Louis L’Amour: Amerikansk underhållningsförfattare med sinne för historia och detaljer
Sep 12th, 2009 | By ansvarig | Category: 1996-2, ArtikelAv GEORG ISAKSSON
1908 föddes i Jamestown, North Dakota, USA en pojke som döptes till det osannolika namnet Louis Dearborn L’Amour. När han avled 80 år senare hade han upplevt en nästan otrolig karriär som underhållnings- och äventyrsförfattare. Vid sin död var han en av de fyra i världen som sålde mest av sina böcker – inte mindre är 140 miljoner exemplar hade nått läsare på 19 språk världen runt: uppdelat på 90 titlar. Av dessa var 88 romaner, en lyriksamling (jo, faktiskt var det den första bok han fick ut) och en essäsamling.
Han var en nästan etthundranittio centimeter lång karl som vägde cirka 100 kilo och såg ut som de hjältar han beskrev i sina böcker – som alla utom den sista (på svenska hette den Projekt Makatozi och gavs ut av Bra Böcker) var historiska romaner, De flesta utspelades i den amerikanska västern,
I USA släpptes alltid hans böcker ut i inbundet skick innan de hamnade på pockethyllorna. Innan Bra Böcker intresserade sig för författaren i början av 80-talet hade han varit en bestseller i kioskboksbranschen, där hans verk ofta presenterades nerstrukna till oigenkännlighet.
Kunskap och reserach
Om man läser L’Amour i original förstår man att nyckeln till författarens framgång ligger i grundliga historiska kunskaper och research. Alla hans historier är påhittade, men så sidorna vimlar det av existerande platser, människor som levat och händelser som faktiskt inträffat.
Då det var dags för Louis L’Amour att skriva en ny bok började han alltid med att ta en titt på området där den skulle utspelas. Tillsammans med hustrun Kathy och barnen Beau och Angelique gjorde han en grundlig sightseeing på alla platser – till fots, klättrande eller per jeep där det gick att ta sig fram så. Sedan avslutades alltsammans med en helikoptertur för att få en helhetsbild.
När L’Amour började skriva gick det inte så bra. De första 200 manuskripten kom obönhörligt i retur. Då begrep han att han måste bli mer fåordig, mer rakt på sak. Och plötsligt lyckades han sälja en novell för 12 dollar, sedan en för 40. Snart fick han 600 dollar för sina noveller. När han återkom från officerstjänst i Europa efter andra världskriget återupptog han skrivandet. 1953 kom genombrottet i och med att han skrev om novellen Cochises gåva till boken Hondo. Den sålde i över tre miljoner exemplar och blev stor succé som film med John Wayne.
Veteraner fick besök
På den tiden levde det fortfarande människor som varit med när ”vilda västern vanns” och det var knappast någon av dem som slapp besök av Louis L’Amour, som ville veta hur det egentligen gick till. Vid sidan av detta finkammade han bibliotek och boklådor och sökte systematiskt efter dagböcker och gamla familjejournaler. En gång hittade han en övergiven gammal stuga, där det visade sig att invånarna 70 år tidigare använt tidningar till väggisolering. Han jobbade flera dagar med att ta bort dem och sedan hade han underlag till två nya böcker.
Då han satte igång att skriva fyllde han sitt arbetsrum med topografiska kartor, reliefkartor och gruvkartor från den aktuella tiden. Och han var petnoga med detaljer. När han beskrev en källa i öknen skulle läsarna kunna lita på att den fanns där och att vattnet gick att dricka.
Hans inställning till den vite mannens seger över indianerna var mycket amerikansk. Han hade uppfattningen att de vita var mycket mindre råa när de tvingade sin civilisation på indianerna än indianerna själva varit då de krigade mot varandra. Irokeserna från staten New York fördrev Cherokeerna söderut till Georgia och drog i härnad så långt västerut som till Black Hills. Siouxerna bodde i Minnesota och Wisconsin fram till 1600-talet, då de fick hästar. Sedan blev de en krigarnation som lade mycket land och många andra stammar under sig.
Indianska kvinnor var inte heller så undertryckta som många vill tro. Om en kvinna inte gillade den hon gift sig med ordnade hon enkelt skilsmässa genom att ställa karlens tillhörigheter på marken utanför hyddan. Hos irokeser och cherokeer hade kvinnorna vetorätt i frågor om krig eller fred.
