Mosley vet inte hur man blir politiskt korrekt

Jan 12th, 2008 | By | Category: 2000-1, Artikel

Av ROLF NILSEN

Det finns både värme, medkänsla, humor och spänning i de kriminalromaner som Walter Mosley skriver om den svarte överlevaren Easy Rawlins.
– Det jag vill med mina böcker är att visa att svarta faktiskt också kan tänka, säger Waller Mosley och ändrar ställning en aning i den soffa där han sitter samtidig som han ler skevt.
A Manliga svarta hjältar det är den hanteringen jag är sysselsatt med. Det gäller Easy Rawlins, som är rätt mycket av en ensamvarg och det gäller min andre kontinuerlige huvudperson Socrates, som är ute eller frälsning men på sina egna villkor.
– Men det gäller faktiskt också en figur som Mouse, som förekommer i böckerna om Easy Rawlins. Gangstern som är så väldigt skjutglad av sig, du vet.
– Om någon annan säger att “man skulle ta och slå ihjäl skattmasen” när han är på dåligt humor, så är det ingenting som Mouse bara säger. Han går verkligen ut och dödar skattmasen!
– Och det gör honom, i mina ögon, till en manlig svart hjälte. Även om det kanske inte är så väldigt civiliserat att ta livet av skattmasen…
Walter Mosley skrattar så att den glugg han har i överkäken syns tydligt. Det struntar han fullständigt i. Han är 47 år, mår jättebra och skriver minst tre timmar varje dag var han än befinner sig i världen: hemma i New York eller på ett hotell i Göteborg. Det har absolut inte någon som helst betydelse.
Mosley jobbade som dataprogrammerare i omkring 15 år och skrev på sidan om, innan han vid fyllda 38 år kom i gång ordentligt med sina skriverier.
– Jag har hur många uppslag som helst till olika böcker och lider absolut inte av någon tillstymmelse till skrivkramp. Jag gör som jag själv vill; en dag är det roligare att skriva om Easy Rawlins, en annan dag om Socrates. Och en tredje dag om något helt annat. Science-fiction, till exempel.

Skriver science fiction

Walter Mosley kom med en bok inom den senare genren härom året. Blue Light, hette den.
– Det var ett helvete att få den utgiven. Förlaget förstod inte vad jag hade skrivit den för. “Science-fiction är kul”, sade jag. Det är klart att ni ska ge ut den!
– Och till sist gjorde de det Men de var övertygade om att jag hade förstört min karriär. Inte fan gjorde jag det. Det blev ingen succé, men jag tyckte i alla fall att den var en fullt respektabel sf-bok. Lite filosofisk så där, du vet.

Bill Clintons favorit

Det är riktigt roligt att prata med Waller Mosley. Han är full av garanterat icke politiskt korrekta åsikter och tycks ha hur kul som helst när han får prata om sånt som han gillar. President Bill Clinton meddelade för några år sedan att Mosley var en av hans favoritförfattare. Roligt, tycker Mosley. Men ingenting att göra någon alltför stor affär av.
– Det är däremot roligt att få möjligheten att skriva romaner. Förr var det en utmaning också, men det tycker jag kanske inte art det är längre. Recensioner värdesätter jag, men jag kan inte säga att jag behöver dem. Vill jag bilda mig en uppfattning om en specifik bok så läser jag den. Och inte recensionen av den.
Mosley säger sig gilla “enbart bra författare” och nämner John Edgar Wideman som en av de främsta.
Wideman är en afro-amerikansk författare, vilket även gäller för James Sallis som skriver spänningsböcker. Pionjären inom det området bland afro-amerikanska författare var Chester Himes. Är han möjligen någon förebild för Walter Mosley?

Himes värd mer uppmärksamhet

– På ett sätt ja och på ett annat sätt nej. Himes var en ganska arg författare. Han kämpade i motvind och han skrev väldigt
expressiva deckare om livet i Harlem. Visst har jag påverkats en del av honom. Men jag skriver på ett annat sätt.
– Men Himes har i vilket fall som helst inte alls fått den uppmärksamhet som han är så väl värd.
Walter Mosleys fiktiva karaktärer skapar sina egna liv och mitt vad det är har det hänt saker med dem under skrivandets gång, som Mosley knappt har varit medveten om.
– Med Easy Rawlins har jag haft som ambition att följa en svart man från slutet av 40-talet och några decennier framåt. Han är lite grann av privatdeckare ibland och folk kommer till honom för att få hjälp, även om han inte alls uppmuntrar något sånt, säger Walter Mosley.
– Rätt ofta befinner han sig snubblande nära lagens utkanter och ibland tar han medvetet steget över också. Han har några fastigheter som han administrerar i en del av Los Angeles och han har ett ganska brokigt umgänge också. Numera har han även ansvar som far och familjeförsörjare.

Hedervärd individualist

– Men någonstans är Easy ändå en man av heder. Och så är han en hårdnackad individualist. Det är nog hans allra mest framträdande karaktärsdrag. Det jag vill med de här böckerna är också att skildra den ständiga spänningen mellan raserna.
Walter Mosley sammanfattar sin gärning med orden:
– Det är författares uppgift att få folk att läsa, inte att få dem att kanna sig dumma. Jag vill att så många som möjligt ska
få chansen att lära känna Easy Rawlins och jag tänker mig att det kommer fyra-fem böcker till om honom. Minst.
Den första boken om Easy Rawlins, Djävul i en blå klänning, blev för några år sedan en framgångsrik film med Denzel Washington i huvudrollen. Men sedan har det inte kommit någon mera film.
– Och det beror enbart på alt det är för dyrt. Denzel är jättebra men han kostar för mycket. Nu diskuterar vi andra möjliga huvudrollsinnehavare, men helst skulle jag vilja att böckerna görs som TV-filmer.
– Så gjorde vi med Always Outnumbered, Always Outgunned, där Laurence Fishburne spelade Socrates.
– Den gick in på videomarknaden sedan den visats i TV och skötte sig bra där. Och Laurence har visat stort intresse för att spela Socrates flera gånger också.

Gillar historier

Och så kan inte Walter Mosley hålla sig längre utan utbrister att det allra bästa han vet är att tala och berätta historier.
Men sedan pratar vi om annat. Som om älgar och renar, exempelvis.
Och det är ju inte något som ni kan vara intresserade av.

BÖCKER AV WALTER MOSLEY

Djävul i en blå klänning (Devil In A Blue Dress)
Den rada döden (Red Death)
Vit fjäril (White Butterfly)
Svart dam (Black Betty)
En liten gul hund (A Little Yellow Dog)
Gone Fishin’
R.I.:s Dream
Blue Light
Always Outnumbered, Always Outgunned

Mr. Rawlins, sa Gladys Martinez, tjallaren, blygt. Mr Preston vill att ni träffar honom i aulan.
Okej. Jag vände mig om för att gå. Jag var egentligen inte arg på Gladys. Jag föreställde mig att inspektör Sanchez hade sagt till henne att rapportera om var och en som frågade om Mrs Turner.
Arbetande människor följde reglerna. Det var så de lärde sig överleva”

(Ur En liten gul hund av Walter Mosley. Norstedts, 1997, översatt av Mats Gellerfelt)



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22