Marquis de Sade: EUGENIE 15 år (La philosphie dans le Boudoir)

Sep 13th, 2015 | By | Category: 2015-09 sep, Artikel

Omläsningen-logo
Jag har bokhyllor överallt
i mitt hus. Två stora bibliotek i själva huset, ett för skönlitteratur och ett för facklitteratur. Därtill hyllor i sovrummet, min hustrus arbetsrum, till och med en liten aktuell i vestibulen. I mitt skrivrum har jag ett handbibliotek, i mitt “Hemliga rum” bokhyllor från golv till tak. Även i garaget finns ett stort deckarbibliotek.

Då och då hittar jag en bok som intresserar mig och som jag läser om – eller kanske läser för första gången.

Omslag till Eugenie de sade (1970)Häromdagen fick jag syn på en ganska oansenlig liten bok. På framsidan är en suddigt tecknad bild av två personer, eventuellt en naken man och en lika naken kvinna framför en säng. På en violett platta står Eugenie 15 år och överst finns författarnamnet Marquis de Sade. Boken är utgiven av Alfviförlaget AB i Vänersborg. Ingen översättare anges men det uppges att omslaget utförts av “Tomson”. Boken är tryckt 1965 och har kostat 12:50 (inklusive oms 13:75).

Överst på baksidan står “Pornografisk skildring från Frankrike”. Jag får ett intryck av att någon gett ut boken icke av kulturella ambitioner utan i syfte att tjäna pengar på pornografi, men själv inte vill synas i sammanhanget.

I Vem är vem i världslitteraturen? /Goring, Levander, Levander/ inhämtar jag att “Sade, Donatien Alphonse François, Comte de, kallade sig Marquis de Sade och levde 1740–1814. Han begick en rad sexuella brott, hamnade i fängelse och på dårhus – satt sammanlagt inlåst i 27 år (biden nedan till vänster är Bibersteins porträtt av markisen).

Bibersteins porträtt av de SadeJag vill minas att jag köpte Eugenie 15 år när jag läste litteraturvetenskap i Uppsala. Boken äcklade mig och för den femtonåriga Eugenie kände jag bara motvilja. I ett förord får man veta att verket riktar sig till den som önskar översinnlig njutning och att unga flickor som “alltför länge hållits i farliga och orimliga bojor av en inbillad dygd” nu ska göra som Eugenie och hänge sig oblygt åt lustar och trampa ner “alla löjliga föreskrifter från en förlegad religion”.

Så börjar boken med ett samtal mellan figurerna Estelle och Le Chevalier. De ska få besök av den fördärvade, ogudaktige och egensinnige Dolmancé. Ett analt samlag beskrivs varpå Estelle och Chevalier utför liknande övningar allt medan de konverserar behärskat och högtidligt.

Estelle ska besökas av en ung flicka, Eugenie, som hon blivit bekant med i ett kloster. Denna Eugenie väntas få lära sig “kärlekskonstens mysterier”. Flickans förmögne far är fritänkare och har blivit förförd av Estelle. Han är lika lättsinnig som hans fru är gudfruktig.

Så sammanför Estelle Eugenie med Dolmancé. Man klär av sig och tar på dräkter av flor. Den för en modern läsare ganska prövande och löjeväckande konversationen mal på och så har Estelle och Dolmancé ett uppvisningssamlag för Eugenie vars sköte först beskrivs som nästan hårlöst för att en stund senare inte ha ett enda hår. Eugenie blir så upptänd av vad hon ser att hon onanerar och får orgasm.

Sedan penetrerar Dolmancé Eugenie med sin väldiga penis och “avnjuter … djuriskt den unga jungfrun.” Efter att ha tagit hennes oskuld övergår han till hennes trånga anus och “tömmer … sin säd i hennes tarmar”. Flickan spricker ej och dör inte, utan säger paradoxalt nog att hon känner sig överväldigad av smärta och “all denna ljuvhet”. Ytterligare liknande övningar och Eugenie “stönar vällustigt”. Hon förklarar sig vara “redo att lära sig ännu mera av dessa underbara njutningar”.

När så middag serveras, säger sig Eugenie ej vara hungrig utan vill hellre fortsätta med de sexuella excesserna. Efter maten följer nya utsvävningar. Och ny “konversation”:

– Ni lilla skälm, … ni är minsann läraktig …

Orgierna blir värre och värre och Estelle skryter över sina sexuella erfarenheter. Hon har bland annat varit på bordell och hon har älskat med sin bror …

Det visar sig också att Eugenie önskar döda sin mor. Det är verkligen en högst förtjusande flicka!

