Lynda La Plante romanförfattare mest känd för sina rosade TV-serier

Sep 18th, 2009 | By | Category: 1996-3, Artikel

Av BIRGITTA HÄRNER och FINN HANSEN

På TV i Sverige har vi nyligen sett serier som En kvinna av stål och Änkorna som visats för andra gången. En annan serie som rosades i svensk press var Huvudmisstänkt, där Helen Mirren som kriminalöverkommissarie Jane Tennison trots svårigheter med karlarna på roteln löste några svåra fall. Författaren bakom serierna har också visat fram fötterna i bokform. I mördarens fotspår – om omredigering av en av delarna i Huvudmisstänkt – och Utstött kom ut i fjol.

Förfallaren heter Lynda La Plante, född Titchmarsh i Liverpool år 1946. Hon debuterade som romanförfattare 1987 efter en lång och guldkantad karriär som skådespelerska.

Hon var bara sexton år gammal då hon antogs vid den kungliga engelska skolan för skådespelarutbildning. Hon framträdde i åtskilliga kabaréer, musicals och mindre pjäser innan hon engagerades av The Royal Shakespeare Company och så småningom hamnade på nationalscenen. Här blev hon en av de mest prominenta skådespelarna i sitt land, men kom så småningom (det tog nästan 20 år) underfund om att detta var en värld som inte passade henne. På teatern tycktes kollegerna endast tänka på sitt utseende och på nästa roll som väntade – det var som om de inte levde ett eget liv, har hon sagt.

Debuten refuserades

Det var först när hon började skriva manuskript till TV-serier som hon kände att hon kommit rätt här i livet. Fast det var inte någon dans på rosor för henne i början. De första försöken att skriva avsnitt till den engelska serien Gentle Touch refuserades. En dag 1983 kontaktades hon av producenten Virity Lambert och hans assistent Linda Agram vid Euston Films. Dessa hade sökt med ljus och lykta efter ett TV-manuskript i kriminell miljö med kvinnor i huvudrollerna. Det visade sig att Lynda hade en idé till en dramaserie hon kallade The Widows – Änkorna och den blev både skriven och inspelad. Serien blev mycket populär i de 26 länder där den visades.

Att det blev en sådan framgång kan inte minst tillskrivas de fyra fascinerande kvinnor som spelade huvudrollerna. På den tiden var det inte alltför vanligt i film och TV att kvinnor hade de ledande rollerna i polis- och detektivhistorier och att kvinnor var intelligenta bovar var definitivt något nytt. Änkorna blev också genombrottet för skådespelerskorna Ann Mitchell, Maureen O’Farrell, Fiona Handley och Eva Mottley.

För den som inte hunnit med att se serien på TV kan en rekapitulation av händelseförloppet vara av godo: Tre manliga förbrytare misslyckas när de skall råna en penningtransport och under jakten som följer blir alla dödade. Deras änkor som i avsnitt tre får hjälp av en svart, prostituerad stripteasedansös – kommer över planläggningen inför kuppen och beslutar att göra om bravaden.

Berättelsen kulminerar med att de genomför den stora kuppen.

De klarar sig – något som bäddade för en uppföljare. Fortsättningen berättar hur kvinnorna hamnar i Rio de Janeiro för att leva det ljuva livet med bytet, utom en, Dolly Rawlins, som stannar i England med en del av pengarna och nu strular det till sig. Dollys man, som alla trodde död, lever nämligen och jobbar för att komma över bytet.

Mellan första och andra delen av änkorna inträffade det tragiska att Eva Mottley, som spelade den svarta strippan, begick självmord. Hennes roll övertogs av Debby Bishop.

Det gjordes också en Änkorna 3 med titeln She’s Out, där Dolly kämpar för att återkomma till samhället efter att ha avtjänat sitt straff för mordet på sin man i slutet av andra delen.

Sedan följde böcker – och Tennison

Av de första avsnitten gjorde Lynda La Plante romaner – The Widows (Sphere 1983) och The Widows 2 (Thames 1985) och den tredje kom 1995 betitlad She’s Out,

Lynda La Plante befäste sin ställning som ledande TV-författare med den ännu populärare Prime Suspect. Det var än en gång manuskriptredaktören på Euston Film som frågade om hon möjligen hade en idé till en kriminalserie som inte var lik alla andra som visades i rutan.

