”Millennium 4” i Frankrike: Både ros och ris och i säljtoppen

Nov 4th, 2015 | By | Category: 2015-11 nov, Artikel

Av ELISABETH TEGELBERG

Det torde knappast ha undgått särskilt många svenskar att fjärde delen av serien Millennium, Det som inte dödar oss, nyligen har utkommit på Norstedts förlag. Dock inte med Stieg Larsson som författare denna gång, vilket naturligtvis heller inte har passerat obemärkt. Författaren till denna fjärde, fristående del, David Lagercrantz, har fått stor uppmärksamhet och, förefaller det, med förtjusning låtit sig intervjuas och fotograferas i ett otal sammanhang. Det är ett djärvt projekt som Lagercrantz givit sig i kast med, dels med tanke på den pyramidala succé som kom Larssons trilogi till del, dels med tanke på den negativa kritik som var mer eller mindre given på förhand på grund av de etiska problem som låg för handen.

Att Lagercrantz är en skicklig och driven skribent (om än enligt egen uppgift med påtagliga faderskomplex) torde de flesta vara överens om, inte minst efter hans prisade biografi om Zlatan Ibrahimovic (2011), en bok som nominerades till Augustpriset i fackklassen och som också fick stora kommersiella framgångar och nådde nya läsargrupper. Det har även visat sig att många svenska recensenter tycker att Lagercrantz Millenniumuppföljare håller god kvalitet och inte faller utanför ramen för serien. Kritiken i svenska media, åtminstone hittills, får sägas ha varit övervägande positiv såväl när det gäller bokens språk som innehåll.

Däremot återkommer nästan undantagslöst kritiska frågor av typen: Är det ett korrekt förfarande att skriva en fortsättning på Stieg Larssons böcker? Hur skulle Stieg Larsson ha ställt sig till detta? Hur kan ett anrikt kvalitetsförlag som Norstedts ge sig in i ett projekt som bara är inriktat på försäljningssiffror (även om de något halvhjärtat försöker ange även andra skäl)? Debattens vågor har gått höga i Sverige, gamla vänner till Stieg Larsson, liksom före detta sambon Eva Gabrielsson, har gått till skarp attack mot Stieg Larssons bror och far – vilka förvaltar Larssons litterära kvarlåtenskap – och uppmanat alla som profiterar på Larssons trilogi att låta honom och Millennium vila i frid. Man har även gått till personangrepp genom att påtala att Stieg Larsson knappast hade någon kontakt med sin far och bror efter de tidiga ungdomsåren och att de på ett oacceptabelt sätt drar nytta av situationen och de pekuniära fördelarna.

Återstår att konstatera om försäljningen av Millennium 4 kommer att nå samma höjder som de tre originalen. Någon mer effektiv marknadsföring än den som del 4 bestods är dock svår att tänka sig. Den utkom inte bara i Sverige i slutet av augusti 2015 utan samtidigt i en rad andra länder, översatt till ett stort antal språk. Intervjuer, artiklar, TV- och radioprogram avlöste varandra både då och under månaderna som föregick publiceringen, såväl i Sverige som internationellt. Utan tvekan kan man här tala om maximal uppmärksamhet och en marknadsmässig fullträff.

Millennium 4 i fransk kontext
Det faller sig i detta sammanhang naturligt att fråga sig hur lanseringen och mottagandet av Millennium 4 ser ut i andra länder. Jag kommer här att titta närmare på hur boken har mottagits i Frankrike, ett av de länder där Stieg Larssons trilogi blev en gigantisk framgång: böckerna låg på de franska bästsäljarlistorna i flera år, försäljningssiffrorna var remarkabla (åtskilliga miljoner exemplar), läsarna entusiastiska och kritiken strålande. Många av de mest seriösa tidningarna och tidskrifterna öste beröm över författaren och hans verk, böcker om Millennium skrevs i Frankrike och resor till Stockholm med vandringar i Stieg Larssons fotspår organiserades i Frankrike. Det är svårt att föreställa sig att svensk litteratur skulle röna sådana framgångar i Frankrike, ett land där våra skönlitterära författare har fått kämpa hårt för att göra sig gällande (vissa deckarförfattare undantagna).