Efter åtskilliga övningar inkallas en trädgårdsdräng, Augustin. Hans lem är 13 tum lång och 8 tum i omkrets. Som en tum var bortåt 3 cm fattar man att denne dräng i det närmaste var vanskapt. Estelle kallar lemmen för “Åsnepenis”. Augustin lämnar villigt trädgården och deltar i orgierna.

“Hela gruppen ägnar sig nu åt sina uppgifter och hela rummet uppfylls strax av vällustiga stönanden …”

Så inkommer ett brev från Eugenies far som skriver att hans “hynda till hustru har tagit sig friheten att resa till er för att hämta hem sin dotter”. Eugenie ser nu fram mot att döda sin mamma. Denna som är en mycket vacker kvinna i 30-årsåldern anländer och får hela situationen klar för sig. Hon uppmanar sin dotter att “fly detta syndens näste”. Men Augustin klär av henne och hon blir våldtagen flera gånger.

Eugenie vill nu döda modern men Dolmance tycker att hon fått ett värre straff än döden. Hon “representerar moralväktarnas brokiga och ohederliga skara” och det som skett “skall förfölja henne hela hennes återstående liv”. Dessutom kommer Eugenies far att inleda ett förhållande med sin dotter och “detta kommer ytterligare att göra livet för henne till ett helvete på jorden”.

Jag är övertygad om att de flesta läsare liksom jag fylls av djup motvilja mot både boken och flickan Eugenie. Det sällskap hon förförs av borde – som markisen själv – hamna i fängelse för våldtäkt med flera brott. Eugenie kunde sändas till en ungdomsvårdsskola för att undgå att bli kriminell.

Hur ska man nu se på detta verk? Marquis de Sade ansågs av sin samtid som galen och hans namn gav upphov till termen sadism för sjuklig och sexuell lust att plåga andra. Det är lätt att säga att det här är en fantasi av en galning och att detta förklarar alltihop.

Vem är vem i världslitteraturen menar att Sade var “en desperat revoltör mot främst Rousseau och upplysningens tro på människans naturliga godhet”. Inte heller denna litterära förklaring gör mig övertygad. Det finns en stark desperation i boken, men jag tror att det som gör Sade desperat är den katolska kyrkans makt och lära.

Den katolska tron hade mycket stark makt över 1700-talsmänniskan. Under den lilla istid man genomlevde på 1600-talet hade den redan ångestskapande religionen blivit brutaliserad med en helvetestro som höll människor fångna i skräck och vånda. Särskilt strängt såg man på sexualitet. Redan i de gamla budorden förbjöds äktenskaplig otrohet. Jag har själv under mina forskningar i kyrkböcker sett anteckningar om att människor begått enkelt och dubbelt “hor”. Incest var en dödssynd och homosexualitet ledde till Helvetet.

Människor levde i fruktansvärd oro för att efter döden förpassas till Helvetet.

En färgstark bild av denna hemska tro ger Hieronymus Bosch (cirka 1453–1516) i sina bilder med ett helvete där människor steks levande och får sina könsdelar borttuggade av råttor, hundar och djävlar.

På Boschs målning Hölasset dras lasset av djävlar. Människor, även nunnor och till och med en biskop, som vill åt höet, det vill säga pengar, dras med. Högst uppe på lasset sitter ett kärlekspar – även det på väg till Helvetet.

Min teori är att det var mot denna vidriga livssyn som markis de Sade reagerade. Människor som borde njuta av livets goda, levde sina liv medan de ängslades för straff efter döden. 1700-talet var ännu präglat av det gamla men mot det verkade en nytänd lust för kroppslig njutning. Man skulle passa på att njuta medan man ännu kunde, sedan var det för sent.

Bokens syndabock blir den stackars religiösa mamman.

Sades protest mot kristendomen kan likna Rushdies Satansverserna mot islam – och även om det också finns stora olikheter bland annat därför att Sade nog i någon mening verkligen var galen, tycker jag att man måste tillerkänna Marquis de Sade att hans reaktion i grunden var riktig och sund.

JEAN BOLINDER
Fil lic

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22