunde tekniken att skriva så att ett avsnitt i en berättelse stimulerade nyfikenheten inför nästa avsnitt. Samma teknik som nu tillämpas av författarna till TV-såpor.

Jag fick mitt exemplar av Paris mysterier som tonåring. Min mor hade haft en kusin som dött ung i leukemi. Det hände innan jag var född. Många år senare upptäckte denne unge mans mor min läslust. Hon skänkte mig sin sons böcker.

Det var böcker av den av mig högt älskade kapten Marryat, men också Paris mysterier i åtta delar, med två delar i varje band. Utgivna 1914 av Malmöförlaget AB Rasmussen & Hansen. Något som slår mig vid en genombläddring i dag är att det på försättsbladet står ”Översättning från franskan” men att översättarens namn inte nämns.

Slumrande avsnitt

Jag tänker inte läsa detta långa epos om igen, men vid bläddring i böckerna hittar jag avsnitt som legat slumrande i mitt minne. Att jag läste alla delarna vittnar om att det var en spännande berättelse som fångade mitt unga sinnes uppmärksamhet.

Vilken story!

Fursten av det tyska storhertigdömet Gerolstein hittar under sina spaningar i Paris undre värld den dotter som försvunnit under barndomen. Hon har råkat i händerna på förbrytare och – kopplerskor! Det skrivs inte rent ut men det framgår att hon ”uppfostrats” till prostitution. Det är nog för att hon, när hon hamnat i sina rätta miljöer (ett furstehov) inte kan tänka sig att bli maka och mor – det förflutna lägger hämsko. Hon går i kloster.

Författaren hade – givetvis – sin tids värderingar. En ung flicka som blivit drogad och våldtagen var följdriktigt ”vanärad”.

Språket var med vår tids sätt att se svulstigt och högtravande. Men jag är glad för den läsupplevelse som just denna bok gav mig.

Hade råd att skriva

Eugene Sue var, säger den förträffliga Svensk Uppslagsbok, den pseudonym som Marie Joseph Sue (1804-57) antog. Han var marinläkare, fick genom två stora arv möjligheter att skriva utan bekymmer för sitt dagliga bröd. I uppslagsboken kallas han ”den väldigaste av julimonarkiens många dandyfigurer”. Han skrev först sjöromaner. Paris mysterier sägs vara frukten av en period med socialt författarskap. År 1850 röstades Sue fram av socialisterna till den lagstiftande församlingen, men tvingades i landsflykt när Napoleon III:s andra kejsardöme grundats genom hans statskupp 1851.

Fin kritik i uppslagsboken

Biografin i Svensk Uppslagsbok är signerad Lff, signatur för fil. dr Vilhelm Ljungdorff. Han gav Sue följande fina vitsord:

”S. är, hur han än betraktas, en av den begynnande realismens förgrundsmän. I förmågan att gripa det närmast omgivande i fantasi och gestaltningskraft var han Balzacs vederlike”. Men Ljungdorff skriver också: ”… den alltmer upphetsade tendensen fråntog honom all balans och drev honom utöver den konstnärliga och moraliska taktens råmärken. – S:s litterära inflytande formade sig under 1840- och 50-talen till en verklig S-strömning över hela Europa, ej minst i Sverige, där han blev flitigt översatt, högt skattad av märkesmän i skilda läger – från Fredrika Bremer till Viktor Rydberg – och fick direkta lärjungar i den senare Almqvist, i Blanche, Aurore Ljungstedt (Claude Gerard) och särsk. Ridderstad.”

Jag vill här lägga till att under militärtjänsten på T4 i Hässleholm hittade jag i sjukans bibliotek en bok av Ridderstad, kallad Stockholms mysterier, alltså en direkt överföring till svenska miljöer av Paris mysterier. Författaren och tidningsmannen Carl Fredrik Ridderstad var alltså en Sue-epigon.

Nils Norman säger i sitt avsnitt i uppslagsboken om Ridderstad att hans ”Samvetet eller Stockholmsmysterier är byggd på ytlig kunskap om de sociala realiteterna och präglas av tidens smak för förbrytarromantik och sensationsrealism”. En av de citerade skribenterna hade alltså inga höga tankar om de litterära kvalitéerna hos Sues svenske epigon.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22