Millenium 4 i FrankrikeDenna artikel skrivs två månader efter publiceringen av Millennium 4, som har fått den franska titeln Ce qui ne me tue pas (”Det som inte dödar mig”), vilket innebär att merparten av de aktuella franska tidningarna och tidskrifterna har haft artiklar och recensioner införda. Publiceringen sammanföll i Frankrike med den årliga rentrée littéraire (höstens samlade höjdpunkter inom litteraturutgivningen), ett evenemang som alltid får stor uppmärksamhet i boklådor och media. Översättare är denna gång inte Marc de Gouvenain (som, trots att han är en välrenommerad översättare, inte enbart rönte uppskattning för sina uppenbarligen snabbt genomförda översättningar av de tidigare böckerna i serien) utan Hege Roel-Rousson, en i svenska översättningssammanhang mindre känd förmåga.

Efter en rundvandring i ett antal franska boklådor i september var det lätt att konstatera att man på samtliga ställen marknadsförde Millennium 4 på ett nästan aggressivt sätt (oftast på bekostnad av andra nykomlingar på marknaden). Vid entrén till flera boklådor såg man höga ställ där böckerna exponerades på flera hyllor och i stort antal och i några skyltfönster fanns affischer som gjorde de potentiella läsarna uppmärksamma på den nyutkomna boken. Dessutom exponerades böckerna på flera olika platser i en och samma bokhandel, förutom i entrén också under “Nyheter”, “Kriminalromaner”, etc., vilket bidrog till att det var svårt att undgå att se dem. En anslående Lisbeth Salander blickar under lugg på omslaget till den nya tegelstenen. Det är, som väntat, förlaget Actes Sud som i sin “deckarserie”, Actes Noirs, har givit ut Lagercrantz opus och liksom tidigare går det franska omslaget i rött och svart och har ett “gotiskt” anslag som drar blickarna till sig.  Utan tvekan är Millennium 4 en av höstens allra största franska boklanseringar och det skall bli mycket intressant att så småningom se om de franska läsarna tar till sig verket på samma sätt som de har gjort med de tre föregående böckerna.

Efter att ha studerat ett begränsat urval franska pressklipp (alla från välkända och välrenommerade tidningar och tidskrifter) under de gångna två månaderna har jag kunnat se att det har skrivits mycket och ofta mycket detaljerat om förhistorien till Millennium 4 (påfallande ofta nämns här också trilogins tidigare, nästan osannolika, försäljningssiffror både i och utanför Frankrike), om de etiska problemen i samband med utgivningen av den fjärde delen och om ”familjefejden” mellan Stieg Larssons f.d. sambo och hans far och bror. Man har också gjort sak av förlagets hemlighetsmakeri beträffande bokens innehåll, ”rävspelet” kring utgivningen och den massiva marknadsföringen.

David Lagercrantz
David Lagercrantz uppmärksammas vederbörligen, ofta med foto, och flera av hans uttalanden återges i ett antal publikationer. Författarens villighet att låta sig exploateras medialt har givit både honom själv och hans bok en tydlig plats i fransk press. Det framgår för övrigt mycket klart att de flesta franska anmälarna är väl insatta i vad som skrivits av svenska kollegor i svensk press, t.ex. i Dagens Nyheter och Göteborgs-Posten. I flera sammanhang kommenteras Lagercrantz arbetsmetod – instängd i ett rum med en icke internetuppkopplad dator som arbetsinstrument och ingen korrespondens med förlaget via mail – liksom hans förhållande till den föregående trilogin.

Man tar ibland fasta på hans eget ”förarbete”, t.ex. hans efterforskningar när det gäller artificiell intelligens, och hans strävan att vara Stieg Larsson trogen samtidigt som han skriver en helt egen bok – en text som alltså inte bygger på det påstått efterlämnade utkastet till en fjärde del som skulle finnas tillgängligt i en dator i Eva Gabrielssons ägo. Lagercrantz tidigare biografier väcker intresse, i synnerhet den om Zlatan Ibrahimovic (som också finns översatt till franska), men även den om Alan Turing (en fransk översättning är under utarbetande). I anslutning till biografierna återges på flera ställen Lagercrantz eget uttalande att han är en kameleont, att han tycker om att ”bemäktiga sig en annan persons universum”.

