Mats Strandberg mindre rädd för ålderdomen efter Hemmet

Oct 2nd, 2017 | By | Category: 2017-10 okt, Artikel

Lotta Olsson, Mats StrandbergAtt det var skräck Mats Strandberg helst ville skriva insåg han tidigt, inspirerad av Stephen King och Dean R Koontz. Det finns ju skräck i ungdomsböckerna i Cirkeln (men mest för vuxna, sade han), men efter första vuxenskräckromanen Färjan, där det är mycket action, splatter och våld, ville han utforska andra kusligheter. Så det blev demens och romanen Hemmet. Det hade blivit ett vanligt samtalsämne då många vänners föräldrar hade drabbats.

Dementa går på ett sätt i barndom, och barn har ju varit en stapelvara i skräcklitteraturen, så varför inte använda äldre på samma sätt, tänkte han.

Demens är ju en hemsk upplevelse när människor som står en nära beter sig konstigt, inte är sig själva.

I romanen finns också ett annat tema (som Mats Strandberg också diskuterat på ett seminarium på Bokmässan), nämligen hemvändande. Huvudpersonen i boken återvänder till barndomshemmet som han lämnat för ett misslyckat liv i storstaden. Nu ska han flytta mamma till äldreboendet (dit hon inte vill), och han måste ta hand om resterna av hennes liv och hans barndom och packa ihop. Och på hemmet finns också den kvinna han lämnade och svek.

Vemod, värme, humor
Men livet på hemmet är inte entydigt helst, där finns vemod, värme och humor.

— Jag fann mycket värme hos dem jag intervjuade i researchen inför boken, sade Mats Strandberg. Så det blev inte en deppig bok.

Det otäcka finns mest i antydningar, känslan av att vara iakttagen utan att någon är där,

— Just det är det otäckaste för mig. Jag skrev boken i ett ensligt hus i Vermont i USA och skrämde faktiskt mig själv.

Utfrågaren Lotta Olsson kommenterade en annan detalj: vi är ju vara vid att moderna elektroniska prylar inte fungerar, men det blir läskigt när de fungerar när de inte ska göra det, ljuset som släcks och tänds, musiken som sätts på, utan att någon är där.

Mats Strandberg tycker om sådant som går att ta på, i boken till exempel de fettfläckar som dyker upp och är svåra att få bort. Folk som läser boken borde bli bättre på att städa efteråt…

Rädd för spindlar
Han vill skriva direkt, det ska finnas en närvarokänsla. Själv är han rädd för spindlar, men vi är ju rädda för olika saker. Tydligen är det hälften av läsarna som tycker Färjan av läskigast, och andra halvan Hemmet.

En följd av skrivandet blev att han numera är mindre rädd för åldrandet. Han har sett hur personal och gamla på hemmet har respekt för varandra. Det är ju lyckligtvis de dåliga undantagen som hamnar i nyheterna.

Skräcklitteratur handlar ju om att man ska bli rädd på säkert sätt, som att åka berg- och dalbana. Det kan kanalisera annan oro.

Varför blev det Kungälvs Ytterby som miljö, han kommer ju från Fagersta? En slump, hans man spelade teater i närheten och då bodde de nästgårds och han tyckte att platsen fungerade som miljö.

Sedan då? Nästa bok? Nej, just nu en barnbok, men han har en del idéer. Klassikern Huset som gud glömde skulle väl kunna flyttas till storstadshus: Lägenheten som gud glömde.

LEIF-RUNE STRANDELL

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22