Mario Puzo har gjort det igen

Sep 17th, 2009 | By | Category: 1997-3, Artikel

Men han tar stryk på hemmaplan

Mario Puzo är ganska sparsam med utgåvorna, men i år har han kommit med uppföljaren till sin storslagna succé Gudfadern. Boken recenseras på annan plats i detta nummer.

Mario Puzo föddes den 15 oktober 1920 i den västra stadsdel på Manhattan i New York som kallas ”Hell’s Kitchen”. Han stred som soldat i andra världskriget och efter hemkomsten bestämde han sig för att bli bättre utbildad. Därför sökte han och kom in vid New York’s New School for Social Research och därefter till Columbia University.

Hans mest kända roman Gudfadern (The Godfather) föregicks av de två kritikerrosade romanerna The Dark Arena och The Fortunate Pilgrim. 1978 gav han ut Fools Die som följdes av The Sicilian (1984) och The Fourth K (1991).

Mario Puzo har också skrivit åtskilliga filmmanuskript, bland andra Earthquake, Superman och alla tre Gudfader-filmerna. För dessa fick han två Oscars.

Mario Puzos senaste roman Den siste Gudfadern som kom i Sverige i år och under titeln The Last Don i USA 1996 omformades av CBS till en TV-miniserie i maj i år, med skådespelare som Danny Aiello, Kirsty ally och Joe Montegna i ledande roller.

I år blev romanen The Fortunate Pilgrim återutgiven av förlaget Random House.

Mario Puzo är bosatt i Bay Shore, Long Island.

Mario Puzo har blivit bortskämd med goda recensioner, men annat har han också råkat ut för. Vi har inte hjärta att undanhålla er denna drapa om Den siste Gudfadern, skriven av Charles Taylor, som skriver om populärkultur i tidningen The Boston Phoenix.

Så här lyder den i översättning:

”Mario Puzo’s ’The Last Don’ är den värsta bok jag inte kunnat lägga ifrån mig på flera år. Puzo har knappt en enda av de gåvor man associerar med populära skribenter som vässat sin yrkesskicklighet. Han har viss känsla för berättandets momentum men nästan ingen alls för att fånga personers röstlägen.

Puzos stil är klumpig storslagenhet och i den är det närmast omöjligt att skilja ut avsiktlig humor från klumpigheter.

Puzo vill så hemskt gärna accepteras som seriös romanförfattare med insiderns förståelse för korruption och makt i amerikansk politik och populärkultur.

Men han hamnar obevekligt i den uppblåsta bestsäljarskolan, i sådant motbjudande sällskap som Sidney Sheldon och Harold Robbins. Ofta verkar det som om han inte har någon erfarenhet av det han skriver om.

Hans påstående att en verklig kassavältare från Hollywood skulle vara en feministversion av Messalinas liv är ett exempel.

Puzo kan vara skoningslöst mitt i prick när han detaljerat beskriver Hollywoods metoder för ”kreativ” bokföring eller när han skriver en dialog som egentligen är en dold förhandling ur maktposition.

Tyvärr är han inte skicklig nog att få oss att förstå det som sker medan det sker, utan blir tvungen att förklara dialogen efteråt.

The Last Don, som ut spelas i nutid, återanvänder händelser och personager från Gudfadern, liksom Puzos enda briljanta skarpsinniga iakttagelse – att maffian är det logiska uttrycket för kapitalismens sanna skoningslöshet.

Men efter Reagan, Bush och den Republikanska kongressen är detta ingen nyhet.

Precis som Puzos patriark Don Clericuzio vill föra sin familj in i den legitima affärsvärlden återvänder författaren till de miljöer i vilka han hade sin största framgång, i hopp om att äntligen vinna bifall som seriös författare.

Puzo kan vara hemsk, men tråkig är han inte. Han driver på den pråliga berättelsen med tvingande, rå kraft.

Fast jag inte väntar mig att detta skall komma fram i TV-serien är hans roande och elaka tankegång att Hollywoods studiochefer – i dessa dagar när den italienska organiserade brottsligheten börjar tyna bort – är de sanna arvingarna till maffians vulgaritet.

Fast detta tappas bort bland familjefejder, hjärteknipande händelser (klarar ni av en autistisk dotter och en fransk klinik som kanske kan åstadkomma bot?) och massor av pålägg i denna Puzomåltid.

’Det är värre än i en såpopera’, klagar en person vid ett tillfälle.

Oh, baby!

De kommer inte ens i närheten av denna feta, seniga köttbulle.”



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22