Maria Lang Revival

Sep 24th, 2012 | By | Category: 2012-09 sep, Artikel

NILS-GUNNAR WESTERBERG minns Maria Lang. Dags för återupptäckt?

Under sjuttio-talet tjänstgjorde jag en kort tid på några folkbibliotek i Sörmland. Redan då hade jag ett stort intresse av deckare, grundlagt från femtonårs-åldern när man slukade Zebra- och Manhattan-deckare.  Lika regelbundet som amen i kyrkan utkom det vid juletid en bok av Maria Lang varje år. Alltid lika efterlängtad av läsarna och alltid lika utskälld av kritikerna.

Maria LangVarför var det så? Så här i efterhand kan man reflektera över olika orsaker till detta.

Med Sjöwall-Wahlöös inträde på bokmarknaden 1965 fanns det plötsligt en ny måttstock hur kriminalromaner skulle skrivas. Ve den som inte följde denna.

Kritiken mot det rådande samhället skulle framhållas antingen dold eller läggas fram i öppen dager. Polisväsendet skulle förlöjligas. Företagsledare skulle ställas till svars. Inga motargument togs på allvar. Pressen var inte sen att elda på.

Men detta påverkade inte den lilla glasögonprydda lektorn vid Nya Elementarskolan i för flickor i Stockholm där hon tjänstgjorde i fyrtio år. Hon skrev på i sin vanliga populära stil och böckerna sålde bra till förläggarens förtjusning. Årets Lang passade så bra att läsa vid en öppen brasa medan vinterstormarna ven utanför husknuten. Vem brydde sig om kritikerna.

Omslag till Intrigernas husPå mammas gata
I hennes bok Intrigernas hus som utkom 1969 är Dagmar Lange som ju den glasögonprydda lektorn egentligen hette riktigt på sin mammas gata.
Boken tilldrar sig på Operan och dess närliggande restauranger och jag tror mig minnas att Dagmar hade stående abonnemang där och lär ha suttit i sin stol under åtskilliga föreställningar avnjutande aktörernas konst.

När man läser boken, som är en ordinär pusseldeckare, märker man hennes förtjusning över att få skriva från denna miljö. Hon  vältrar sig vällustigt i detaljerade beskrivningar av olika roller i många mer eller mindre välkända operor. Beskriver handlingen ingående i dessa och inte minst kostymer som sångarna och sångerskor bär i sina roller. Även dansösernas insatser i baletten beskrivs sakkunnigt.

Intrigen liknar en grundläggande struktur för pusseldeckare  där de inblandade, både operasångare och personal på Operakällaren, båda välkända miljöer för författarinnan presenteras vid ett middagsbord på och där ett mordförsök också inträffar. Langs teknik att  blanda fiktiva personer med verkliga är intressant ” t ex hovtraktör Tore Wretman”. Och inte minst hans mat, Biff Opris t ex. Många kända operasångare och -sångerskor passerar revy i boken, inte minst Operans tidigare chefer, välkända namn för oss som varit med ett tag.

Naturligtvis kallas hennes detektiv Christer Wijk skyndsamt in. Han är ju gift med hovsångerskan Camilla Martin.

Namnen
Även Maria Langs namn  på karaktärerna i boken är värda att studera. Det förefaller som om hon många gånger väljer personnamnen efter personens yrke. Att den kreativa kostymskaperskan heter Kitty Lilja och att den allmäktige operadirektören bär förnamnet Gerhard är typiskt. Detta förfarande går igen i flera av Langs deckare där namnen ibland kan förefalla väl grovt tillyxade och konstlade.

Deckare från sextiotalet hade också rubriker på varje kapitel. Sannolikt för att stegra spänningen för läsaren. Förekommer inte i dagens deckare.
I Intrigernas hus krävs en hel del kunskaper i franska språket. Hors d óeuvre eller Poivre vert t ex.

Efter ett mord på teatervinden där en hovmästare Sonja Montell hittas med en kniv inkörd i bröstkorgen sätter  Christer igång med att finna den skyldige och en historia med utpressning, mord och trassliga affärer för de inblandade inte minst för länge sedan  rullas upp. Trådarna knyts ihop.
Slutscenen är den sedvanliga när Christer samlar alla de inblandade och pekar ut mördaren. Naturligtvis den man minst anar.

Fördelen med pusseldeckare är att läsaren i alla fall får en chans att gissa vem som är den skyldige av ett stort antal personer medan författaren hela tiden försöker komma med villospår.

Efter att ha läst ett stort antal moderna deckare eller spänningsromaner som termen numera lyder tycker jag att det fortfarande är en liten njutning att läsa Langs deckare.

Noga med detaljerna
Mycket noga med detaljerna och ibland miljön spinner hon i de flesta fall en trovärdig historia. I alla fall i Intrigernas Hus, en av de cirka femtio deckarna hon skrev och där hon för en gångs skull flyttade ut handlingen från sitt kära Skoga.

Eftersom Maria Langs  böcker i vanlig utgåva är svåra att få tag i på biblioteken (sönderlästa) upptäckte jag att det finns något som heter Storstilsbiblioteket, där finns många intressanta titlar i vår genre.

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22