Miljonsäljare Cussler har ett litet bekymmer

Dec 28th, 2008 | By | Category: 1998-4, Artikel

AV KJELL E. GENBERG

Äventyrsförfattaren Clive Cussler borde vara en helt bekymmersfri person. Han älskar att skriva, att dyka, att leta guldgruvor och att resa jorden runt. Det får han göra. Några pekuniära problem torde han inte heller ha. Hans böcker översätts till 30 språk och har sålt i lite styvt 90 miljoner exemplar. Så han har en slant på banken.
Men så är det detta som drabbar oss alla. Åldrandet.
– När jag började skriva romanerna om äventyraren och mariningenjören Dirk Pitt var jag 36 år gammal. Därför blev inte Pitt heller äldre, förklarar Cussler när vi träffas på Sjöhistoriska museet i Stockholm en solig eftermiddag. Nu har Pitt hunnit bli 39 … men själv är jag 67.
Fast han ser inte värst urgammal ut. Solbränd och med pigga ögon. Ett litet leende spelar hela tiden på läpparna. En man som är nöjd med tillvaron trots allt, tycks det.
– Arbete ger glädje, menar han. Så fort jag inte är upptagen av annat skriver jag. Från halv nio på morgonen till sex på kvällen, alla dagar, helg som vardag. Det där som kallas skrivkramp har jag bara hört talas om. Det har aldrig drabbat mig.

Fjortonde om Pitt

Man blir lite avundsjuk. Och undrar om det kan vara sant. Författare lever ju på att fabricera trovärdiga lögner, så det är inte lätt att veta. I år har han kommit ut med den fjortonde boken om Dirk Pitt, Störtflod, hamnat i topp på bestsellerlistan i USA och fått bra kritik.
Boken utspelar sig i en nära framtid, år 2000, när den illegala invandringen av kineser blivit ett stort problem. Någon måste stoppa människosmugglingens skrupelfrie organisatör. Presidenten funderar en stund innan han väljer … just det … Dirk Pitt.
Pitt är ledare för speciella projekt inom NUMA, National Underwater & Marine Agency. Märkligt nog finns denna organisation i verkligheten och den drivs av Clive Cussler.
Är böckerna PR-broschyrer månne? Tjocka, men i alla fall? Det tycker inte Cussler. Man ska skilja på saker och ting. Ja, det ska man kanske.
NUMA är en ideell organisation och som sådan inte ointressant. Dess folk skickas ut på olika expeditioner till skilda delar av världen. Hittills har man hittat mer än sextio förlista skepp av historisk betydelse.
Fler likheter mellan författaren och hans hjälte? Javisst. Precis som Pitt samlar Cussler på veteranbilar och äger nu mer än åttio sådana.

Inget klassens ljus

Clive Cussler föddes den 15 juli 1931 som enda barnet till en tyskfödd revisor och hans hustru i Alhambra, Kalifornien.
– Som barn läste jag två böcker i veckan. Men det skulle ske hemma. Motivationen försvann så fort jag såg klassrummet.
I skolan var han killen som bara glodde ut genom fönstret, fantiserade om att han var ombord på ett piratskepp.
– Givetvis med herr Cussler på bryggan.
Han kom så långt som att gå två år vid Pasadena City College men sedan kom Koreakriget och Cussler tog värvning som flygare. Han stationerades på Hawaii och där lärde han sig dyka.
På 1960-taletjobbade han inom reklamvärlden, först med att skriva annonstexter. Men han steg i graderna och blev kreativ chef på reklambyrån D’Arcy i Los Angeles. Som sådan fick han också pris för innovativ annonsering. Det var då han fick idén att börja skriva längre texter.
– Både jag och min hustru, Barbara Knight jobbade och vi hade fått barn, säger han när vi vandrar ner mot Djurgårdsbrunnsviken. Hon jobbade över mycket och jag skötte ungarna. När de somnat fanns det inte så mycket att göra. Så jag funderade ut en hjälte, en man som skulle kunna lite av varje, men ändå ha ett trovärdigt yrke. Sedan skrev jag min första äventyrsroman.
När den tredje kom – Raise the Titanic – hade han funnit sin stil och blev erkänd som en stor författare inom sitt fack av en relativt enig kritikerkår i hemlandet.

