Maria Gustafsson: ”Det är för ont om spionromaner därför skrev jag själv en sådan”

Sep 12th, 2009 | By | Category: 2003-3, Artikel

– Det är tunnsått med spionromaner nu för tiden, säger Maria Gustafsson, bosatt i Traneberg i västra Stockholm, som debuterar med en spionbok med en kvinna i huvudrollen.

Huvudperson i hennes bok Den vidunderliga utsikten är den 40-åriga, attraktiva Klara Andersson som arbetar som tolk. Av en slump blir hon förväxlad med den israeliska terroristen Fatima. Det utvecklar sig till en rafflande historia, med svensk vapenindustri som huvudingrediens och berättelsen utspelar sig i Stockholm, Bryssel, Amsterdam och Madrid.

Att boken skulle bli en spionroman med en kvinna i centrum stod klart redan från början för Maria Gustafsson. Hennes största inspirationskälla och förebild är John le Carré. Det är dock mycket ovanligt med kvinnor som skriver spionromaner. Genren i stort för en tynande tillvaro.

– Sedan kalla kriget tog slut har författarna blivit dåliga på att hitta nya platser och konflikter att skriva om. Men spioneri kan ju ske i vilka länder som helst och ha koppling till många företeelser inom industri och forskning, konstaterar Maria.

En del uppslag till romanen har hon hämtat från sitt eget liv.

– Fast den är inte självbiografisk. Jag har inte varit med om så spännande saker. Men boken bygger på personer och platser som jag känner till.

– Klara Andersson bor till exempel i Traneberg i Bromma precis som jag och har samma vidunderliga utsikt som jag från min balkong. Hon har en kärlekshistoria med en svensk EU-politiker. Han blir fotograferad på min balkong.

Utsikten är fantastisk över Kungsholmen och Tranebergsbron med Globen i fjärran.

Debut vid 57

Maria Gustafsson är 57 år och romanen om Klara är hennes debut. När hon berättar mer om sin bakgrund märks fler gemensamma drag med hjältinnan. Maria arbetar också som tolk till spanska, bland annat på konferenser, styrelsemöten och kurser.

Kunskaperna i spanska språket inhämtade hon under åren hon bodde i Madrid. Maria lämnade Sverige och sin hemstad Boden redan som 20-åring. I Spanien fick hon ströjobb som fotomodell och skådespelerska. Hon lärde känna mediafolk och lyckades få jobb som programledare i ett populärt spanskt tävlingsprogram på TV. På väggen hemma i Traneberg hänger fotografier på henne själv och de andra vackra programledartjejerna från den tiden.

– Vi skulle vara dekorativa flickor och jag var ”den svenska tjejen”. Men Maria fick jag inte heta. Det lät inte tillräckligt, svenskt. Så jag döptes om till Britta.

Ingen filmkarriär

– Vi var i smöret och jag hoppades att det skulle leda till en filmkarriär.

Men så blev det inte. I stället fick Maria via sin man, som arbetade som regissör, in en fot i produktionsbranschen. Så hon började producera barn- och ungdomsprogram, bland annat den spanska versionen av Sesame Street. 1994 sprack äktenskapet och Maria flyttade till Sverige.

– Jag kände att det var bättre att vara medelålders, ensamstående kvinna i Sverige än i Spanien. Här är det mer nöje att vara över 50 och singel än i de latinska länderna. Dessutom har Sverige blivit ett spännande land med de nya invandrarinslagen. Det är öppnare, gladare och roligare än förr.

Till en början arbetade Maria även med svensk TV. Bland annat gjorde hon ett antal Olof Palme-dokumentärer för produktionsbolaget Strix.

Sedan blev det tolkarbete för hela slanten. Och nu har hon alltså även blivit författare.

– Jag har alltid velat skriva en bok, fröet har funnits i mig i 20 år. Idén till den här förväxlingshistorien väcktes faktiskt när jag gjorde en liten näsoperation då jag arbetade som modell. Då sa en moster till mig: ”Åh, herre Gud, du skulle ju kunna vara någon helt annan”.

Maria gick en deckarkurs på en folkhögskola. De små historier hon skrev började hon så småningom pussla ihop till en roman.

Hon hann dock bli refuserad flera gånger innan boken blev antagen. Till slut, med hjälp aven agent, gick det vägen.

Uppföljaren på gång

Nu har Maria redan hunnit börja skriva på nästa bok.

Det blir en uppföljare, också den med Klara Andersson i huvudrollen.

– Det känns som att jag har hittat rätt i författandet. Nästa bok handlar om oljefyndigheter i Centralamerika och om farligt fackligt arbete.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22