Meningsfullt rymdäventyr

Feb 3rd, 2008 | By | Category: 2001-1, Artikel

Av JEAN BOLINDER

Jag har hört några unga personer entusiastiskt prata om en serie rymdäventyr som kallas Universums öde och som innefattar fyra delar.

Författare är George Johansson och när nu Natur och Kultur gav ut en ny reviderad utgåva av böckerna beslöt jag mig för att läsa den avslutande delen Barn av Andromeda för att se vad det kunde vara för något.

En hel del av science fiction- och fantasydravel som utgivits de senare årtiondena gör mig oändligt trött. Särskilt tycks amerikaner skriva tjocka, odrägliga berättelser om parallella världar fyllda av medeltidskrigare, våld, sex och andlösa så kallade transportsträckor där ordbehandlaren går på tomgång;

Universums öde består av delarna Uppbrott Från jorden, På okänd planet; Datorns död och Barn av Andromeda.

Den senare utkom ursprungligen 1986 och har därför hunnit få några år på nacken – år som man inte märker när man läser den, kanske har bearbetningen putsat bort allt som hunnit bli en smula förlegat.

Det hela handlar om en civilisation kallad Nya Jorden och som ligger i Andromedagalaxen. En gång har man enligt vad man tror sig minnas och dessutom funnit vissa arkeologiska belägg för, kommit från Vintergatan som ligger ofattbara 2,2 miljoner ljusår bort. Hur man lyckats färdas denna oändliga väg är obegripligt – nu har man utrustat ett rymdskepp Terra Nova för att göra en expedition tillbaka till det förmodade ursprunget.

Zweisteins relativitetsteori

Det samhälle man byggt upp liknar i mycket det vi har på jorden – ja man har till och med en Albert Einstein som hittat på en relativitetsteori men han heter Belbert Zweistein istället! Nionde Interplanetariska Republiken, NIR skulle vara perfekt om det inte vore för Wombat – en egendomlig varelse som tagit sin tillflykt till kulvertsystemet under Sjukhuset. Där lever han och utgör ett hot mot det man byggt upp. Han är annorlunda och det kan inte Samhället acceptera. Samtidigt som man gör alla förberedelser för att sända iväg Terra Nova så försöker man få tag på Wombat för att kontrollera honom och ge honom behandling.

Det är en fantasieggande början på en berättelse som sedan accelererar likt rymdskeppet på väg mot ett svart hål i rymden. Jag måste medge att jag verkligen jagade sidorna i en stegrad spänning och med förtjusning över att berättelsen hela tiden tog nya överraskande vändningar. Samtidigt finns här en ganska djupsinnig diskussion av Varat och Religionen som för en vuxen läsare ger en lätt dödsångest och får en att fundera över sitt eget livs korthet.

Allra bäst enligt min mening är det som sker med Wombat. Den som inte syns, inte accepteras och som man försöker låtsas inte finns, blir en olycklig enstöring som kan få lust att hämnas på alla som struntar i honom. Samtidigt kan inget samhälle utvecklas om det inte finns avvikare som tänker annorlunda och som kan komma med innovationer.

Hade jag varit 14 år hade jag sagt att Barn av Andromeda är en häftig bok, nu får jag uttrycka mig värdigare – det här är en spännande, läsvärd och meningsfull berättelse som jag hoppas de unga kommer att läsa och som även vi vuxna kan ha stort utbyte av!



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22