Själv äventyrlig

På fritiden var författaren Cussler nästan lika äventyrlig som sin bokhjälte. Han letade bortglömda guldgruvor i öknen och dök efter störtade flygplan i sjöarna i Klippiga Bergen. Det gav stoff till böcker och gjorde expeditionerna avdragsgilla.
– Det är som nu, skrattar han. Jag och min fru reste till Europa på semester. Det fick min agent Lennart Sane reda på och såg till att jag pratade med pressen i alla nordiska länder. Därmed blev hela semestern också avdragsgill. Inte illa alls…
Det var 1978 som Cussler grundade NUMA, en icke vinstgivande stiftelse som lokaliserar, identifierar och bevarar historiskt viktiga skeppsvrak. Att hans arbete med detta anses viktigt bevisas av att han 1997 utsågs till hedersdoktor vid State University of New York Maritime College. Och det är inte det enda: Explorers Club har hedrat honom med Lowell Thomaspriset och han har uppmärksammats av Royal Geographic Society samt American Society of Oceanographers.
Om expeditionerna med NUMA har Cussler skrivit faktaboken The Sea Hunter (inte översatt till svenska), där han redogör för sökandet efter förlista ångbåtar, segelfartyg, passagerarfartyg och ubåtar.
Det finns de som menar att Cussler är lite galen i sitt sökande efter nya machoupplevelser. Han hade fyllt 60 när han hoppade bungyjump första gången. När vi ses i Stockholm har han blivit bättre i ryggen.
– Jag fick en nerv i kläm när jag tog mina barnbarn till nöjesparken i Denver. Egentligen borde jag inte ha åkt så ofta i berg- och dalbanan, påstår han fast tonfallet säger att han gärna skulle göra om det.
50 år gammal cyklade han i motvind från Denver, Colorado till Los Angeles.
– Ett gott råd: ska du cykla tvärs över Amerika så åk inte från öster till väster, säger han och jag lovar att låta bli.

Löjligt gammalmodig

Macho var ordet. Författaren och hans alter ego Pitt är tvillingsjälar. En kritiker skrev att hans böcker framstår som ”lika gammalmodiga som hans hjälte”.
– Det stämmer nog, erkänner Clive Cussler.
Enligt dagens mått är Pitt lite löjlig. Han hjälper fortfarande gamla damer över gatan. Han vinner alltid. Han är killen i vit hatt som rider in i stan, skjuter de elaka typerna och rider vidare mot solnedgången. Fast i allt det här finns massor av nyttiga kunskaper i historia, geografi och naturvetenskap.
Favoriten bland egna böcker är Isberget, som kom på svenska 1997. Nå, är det litteratur då? undrar jag lite fundersamt med tanke på det svenska klimatet.
– Jag har aldrig haft driften att skriva den Stora Amerikanska Romanen. Jag skriver huvudsakligen för att underhålla. Jag vill att människor ska orka läsa fram till slutet, känna att de fått valuta för pengarna.
Fast han känner av ”serieförfattarens” dilemma.
– Jag älskar skrivandet, men det blir svårare och svårare att drömma fram intrigerna, säger han. Man har en massa inom sig, men det finns en gräns. Dessutom har mängden böcker gett en begränsning. Läsarna har lärt sig Pitt. Han måste vara som han är. Jag vill inte heller ändra för mycket på honom och hans kamrater. De har blivit mina vänner efter alla dessa år.