Författaren som person intresserar, såväl hans litterära förflutna som hans aristokratiska och intellektuella familjebakgrund, så olik Stieg Larssons proletära. Lagercrantz var i Paris i samband med lanseringen av Millennium 4 och blev där bl.a. intervjuad i den mycket populära radiokanalen Europe 1. I Le Figaro, som sammanfattar denna intervju, skriver man att författaren verkade mycket avspänd och svarade uppsluppet och humoristiskt på de frågor han fick. Lagercrantz berättar där om sina problem (ibland ”mardrömslika”) att greppa Millenniummyten och Lisbeth Salander. Han säger också att han i Sverige ömsom blivit behandlad som kriminell, ömsom blivit överöst med beröm: ”Jag är förstasidesstoff i Sverige varje dag, oavsett vad jag säger eller gör”, säger författaren i denna intervju.

Enligt Le Figaro turnerar Lagercrantz runt som en rockstjärna för att signera sina böcker (något som han tydligen ger intryck att njuta av!). Paris-Match kommenterar också Lagercrantz ”stjärnstatus” och ger uttryck för åsikten att han inte motsvarar den traditionella bilden av en nordbo! Och i Libération skriver man att Lagercrantz odlar sin dandylika framtoning och att det är svårt att låta bli att notera kontrasten mellan honom och Stieg Larsson.

Mottagandet i Frankrike
Hittills verkar det ha förekommit betydligt fler artiklar och intervjuer kring Millennium 4 och dess författare än regelrätta recensioner av boken. Hemlighetsmakeriet, spökskriveriet och polemiserandet bedöms, efter vad det tycks, vara väl så spännande för läsarna! Jag gör här några axplock bland recensionerna men gör inga anspråk på en heltäckande bild av pressens förhållande till Millennium 4. Förhoppningsvis kan exemplen ge en inblick i de reaktioner höstens litterära ”bomb” har väckt i Frankrike under ”inkörningsperioden”. Man kan notera att en del pressorgan har haft flera artiklar/recensioner införda under perioden augusti-oktober och att olika åsikter om bokens kvaliteter kan ventileras vid olika tillfällen i en och samma tidning/tidskrift.

I många fall är man nöjd med Lagercrantz sätt att ”följa upp” Lisbeth Salander, denna asociala, handlingskraftiga men också empatiska hacker som har haft en så stor del i Millenniumseriens framgångar och som inte minst fransmännen har tagit till sitt hjärta. Alla är dock inte nöjda: i L’Express tycker en recensent att Lagercrantz har gjort Lisbeth Salander till en odödlig superhjältinna (i sin egenskap av oslagbar hacker) men att han har glömt att hennes charm bestod i hennes mänsklighet och att hon bör återlämnas till Stieg Larsson. Samme recensent tillstår dock att författaren lyckas utomordentligt väl med sina beskrivningar av artificiell intelligens, svarta hål och matematiska begrepp.

Lagercrantz får av flera anmälare beröm för sin effektiva berättarteknik och sitt sätt att bygga upp intrigen (vilket han ju för övrigt också fått i svensk press), t.ex. i Le Monde och Télérama. I Le Nouvel Observateur är man mycket positiv: efter några sidor, skriver man, har Millennium 4 redan samma hypnotiska makt över läsaren som Larssons trilogi. Författaren får där också en eloge för sin förmåga att överföra Larssons universum till den post-Snowdenska eran. Paris-Match anser att Lagercrantz har klarat uppgiften och konstaterar att den franska kritiken av boken varit hygglig. I Le Monde tar man upp författarens förmåga att teckna övertygande porträtt av huvudpersonerna och tycker att han lyckas återskapa Stieg Larssons universum utan att för den skull imitera hans stil. En lyckad bok, anser recensenten i fråga. Även Télérama är mycket positiv till Millennium 4: en riktig ”slukarbok” och tillika mycket väldokumenterad och brännande aktuell. Dessutom, framhålls det, har Larssons personer inte förlorat något av sin charm eller sin komplexitet: ”Serien är räddad!”.

