Maigret får nytt liv

Apr 17th, 2017 | By | Category: 2017-04 apr, Artikel

Georges SimenonFrankrikes störste och mest produktive författare av kriminalromaner hette Georges Joseph Christian Simenon och var inte ens fransman. Han föddes den 13 februari 1903 i belgiska Liège, där han står staty, och dog den 4 september 1989 i schweiziska Lausanne. Under sin livstid skrev han över 300 romaner och styvt 500 noveller under eget namn och många pseudonymer.

Den gestalt som för evigt kommer att förknippas med hans namn är Paris-flanören kommissarie Maigret. Med böckerna om honom (och hans matlagningskunniga fru) förnyade han deckaren som fram till dess befolkats av engelsk överklass, beskriven av damer som Agatha Christie och Dorothy L. Sayers. Georges Simenon skrev njutbar prosa och hans miljöskildringar var både poetiska och verklighetstrogna.

Den barnlöse och vanestyrde Maigret och hans lite trinda fru bodde i en tjänstemannalägenhet vid Place des Vosges, i det fashionabla kvarteret Marais. Simenon själv höll sig därifrån. Det närmaste författaren kom den franska huvudstaden var när han bosatte sig i Neuilly-sur-Seine, cirka sju kilometer därifrån. Detta brukar förvåna många som reser till Paris för att vandra i Maigrets fotspår, ta ett glas chablis på någon krog i Quartier Latin som liknar dem där kommissarien häckade och betraktade det folkliv där hans förövare och offer ingick.

Simenons verk har överförts till radio, film, scen och TV. Publikt sett har hans privatliv varit minst lika intressant som hans litterära verksamhet. Han gjorde sig rätt tidigt känd som häradsbetäckare och allt som handlar som sex uppmärksammas.

Han var bara 13 år gammal då han blev av med oskulden tillsammans med en tös som nyss fyllt 15. Det tyder på viss brådmogenhet, men vad kan man vänta sig av en pojke som lärde sig skriva och läsa före sex års ålder. Som tonåring studerade han vid ett jesuitläroverk där han avskydde den strikta disciplinen, överklasskamraterna och tvånget att lära sig allt om religion. Det gjorde att han hoppade av strax före examensdagen 1918, sökte och fick jobb som kriminalreporter på tidningen La Gazette de Liège 1919. I många artiklar, signerade G. Sim, visade han antisemitiska tendenser.

Att han skulle bli författare var han på det klara med redan som tolvåring och sex år senare var han klar med sin första roman. Han trodde att modern skulle uppskatta detta men det gjorde hon inte. Att Georges skulle överglänsa hennes älsklingsbarn Christian fanns inte på kartan. Så författaren flyttade runt i tillfälliga bostäder och umgicks allt intensivare med konstnärer, prostituerade och kriminella.

Denne rotlöse grabb bodde som sagt aldrig i Paris men staden kände han till efter många besök, i synnerhet i stadsdelarna Montparnasse och Montmartre. Men han hade ju sitt journalistjobb att sköta så han reste mycket i Frankrike men gjorde också reportageresor till Ryssland, Turkiet, USA, Kanada och Afrika.

Som ung hade han läst och beundrat Balzac, Dickens, Dumas, Stendhal, Proust, Stevenson, Gogol, Dostojevskij och Tjechov. När han skrivit de första litterära manusen skickade han dem för bedömning till författaren Sidonie Gabrielle Colette som var litteraturredaktör på dagstidningen Matin. Hon tyckte att han ansträngde sig alltför mycket för att verka litterär. Hon rådde honom att skriva enklare historier vilket han lydde och åstadkom några äventyrsromaner och deckare.

1930 skrev Simenon den första om kommissarie Maigret. Den blev så populär att han fortsatte med honom som huvudperson i 75 romaner och 28 noveller. De mer seriösa romaner han varvade den enklare litteraturen med är det just ingen som kommer ihåg. Men det var sådana han ville bli ihågkommen för och han var säker på att han skulle få Nobelpriset. Det fick han dock aldrig. Men 1958 fanns han på förslag men det sprack på att han inte uppfyllde testamentets krav på ”det utmärktaste i idealisk riktning”. Men priser och medaljer fick han så det räckte och han blev också akademiledamot genom att 1952 bli invald i belgiska akademin.

Georges Simenon var en utpräglad och mycket metodisk arbetsnarkoman. Det brukade bli en roman var tredje månad och under en sådan period gjorde han inget annat än skrev, med vissa undantag för sex. Han påstod själv att han legat med tiotusen kvinnor, av dem cirka åttatusen prostituerade. Det finns forskare som menar att han inte kunnat hinna med så många och vill ta bort en nolla från antalet och även detta verkar mycket.

Simenon kan utan tvivel karaktäriseras som en orolig och rastlös själ. Hans litterära gestalt Maigret är hans motsats med sitt stoiska lugn och envetna tålamod. Utan tvivel var Simenon ett slags geni, en superenergisk författare som flyttade gränser. Vid sin död var han Frankrikes mest kände författare. Han hade översatts till drygt 50 språk och hans böcker sålts i mer än en halv miljard exemplar. På svenska finns hans självbiografi och så gott som alla hans romaner om kommissarie Maigret. Minst ett dussin av dessa har översatts av Gunnel Vallquist, som också är känd som översättare av Marcel Proust.

KJELL E. GENBERG

Nu har Atlantis Förlag bestämt sig för att ge ut sex av Simenons Maigret-romaner på nytt. De tre första är dessa:
Omslag till Maigret i New YorkMaigret i New York
Av Georges Simenon
Maigret à New York, 1947
Översatt av Gunnel Vallquist 1953, översättningen reviderad av Carl Otto Werkelid 2017
Atlantis Förlag, 2017
ISBN 978-91-7353-874-7, 195 sidor

I denna hamnar Maigret i en gangsteruppgörelse i New York. Den visar sig rötter i tragisk historia trettio år tillbaka. Att Maigret reser till USA beror på att han besöks mitt i pensionärstillvaron i Meung-sur-Loire av en ung fransk-amerikan som berättar att hans far är i fara. Redan första dagen i New York försvinner den unge mannen men med hjälp av gamla vänner lyckas Maigret lösa mysteriet.

Omslag till Maigret och hans mordMaigret och hans mord
Av Georges Simenon
Maigret e son mort, 1948
Översatt av Gunnel Vallquist 1953, översättningen reviderad av Carl Otto Werkelid 2017
Atlantis Förlag, 2017
ISBN 978-91-7353-876-3, 215 sidor

Det är vår i Paris när Maigret påträffar en död man mitt på Place de la Concorde. Den mannen har tidigare sökt upp honom och sagt sig vara förföljd. Nu måste kommissarien utröna motivet för att hitta mördaren. Det enda han har att gå efter är att någonstans finns en gul Citroën där registreringsskyltens två sista siffror är 38.

Omslag till Maigret gillrar en fällaMaigret gillrar en fälla
Av Georges Simenon
Maigret tend un piège, 1955
Översatt av Harriet Ribbing
Atlantis Förlag, 2017
ISBN 978-91-7353-877-0, 178 sidor

Fem kvinnor har blivit mördade i Montmartres gränder denna brännheta sommar och det är Maigrets plikt att fånga seriemördaren. Han hittar först inget samband mellan överfallen och kollegerna inom polisen saknar ledtrådar. När tidningarna hetsar alltmer tar Maigret hjälp av en psykiater och bestämmer sig för att gillra en fälla. Spänningen stiger medan mörkret faller över Paris.

Taggar: , , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22