– Just då hade jag inte den minsta idé, har hon sagt, men givetvis svarade jag ja. När han frågade om jag hade en titel fick jag fram att det skulle vara Prime Suspect och att huvudrollen var en kommissarie vid namn Jane Tennison.

Så fort hon fått jobbet att skriva började hon titta på alla tillgängliga videor med dokumentärer om brott och fann snart att på en brottsplats hittade man kvinnliga poliser om det handlade om våldtäkt, aldrig vid misshandel eller mord. Samtidigt fick hon veta att inom Scotland Yard var det bara fyra kvinnor som lyckats uppnå rangen av kriminalöverkommissarie. En av dessa var Jacke Malton som hjälpte henne i författararbetet. Serien har tagit hem Emmy-pris och La Plante har dessutom belönats med Edgar.

Rollen som kommissarie Tennison kom att gå till skådespelerskan Helen Mirren som egentligen heter Ilyana Mirnoff, född och uppvuxen i Essex, England men som namnet antyder med rötter i Ryssland. Hennes farfar var vitrysk adelsman som emigrerade till väst vid revolutionen 1917. Hon ville tidigt bli skådespelare, något som familjen satte sig emot, men hon smet iväg till dramakurser och på skolloven spelade hon teater varhelst hon kunde få en roll. Som 20-åring debuterade hon i London som Kleopatra och fick strålande recensioner och lyckades övertyga sin far om att slippa bli lärare. Hon har gjort en hel del filmroller, men det var först med de tre serierna om Tennison som hon blev internationellt känd på allvar.

Mer på svensk TV

Lynda La Plante ligger också bakom serien Seekers, som dessutom utkom som roman 1993, där två kvinnor övertar en nergången detektivbyrå. Serien har varit synlig i svensk TV. En serie som fick’blodet att koka i England var Civvies som mustigt beskriver några hemvändande fallskärmssoldater efter Falklandskriget och deras bekymmer med att åter bli accepterade och respekterade i hemlandet. Denna berättelse utkom som bok 1993.

En relativt sen serie är The Governor, om en ung kvinna som blir direktör i ett brittiskt fängelse med svårigheter. Här heter TV-dramat En kvinna av stål, en titel som bara till viss del är sann.

Om man inte räknar de böcker som kommit av TV-manuskripten (som exempelvis I mördarens spår/Prime Suspect, B. Wahlströms 1995) debuterade Lynda La Plante 1987 med The Legacy. 1991 kom Cold Shoulder (Utstött, Richters 1995) som utspelas på amerikanska västkusten.

Osams med maffian

År 1991 kom också maffiaromanen Bella Maffia som gav henne en del bekymmer innan den blev klar. Under förberedelsearbetet reste hon till goda vänner på Sicilien och blev bland annat inbjuden till ett bröllop där man pekade ut regionens Gudfader för henne. Det dröjde inte förrän maffian fick veta att hon tänkte bygga sin roman på verkliga händelser där mannen från bröllopet var inblandad. Det kom hotelsebrev så fort hon återvänt till England. Men Lynda lät sig inte skrämmas utan skrev romanen färdig, något som visade sig bli mycket lönsamt.

Året därpå kom Framed både som roman och TV-serie, i rutan med förre 007 Timothy Dalton i en huvudroll. Vidare har hon gett ut böcker som Entwines och Life Boat (som också bygger på ett TV-manus).

I det La Planteska hushållet är hon inte heller ensam författare. Maken Richard La Plante, amerikan från Philadelphia men sedan 17 år bosatt i England, har samma syssla men kommer varken kvantitativt eller kvalitativt i nivå med sin fru, enligt amerikanska recensenter. Hans två romaner heter Mantis (England 1992, USA 1993) och Leopard (England 1993, USA 1994). Båda har patologen Josef Tanaka och kriminalaren Fogerty som huvudpersoner.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22