I Libération återfinns mer kritiska tankegångar, utan att man därför är entydigt negativ. Där sägs bl.a. att om det inte hade varit för att Lagercrantz är Zlatans omtalade biograf, hade Millennium 4 passerat obemärkt i sin kategori. Trots att boken anses väldokumenterad (”i likhet med många andra deckare”, understryks det), gör den dess många brister till en bok utan lyskraft. Författaren till Millennium 4 anses inte ha samma auktoritet som den ”ordinarie” författaren, även om man tillstår att Lagercrantz bygger upp intrigen på ett effektivt sätt och snabbt ger oss förnyad kontakt med trilogins huvudpersoner. Man förebrår Lagercrantz hans alltför detaljerade förklaringar, som om han ville försäkra sig om att läsaren skall förstå. Detta överflöd av förklaringar inverkar menligt på texten enligt recensenten, som hävdar att allt till slut blir förutsägbart på grund av alla upprepningar.

I en annan recension i Le Nouvel Observateur, för att ta upp ytterligare ett kritiskt exempel, skriver man att Lagercrantz text visserligen är fylld av ”samtid” med sina extremt detaljrika tekniska protokoll och high-tech av allehanda slag, men man hävdar också att Lagercrantz försöker omfatta så många olika teman att de inte säger någonting, att allt blir utslätat. Stieg Larsson däremot, påpekas det, tog sig tid att säga väsentliga saker om bl.a. kvinnohandel, sexism och statliga maffiametoder. Lagercrantz fixering vid high-tech bedöms här ta så mycket plats att det inte blir något över till protagonisterna i boken: de finns där visserligen, men är helt substanslösa. I stället för att läsa Millennium 4 råder oss recensenten att läsa om de tre föregående delarna.

Tidskriften Elle ger både ris och ros: del 4 liknar de andra delarna men är ändå olik dessa, tycker recensenten. Dock läser man boken med nöje, tycker den senare, som också framhåller att undersökningen är välgjord från början till slut. Men även om intrigen fungerar bra, är magin frånvarande i Millennium 4: protagonisterna är trogna sina föregångare, frånsett att de saknar den sårbarhet som gjorde dem så fängslande; så t.ex. anser anmälaren att Lisbeth bara är en blek kopia av förlagan. Dessutom hävdar man att samhällskritiken, ”trilogins ryggrad”, nästan helt har försvunnit i Millennium 4. Det påpekas också att bokens slut lämnar en öppning för en eventuell fortsättning – det är dock inte säkert att en sådan är nödvändig, sägs det avslutningsvis.

Försäljningstopp
Den fråga som naturligtvis inställer sig är hur försäljningen skall utveckla sig. Blir ”4:an” samma formidabla kommersiella framgång i Frankrike som de föregående volymerna? Man kan i alla fall genast konstatera att Millennium 4 omgående placerade sig i topp på de franska försäljningslistorna och när detta skrivs ligger boken fortfarande kvar på första plats. I slutet av september publicerades (i L’Express) en ”Topp 15”-lista avseende de mest sålda kriminalromanerna (400 försäljningsställen inräknade) mellan 22/6 och 13/9, en lista där Millennium 4 intog förstaplatsen! Detta vittnar om läsarnas förväntningar, nyfikenhet och stora intresse för denna högst speciella satsning från Norstedts – och också om att marknadsföringen har varit synnerligen effektiv. Att följa upp bloggarna om boken torde vara av stort intresse: det är mer än sannolikt att dessa kommer att ha en avgörande inverkan på bokens framtida öde, liksom naturligtvis även åsikter och råd från olika personer i ens omgivning. I dagsläget talar det mesta för att publikationen kommer att bli en kommersiell framgång i Frankrike och att både Norstedts och Actes Sud har gjort en ny lyckad satsning.

Avslutningsvis kan väl tilläggas att Norstedts har engagerat (tur, skicklighet eller både och må vara osagt) en driven och begåvad skribent för det kontroversiella uppdraget att skriva en uppföljare till Stieg Larssons trilogi. David Lagercrantz förefaller ha känt sig kongenial med sin uppgift och trivts med såväl författandet som den intensiva marknadsföringen. Det var förvisso inget enkelt åtagande att skriva en fortsättning på Stieg Larssons mytomspunna böcker och både nationella och internationella media låg i startgroparna för att attackera författaren på diverse fronter.
____________________________________
Elisabeth Tegelberg
f.d. lektor i franska, Institutionen för språk och litteraturer,
Göteborgs universitet
elisabeth.tegelberg@sprak.gu.se

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22