Letar inte efter Elvis

Han är noga med förberedelser. Som alla riktiga äventyrare ogillar han att ha oddsen emot sig.
– Jag hör inte till den sorten som ger mig ut att leta efter Noaks ark, Amelia Earharts flygplan eller Elvis Presley, skrattar han. Innan jag tar itu med ett äventyr som bok eller i verkligheten – undersöker jag möjligheterna att lyckas i flera veckor. Och möjligheterna finns, kanske i urgamla topografiska kartor eller märkliga utsagor från vittnen. Chanser måste man ta. Om oddsen är hundra mot ett så är det okej, men om de är tusen mot ett är man löjlig om man inte lägger av.
Att sitta och skriva en bok är förhållandevis ofarligt, men att ge sig ner i havet i verkligheten måste väl vara något annat, något mer livshotande.
– Jag är en mycket praktisk människa, förklarar Cussler. Döden skrämmer mig inte värst, men jag vill inte råka ut för den i förtid. Det finns folk som menar att döden är det största äventyret. När den kommer får jag väl reda på hur det ligger till. Men jag har ingen brådska.
När paret Cussler inte är på resa bor de i Colorado – utom vintertid då de flyttar till huset i Paradise Valley, Arizona. Barnen Terry, Dirk och Dana är utflugna vid det här laget.
– Det spelar ingen roll var jag bor, säger Cussler. Jag skriver lika gärna var jag än befinner mig.

Eftersom DAST Magazine också är en välrenommerad motortidning följer här en lista över Clive Cusslers veteranbilar

1952 Allard
1953 Packard Caribbean convertible
1946 Ford coupe
1939 Bugatti Type 57C coupe
1933 Pierce-Arrow 1242 town car
1928 Cadillac phaeton
1940 Cadillac V-16 town car
1958 Cadillac limousine
1960 Cadillac Eldorado convertible
1957 Chrysler 300C coupe
1961 Chrysler 300G
1931 Cord L-29 Town Car
1965 Corvette convertible
1947 Delahaye cabriolet
1956 DeSoto Adventurer
1957 Ford
1926 Hispano-Suiza H6B cabriolet
1960 lmperial convertible
1951 Kaiser Dragon
1936 Lincoln 12
1925 Locomobile 48 Sportif touring
1939 Mercedes-Benz 540K sedan
1925 Minerva AB town car landaulet
1960 Oldsmobile convertible
1938 Packard 12 town car
1949 Packard Custom Super 8 convertible
1936 Pierce-Arrow Trave lodge
1959 Pontiac convertible
1960 Pontiac convertible
1921 Rolls-Royce Silver Ghost
1939 Rolls-Royce PIII sport sedan
1955 Rolls-Royce Silver Dawn convertible
1955 Studebaker Hawk
1932 Stutz DV-32 town car
1950 Talbot Gran Sport coupe Saoutchik
1959 Edsel Corsair convertible
1936 Avions Voisin C-28 sedan
1956 Packard Caribbean hardtop
1955 Ford Meteor
1958 Buick convertible
1933 Cadillac V-12 town landaulet
1957 Cadillac Brougham
1931 Chrysler CG Imperial limousine
1955 Chrysler C300 coupe
1960 Chrysler 300F coupe
1956 Continental Mk II
1937 Cord 812 Berline
1957 Daimler cabriolet
1952 Delahaye coupe
1957 Dodge convertible
1957 Ford Skyliner
1951 Hudson convertible
1925 Isotta Fraschini Tipo 8A torpedo
1933 Lincoln KB Berline
1942 Lincoln Continental
1931 Marmon V-16 town car
1956 Mercury wagon
1956 Oldsmobile convertible
1936 Packard town car
1958 Plymouth Fury
1936 Pierce-Arrow Sedan
1957 Pontiac Safari
1958 Pontiac Bonneville convertible
Renault runabout
1937 Rolls-Royce PIII sedanca deville
1948 Tatra
1953 Studebaker Starliner coupe
1965 Studebaker Avanti
1950 Talbot coupe by Ghia



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22