Möte med deckardrottningarnas drottning: Maj Sjöwall

Jun 30th, 2011 | By | Category: 2011-6 juni, Artikel

Maj SjöwallMaj Sjöwall, tillsammans med den alltför tidigt bortgångne Per Wahlöö, är utan tvivel grogrunden och själva myllan för den blomstrande “svenska deckarvågen”. Så det var med spänning AHRVID ENGHOLM tog sig till Göta Kanal-bolagets presentation av sitt vårprogram, där Maj Sjöwall skulle vara med.

Hennes närvaro på bolagets M/S Diana berodde förstås på att det är fartyget där Sjöwall̶Wahlöös epokgörande deckarkarriär startade. I deras första Beckbok, Roseanna, mördas ju en ung kvinnlig turist under en resa.

Maj Sjöwall skall vara med på ett par kryssningar under sommaren, för deckarälskande båtresenärer.

Under lunchen hamnade jag strategiskt nog vid samma bord som Sjöwall. Redan när jag anlände fick jag vänligen några Beck-böcker signerade av henne så vi hade hunnit säga hej. Det jag, så långt minnet och stödord håller, nedan refererar blir en mix av det anförande Sjöwall höll samt vårt bordssamtal.

Stilbildande böcker
Beck-böckerna blev ju som alla vet stilbildande. Dess betydelse för svenska deckare kan inte överskattas, med otaliga filmatiseringar (även i USA, den första i Sverige med Kewe Hjelm redan på 60-talet, och vem minns inte Bo Widerbergs “Mannen på Balkongen”!) och internationella deckarpriser, ty böckerna översattes och hyllades världen över.

Maj och Per1962 tog paret en kryssning på Göta Kanal, på M/S Diana. Där fanns en ung amerikansk turist, som “Pelle tittade litet extra på, så jag sade: där har vi vårt första mordoffer!” Man hade växt upp med deckare (Per W hade även verkat som kriminaljournalist på Kvällsposten) men tyckte att det som fanns var för mjäkigt. Det var Agatha Christie och herrgårdar och flotta privatdetektiver.

Man tyckte att man kunde skriva något mer realistiskt, i ̶ skall vi säga ̶ litet hårdare polismiljö. Men snarare än att göra det till McBainskt hårdkokt blev det Sjöwall ̶Wahlööskt samhällskritiskt och mot det socialrealistiska.

Omslag till senaste upplagan av RoseannaI princip uppfann de denna angreppsvinkel, i alla fall för svensk del. De började med Roseanna (debuten) 1962 men att skriva och få ut det tog fram till 1965. Sedan körde man på med en bok om året som omstöpte deckargenren.

Tio böcker
Man bestämde sig för att skriva tio böcker, för det lät lagom att skriva i precis ett decennium. Detta att inrikta sig på tio böcker har många andra sedan tagit upp, t ex Jan Guillou.

̶

Man skrev för hand, ungefär vartannat kapitel, och sedan renskrev den andra partnerns resultat på skrivmaskin, varvid det dök upp möjlighet att redigera, modifiera och rätta en del. Men när renskrivningen var klar var manuset i stort sett färdigt. Det brukade ha ett synopsis, kapitel för kapitel, men det kunde vara ganska kortfattat för en del kapitel.

Varje bok tog ungefär ett år, men då var största tiden att gå omkring och fundera ut intrig, göra research osv. Själva skrivandet tog 13 månader. Maj Sjöwall tyckte att det mot slutet blev allt svårare att skriva. Det blev kinkigare att hålla reda på allt om personerna, hitta nya uppslag osv.

Maj Sjöwall har efter deckarna främst översatt (nu på dator), men som hon nu är aktningsvärda 75 år (fortfarande pigg och vaken!) har hon lagt ned det. På en fråga om de skulle ha skrivit fler deckare om Per W inte avlidit, svarade hon nej. Det de skrev fick räcka. Per hade dock ett projekt om att skriva en sjökrigshistorisk bok, som inte blev av.

Inte imponerad
När hon läser deckare nu blir det främst engelska/amerikanska. Sjöwall är inte så hemskt imponerad av dagens svenska deckare. De är ointressanta och illa skrivna, inklusive Stieg Larsson vars world-wide fame hon rakt inte begriper. Undantag är dock Leif GW Perssons (som hon känner) böcker och hon gillade även Arne Dahl (“Han kan skriva”). Henning Mankell är kanske den främste efterföljaren i Sjöwall ̶Wahlöö-spåret, men med ett snett leende referade hon vad en tysk läsare sagt om denne: “Mankell är ju bra. Synd bara att den tyska översättningen är så dålig.”

Beckfilmerna
Apropå filmatiseringar har vi ju den långa serien på 26 Beck-filmer. Jag tyckte det lät som att hon litet grand av lojalitet sade att de var ganska OK. Hon är i alla fall inblandad som en sorts konsult, medan manusen är skrivna av Rolf och Cilla Börjlind (och det är mest nya historier för tio böcker räcker inte, inser den matematiskt kunniga). Hon har utbyte med manusförfattarna och har rätt att ändra och ge veto (vilket händer, t ex om någon gör något otypiskt för den personen).

Min inställning till de många nya Beck-filmerna är splittrad. Medan skådisarna ofta gör bra insatser (Persbrandt t ex) och de är tekniskt välgjorda, tycker jag de gått för långt från ursprungskonceptet och känslan. Sjöwall menade dock att det nog är nödvändigt att uppdatera och placera personerna i dagens värld. Men vi var eniga om att Ingvar Hirdwalls tragikomiska granne (som inte finns i böckerna) var ett lyckat tillägg. Många älskar figuren med sin stödkrage och “stänkare”.

Ett oväntat diskussionsspår blev Fatima, Karl Gerhards styvdotter som Maj Sjöwall känner. Jag förklarade min beundran för Karl Gerhard och hans utmärkta memoarböcker, där Fatima ofta dyker upp (hon var även ett tag gift med Gösta Ekman d y och med i Hasse & Tages revyer). Numera är Fatima textilkonstnär och har gjort uppmärksammade kollektioner och utställningar.

Flera frågor hann inte ställas. Jag skulle gärna ha hört litet om Per Wahlöös science fiction-romaner. Eller om det inte hos Maj själv åtminstone litet grand kliade i fingrarna att skriva egna deckare (det ligger i sannolikhetens riktning att de skulle bli läsvärda!).

Men att bara vara där, på fartyget där allt började, med kvinnan som startade det hela, var nog.

Läckberg och Marklund och Jungstedt och Larsson och allt vad deckardrottningar heter är ingenting mot Maj Sjöwall. Dessa och deras manliga deckarkungkolleger bör böja sig i vördnad.

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22