Margareta Marin: “Jag letar upp glömda pärlor och ger ut dem igen”

Feb 9th, 2008 | By | Category: 2001-2, Artikel

GÖTEBORG (DAST) När Margareta Marin var bibliotekarie på stadsbiblioteket i Göteborg så upptäckte hon att det i magasinen fanns många intressanta böcker, som sällan eller aldrig lånades ut. Det var böcker värda att dra fram i ljuset och rentav förtjänade att bli utgivna igen. Sagt och gjort. 1982 gav hennes förlag Pontes i Lysekil ut sin första bok.

Margareta Marin gjorde en successiv nedtrappning av sitt arbete som bibliotekarie och en lika successiv upptrappning som förläggare. När hon kunde försörja sig nödtorftigt på förlagsverksamheten kastade hon loss och ägnade sig helt åt att ge ut böcker. Hon började med en klassiker inom konstlitteraturen, 1500-tals konstnären Giorgio Vasaris Berömda renässanskonstnärers liv. Den följdes av en pikareskroman av en anonym 1500-talsförfattare, där läsaren får se världen ur en fattig pojkes perspektiv. Prästerskapet och samhället häcklas.

“Jag har för många av mina böcker fått klassikerstöd. Hade inte det funnits är det tveksamt om jag hade vågat dra igång,” säger hon, vilket innebär att det statliga stödet varit positiv för utgivningen.

Ett fantasyfynd

Pontes har inte gett ut någon deckare, men Margareta Marin har bland mycket annat letat fram klassiker inom den fantastiska litteraturen, rysare och äventyrsromaner. Peter Schlemihls sällsamma historia av Adelbert von Chamisso (1781-1838) är ett riktigt fantasyfynd. Det är en Faust-liknande berättelse, men huvudpersonen säljer inte sin själ till Djävulen. Han säljer sin skugga. De komplikationer det medför är fascinerande. Upplösningen är inte förutsägbar. Boken är skriven i jagform. Då och då riktar sig huvudpersonen/berättaren till författaren Adelbert von Chamisso. Boken är försedd med ett förord av Thomas Mann.

Men där finns andra egenartade böcker, som ligger utanför det vanliga. Ernst Theodor Amadeus (E.T.A.) Hoffmann (1776-1822) var samtida med von Chamisso och brukar räknas som den fantastiska berättelsens fader, åtminstone i den tyskspråkiga världen. Visserligen var Hoffman föregångare till realisterna men han blandade och gav, sagomotiv och spökhistorier växlar med idyller och vardagsbilder i hans författarskap, kan man läsa i Nordisk Familjebok, Uggleupplagan från 1909. Av Hoffmann har Pontes gett ut Nötknäpparen från 1848.

En annan författare som Pontes satsat på är Fernando Pessoa. Han växte upp med portugisiska och engelska och skrev på båda språken. Pessoa var särskilt intresserad av Arthur Conan Doyle och Edgar Allan Poe. Av honom har Pontes bland annat gett ut berättelsen En mycket originell middag, en rysare i miniformat, som Margareta Marin själv översatt tillsammans med Lars Axelsson direkt från den engelska originaltexten, som förvaras på Nationalbiblioteket i Lissabon och som inte publicerats på engelska. Med andra ord: Margareta Marin fyndar verkligen när hon letar efter böcker att ge ut.

En riktig rysare

Förlaget säger på bokens baksida att det handlar om “en rysare med oväntad upplösning.” Det är emellertid knappast troligt att vana läsare av deckare, thril­lers och rysare år 2001 låter sig överrumplas. Vad som ska hända är tydligt accentuerat. Men för den ovane läsare kan den hemska upplösningen komma som en överraskning.

Tre av det fyrtiotal böcker som Pontes publicerat har blivit slutsålda. Falkners Smugglarna i Moonfleet (se DAST /2000) har kommit i ny upplaga. Men den bok som förlaget “lever på” är en datorbok.

Andra ovanliga berättelser som Margaret Marin fiskat upp är den märklige japankännaren Lafcadio Hearns översättningar av japanska spökhistorier, som har en helt annan karaktär jämfört med vad vi är vana med; men som inte oväntat påminner mycket om de osaliga andar som förekommer i japanska Noh-spel. Den recenserades i förra numret av DAST. En annan för DAST-läsaren intressant utgåva är Rajans diamant av Robert Louis Stevenson. Det är en mindre känd äventyrsbok av mannen som skrev Skattkammarön. Under år 2001 tänker Margareta Marin ge ut Darwins självbiografi, både på svenska och engelska.

Varför på engelska? För att den engelska originaltexten är så lättläst att hon tror att även gymnasieungdomar med intresse för naturkunskap kan läsa den.

Bara apelsiner på fruktavdelningen

Pontes och Margareta Marin kämpar på, men hur ställer hon sig till massmarknaden, den oerhörda marknadsföringen av Ekman, Guillou, Mankell, Marklund och andra bästsäljare?

“Jag missunnar ingen framgångarna och beundrar den professionella marknadsföringen,” säger hon. “Jag skulle gärna se att de böcker som jag ger ut också stod uppstaplade på pallar. Men när jag ser dessa pallar med staplar av böcker, så känns det ibland ungefär som om jag skulle komma in på ICA:s fruktavdelning och bara hitta apelsiner.”

Margareta Marin vill gärna ge ut svenska klassiker och inte bara utländska, men hon har i det sammanhanget gjort en upptäckt som tål att tänka på.

“Om man översätter en gammal utländsk författares verk till svenska, så blir språket ganska modernt. Det blir nutidssvenska. Men om man ska ge ut en svensk författares verk av äldre märke ställs man inför det problemet att språket är väl tungt och svårläst för vår tids människor. Jag har träffat på ungdomar, som säger att de omedelbart slutar läsa en bok om det dyker upp ett ‘ty’ i den. Det här skapar svårigheter. Det var ju en hel del bråk också när nationalupplagan av August Strindbergs verk gavs ut. Hans språk har också det blivit föråldrat. Som jag ser det, så måste man faktiskt modernisera språket när man ger ut våra svenska klassiker i nya utgåvor.

Det ska naturligtvis göras med varsam hand, men stavning och verbformer bör anpassas till dagens språkbruk, så att även vår tids människor ska kunna läsa dessa böcker.”



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22