Mwangi Ruheni, en Kenyansk deckarkung

Sep 5th, 2009 | By | Category: 2002-3, Artikel

AV BERTIL FALK

I USA vet man inte mycket om svensk kriminallitteratur. Man känner till Sjövall/Wahlöö och har ett väldigt besvär med att uttala namnen. På samma sätt så är vi svenskar obekanta med t.ex. deckare från Sydamerika och thrillers från Indien.

Under mina resor i Afrika under 1990-talet för att dokumentärfilma läkare som arbetar gratis i u-länderna åt Rotarys Läkarbank och Skandinaviska Läkarbanken har jag haft privilegiet (främst vid övernattningar i Nairobi och besök i Kisumu vid Viktoriasjön men även i Dar es Salaam) att kunna skaffa mig en liten samling böcker av afrikanska författare på engelska.

The Mystery Smugglers av den kenyanske författaren Mwangi Ruheni var den första kriminalberättelsen aven afrikan som jag kom att läsa. Det är en hejdundrande rolig bok, förhoppningsvis ett uttryck för afrikansk humor och inte helt obesläktad med Jerome K. Jerome, och P.G. Woodehouse.

Richmal Crompton ej att förglömma. Ruheni bör ha läst alla tre. Han är nämligen delvis utbildad i Storbritannien.

Romanen handlar om Michael Magana, en otillständigt nyfiken ung man från bushen. Han tillhör begåvningsreservens bakersta led. Förlaget Spear Book kallar i en baksidestext romanen för ”en detektivhistoria som innefattar mord, kärlek och internationell smuggling”, men det handlar därutöver snarast om en hejdlös thriller som till sin attityd är besläktad med Arsenik och gamla spetsar. Drastisk humor och blodig dramatik i en och samma förpackning.

”Hjälten” Michael Magana har en liten egenhet. Han vinnlägger sig om att beskriva blickar genom att göra jämförelser med hjälp av olika djur. Exempel:

”Flickan glodde på mig som om jag var framfödd av hennes farbrors favorithäst …”

”Flygvärdinnan stirrade på mig som om jag var Loch Nessmonstrets baby. Jag stirrade tillbaka som om hon var ett vårtsvin som paddlade en kanot.”

”Denna värdinna ser på mig som om jag kallat henne dotter till en zebra.”

”Hon betraktar mig som om jag var en känguru som stod på framfötterna.”

Varianter utan djur förekommer också: ”För en sekund stirrade tullaren ned i lådan som om den innehöll lämningar av Hitlers mustasch.”

Det finns som framgår ett inte så litet drag av buskis över denna svårdefinierade roman, men fenomenet förekommer även i andra romaner av Ruheni som jag läst, om än inte fullt lika påtagligt som i The Mystery Smugglers.

Historien handlar om hur Michael Magana hindrar att ett gäng skurkar från att lägga rabarber på världens urantillgångar. Han lyckas trots sitt usla omdöme. Han har Lady Luck på sin sida.

Mwangi Ruhenis förmåga att beskriva brott indragna i en serie uppsluppna sekvenser återfinns också i The Love Root. Romanen handlar om läkaren Sam Njogu som inte kan få erektion och som till sist tvingas intaga afrodisiakum i form av bland annat malet noshörningshorn och malda gula flugor som lever i ruttnande noshörningsskallar, samt en viss sorts bark och andra illegalt åtkomna ingredienser som ingår i ett troligen traditionellt potenspiller av naturmedelskaraktär.

Pillret botar honom så till den milda grad från hans impotens att han (dock oskyldig) anklagas för våldtäkt.

Utpressning

Brotten i denna roman skiljer sig från vad vi är vana vid. En berusad sjukskötare tar upp ett nyfött barn och tappar det på golvet.

Barnet dör och sjukskötaren byter ut det mot ett annat barn.

Sjukskötaren, som tidigare bytt betyg med sjukhusets föreståndare, utövar utpressning om att avslöja betygsbytet om inte föreståndaren ordnar så att dödsfallet accepteras som ett naturligt dödsfall.

Föreståndaren lyckas i sin tur att med botemedel mot impotens som lockbete få kollegan Sam Njogu att skriva ut ett falskt utlåtande till polisen rörande det tappade barnet. Och så vidare.

Det är en trasslig historia med flera inblandade lögnhalsar. Vi möter samma svindlande karusell som i The Mystery Smugglers, men utförandet är här mera stringent. Det blir polisen i Nairobi som slutligen triumferar när Sam Njogu med återvunnen potens och ett fängelsestraff hägrande tvingas inställa ett planerat äktenskap.

The New Leaders är kanske inte Ruhenis mest lästa bok, men det är förmodligen den mest uppmärksammade. Hugh Webb skriver i kapitel 13 av African Literature & the Post-Colonial Context att Ruheni i denna roman ”medvetet ställer frågor i berättelsen, frågor som tillhandahåller den ideologiska gjutformen för en granskning av värderingar och (eftersom frågorna aldrig bara är retoriska till sin natur utan åtminstone kräver ett inneboende svar) så genomsyrar de berättelsen och ger den mening och riktning. Som titeln anger, så handlar Ruhenis roman om kvaliteten på det afrikanska ledarskapet i nuet och i framtiden.”

Socio-politiskt djup

Till skillnad från The Mystery Smugglers och The Love Root så har alltså The New Leaders ett klart politiskt syfte. I inledningen håller Sir James Henderson, en vit akademiker, ett tal till afrikanska studenter som just utexaminerats och han säger så här: ”Ni är detta lands framtida ledare. Det hopp som folken i Uganda, Kenya och Tanganyika känner kan bara uppfyllas om ert uppträdande rättfärdigar de ansträngningar som lagts ner i er utbildning. Detta stora land väntar på er, det väntar för att välkomna er med öppna armar och de ropar efter ert ledarskap.”

Men Reuben Ruoro upptäcker att verkligheten i Kenya är en helt annan. Han välkomnas inte med några öppna armar och ingen ser upp till honom som en ledare. I sin bitterhet ställer han frågorna:

”Först och främst det där ruttna taket som den gamle kolonialisten höll. Hans påstående att vi är det här landets framtida ledare var bara floskler. Hur visste han det?

Betyder det att har man tagit en examen så blir man ledare vare sig man vill det eller inte? Hur skulle alla kunna bli framtida ledare? Och vem ska göra jobbet?”

The New Leaders har alltså ett sociopolitiskt djup som de båda andra romanerna saknar. Men precis som Michael Magana i The Mystery Smugglers och Sam Njogu i The Love Root, så faller Reuben Ruoro i The New Leaders offer för omständigheterna Michael Magana kom i slutänden undan med blotta förskräckelsen. Sam Njogu gick det sämre för. Reuben Ruoro däremot lär sig sin läxa.

Den otålige läsaren frågar sig i det här läget om det över huvud taget förekommer något kriminellt i denna roman. Jodå, kriminellt och originellt.

Reuben Ruoro går en dag in på en bank och blir indragen i ett rån. I förvirringen plockar han till sig en del sedlar som ramlat på golvet. Sedlar som han inser att han inte bör inneha.

Det viktiga är inte här att klara upp ett bankrån. Det handlar i stället om ett moraliskt dilemma, som har samband med den överskuggande ledarskapsfråga som är bokens tema.

Ruheni har skrivit fler böcker, och han nämns ofta i sammanhang där nutida afrikansk litteratur kommer på tal. Och han är inte ensam i Afrika om att skriva deckare.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22