Mangans lillasyster: Manhwa-serier från Sydkorea har inte lyckats imponera

Mar 7th, 2010 | By | Category: 2006-3, Artikel

Av Johannes Genberg

Först kom mangan (japanska serier) till Sverige, och nu har även manhwan (sydkoreanska serier) anlänt. Efter andra världskriget, medan den japanska ekonomin och seriekulturen blomstrade hankade Sydkorea sig fram ända fram till 80-talets början.

Den inhemska seriekulturen hade då varit så liten att de flesta serierna importerades från Japan. Så det är inte konstigt att koreanerna sökt sin inspiration därifrån.

Den första av fyra manhwa-serier jag läst (från B. Wahlströms förlag) är Kill me, kiss me, som handlar om kärlekskranka Tae Yeon som får reda på att hennes idol Kun går i samma klass som hennes manlige kusin. Vilket är perfekt för henne då de två annars är lika som bär och ett könsbyte sker. Men ganska snart hamnar Tae i slagsmål med klassens svarta får, Ga-woon, som förstås tror att hon egentligen är hennes kusin.

Den andra serien är Rebirth. Deshwitat är vampyr i Rumänien där hans bästa vän, Kal, mördar hans älskare och förpassar Deshwitat till mörkret. 300 år senare vaknar han till liv och hamnar i en strid mellan människor och demoner.

Ragnarök utspelar sig i ett alternativt Asarike där gudarna räds världens undergång. Sist har vi Snow drop som handlar om ett syskonpar som efter år av frånvaro från skolan väljer att återvända dit.

Översättning i andra led

Jag tror inte att japanska serier är överlägsna sina koreanska kusiner, men de serier jag läst här (förutom Ragnarök) lider av problem i integrationen mellan berättelse och bilder och lyckas inte övertyga. Vad alla fyra däremot lider av är dåligt tryck och ganska dåliga översättningar. De är inte ens översatta från koreanska utan från engelska vilket skapar en och annan lustigt formulerad mening. Värst av alla är dock Snow drop som mest påminner om en taffligt tecknad och illa genomtänkt Starlet-serie. Efter att ha läst den undrar jag om förlaget ens har en kvalitetskontroll eller om de bara väljer sina serier på måfå.

Det är ingen hemlighet att de flesta serieförlag inte vet vad de ska leta efter när de ska trycka serier från Asien, och då blir kvalitén ofta lidande. Jag tror också att det faktum att koreanska serier är billigare än japanska spelar stor roll. I en marknad där man inte ser skillnad på något bra och något dåligt är det nog ganska naturligt att plånboken får avgöra. Och då blir det tyvärr, ibland, väldigt väldigt fel.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22