Månglarna köpte templet

Jan 11th, 2008 | By | Category: 2000-2, Artikel

Häromdagen meddelade en dansk tidskrift att den lagt ut texten på Internet. Annars har utvecklingen gått mot just det jag varnade för. I dag slutar betydande författare skriva, negligeras värdefulla böcker, spelar betydande kritiker med i ont spel och skär oseriösa profitörer guld med täljkniv. Raffel för spänningens skull, vald som krydda och skändande av det mänskliga av lust är just det recept man tillreder huvudrätten i köpfesterna på. I Janus hoppades jag att man skulle driva ut månglarna ur templet. Så skedde inte – istället köpte månglarna hela templet och drev ut seriösa författare i kylan.Nu är det givetvis inte så att en bok om en seriemördare behöver vara en omoralisk bok. Det är inte ämnet som avgör utan hur det användes. 4 mars recenserade jag t ex Per Olaisens “M M” i SkD och där har vi en seriemördare som hotar med mord via e-mail och som sedan utgör ett hot för en hel stad. “Det har är en mycket lovande bok av en ung författare som borde kunna bli verkligt stor och skulle kunna göra en insats på den psykologiska kriminalromanens fält”. Boken kunde vara utkast till en “en verkligt betydande roman /…/ Någon bästsäljare skulle boken inte bli, däremot ett verk som förde genren framåt, kanske räddade den från att kvävas i de luftuppfluffade gräddtårtornas smetiga diktatur”.

Norsk kriminalroman

En bok som till sin uppläggning har vissa likheter med Olaisens är Slumpmässigt urval av den norske författaren M.H. Olsen vilken tidigare vunnit Terje Vesaas debutantpris för en novellsamling och Riverton-priset för en tidigare kriminalroman. Nu kommer Slumpmässigt urval i utmärkt svensk översättning av Lars Eberhard Nyman på Brutus Östlings Bokförlag Symposion. Ett verkligt norskt ljus som sprider skimmer i det svenska deckarmörkret!

Den som jagar en seriemördare heter Tam Sundbye som tidigare varit brottsutredare men nu är framgångsrik kriminalförfattare. Han har låtit håret växa och ser ut som “en spanare från narkotikaroteln”. I tolv år har han studerat seriemördare och blev som mycket ung inspektör. När han hoppade av som polis och blev författare upptäckte han att det “trots allt var mindre skillnad mellan att skriva kriminallitteratur och att utföra polisarbete än jag trodde. Dessa båda aktiviteters innersta natur är densamma: att skapa ordning i kaos, att återupprätta den kosmiska balansen för en kort stund.”

Kan den innersta kärnan i polisarbete och författande uttryckas bättre? Jag tvivlar!

Ödlelika ansiktsdrag

När Sundby kommer till brottsplatsen associerar han till Macbeth och Agatha Christies Liket i biblioteket. Han sammanförs snart med en polisassistent som heter Vibecke Gran och som är 34 år gammal. Hon uppenbarar sig i “jeans och smutsiga joggingskor och en neongrön hawaiiskjorta med mörkblå papegojor på.” Hon har “den äkta rödhårigas smått ödlelika ansiktsdrag”.

Jag ska inte avslöja mer om denna fantastiskt spännande och meningsfyllda bok där spänningen är meningsfull, människorna levande och den ordning som skapas i tillvarons kaos så snabb och bräcklig som Livet självt.

Heder åt norska kritiker som slappt fram denne stora författare – skulle han haft en chans om han varit svensk?



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22