– Vilda västern tiden är inte så avlägsen och mycket är sig fortfarande likt, sade han i en intervju strax före sin död. Det finns till exempel lika många indianer nu som då. Jag har en ranch i Colorado med fina jaktmarker där det lever björnar, vildkalkoner, pumor och rådjur. Där finns också fyra indianreservat för navajo, apache, ute och comanche. Indianerna där läser mina böcker och brukar diskutera dem med mig. Det är ett skäl till att jag är så noga med detaljfakta.
Femtonde generationens amerikan
Det var 1638 – samma år som den svenska kolonin Delaware bildades på amerikanska östkusten – som hans förfader på både svärds- och spinnsidan kom till Amerika, något som gjorde honom själv till femtonde generationens amerikanare. Mamman hette Dearborn och landade i New Hampshire samtidigt som ett antal medlemmar av familjen L’Amour for från franska Bretagne till nya världen.
När Louis L’Amour i början av 1980-talet besökte Frankrike träffade han en gammal kvinna som mindes när det fanns en gren av hans släkt kvar i trakten.
– Det var en bråkig sort, sade hon. De gav sig alltid av till sjöss och kom aldrig tillbaka. Bråkiga, ja, det var de!
Själv var han också av den bråkiga och äventyrliga sorten. Han var 15 – fast påstod sig vara 22 – när han lämnade hemmet i North Dakota där fadern var veterinär och sheriff. Han tjuvåkte godståg över hela USA, var boxare (”Jag gick 59 matcher och förlorade bara fem.”), hamnade i fängelse för lösdriveri, vaktade cirkuselefanter, gick till sjöss och hoppade av båten i Kina för att se sig om i Fjärran Östern, han hade läst Sven Hedin och ville se dessa platser själv.
Till sist återvände han till föräldrarna som då bodde i Oklahoma City och där började han skriva.
– Att skapa är att sovra, att välja och vraka mellan allt man minns av sinnesintryck och upplevelser, har han sagt. Att bara ha talang för att skriva räcker inte, det måste finnas berättarglädje också, och den skall man tygla med hjälp av det hantverkskunnande man får genom åren. De flesta berättelser – om det är tidningsartiklar, grekiska dramer, Shakespeare eller Dickens – har ett begränsat handlingsmönster. Man hittar inte på en handling egentligen utan berättar bara om någonting på sin eget sätt.
Louis L’Amour hade en del att ösa ur, både det egna livet och släktens. Hans farfars far blev dödad och skalperad av siouxer, farfar kämpade i inbördeskriget och under indiankrigen.
En gång jobbade han åt en 80-årig skinnare, som fått arbetet att flå alla döda kreatur på en ranch. En gång låg det 925 döda djur i markerna och en det hade legat så länge att ingen ville gå i närheten av dem. Det ville egentligen inte L’Amour heller, men gubben hade en fantastisk historia att berätta. Som sjuåring blev han kidnappad av apacherna och växte upp i en indianby, han hade ridit ihop med de stora krigarhövdingarna Nana och Geronimo och faktum var att han till och med skalperat vita. L’Amour lät honom berätta i tre hela månader och fick ihop material till flera böcker.
Medan han levde skrev han varje dag. På sina berättelser funderade han länge, men själva skrivandet gick ganska snabbt. Hans pensum sattes till fem sidor om dagen, men ibland blev det mer. Skulle han köra fast i en roman hade han ytterligare en på gång. Då snurrade han bara stolen från den ena skrivmaskinen till den andra och fortsatte på den berättelsen i stället.
Vid sin död hade han i vardagsrummet 1500 böcker. Inte en enda av dem handlade om vilda västern – vad man nu skall dra för slutsatser av det.
Relaterade poster:
Fatal error: Uncaught Error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php:22 Stack trace: #0 /home/dastnu/public_html/wp-includes/template-loader.php(106): include() #1 /home/dastnu/public_html/wp-blog-header.php(19): require_once('/home/dastnu/pu...') #2 /home/dastnu/public_html/index.php(17): require('/home/dastnu/pu...') #3 {main} thrown in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22