Lost in translation – svenska översättningar av några av Bill Pronzinis citat ur alternativa westernhistorier

Dec 9th, 2019 | By | Category: 2019-12 dec, Artikel

Av ANDERS N NILSSON

Bill Pronzini har i sin bok Six-Gun in Cheek presenterat en uppsättning av det absolut sämsta han letat fram ur den amerikanska och delar av brittiska westernlitteraturen av det billigare slaget. Med glimten i ögat beskriver han de utvalda böckernas innehåll och ger rikligt med citat från den subgenre han valt att benämna ”alternative Westerns”. Ett antal av de flitigare bidragsgivarna bland de amerikanska pulpförfattarna presenteras med fokus på deras mer udda särdrag. I det fall det varit möjligt matchas Pronzinis citat här med deras respektive svenska översättningar. Exempel ges på att översättningarna fungerat som ett reningsbad som tvättat bort de särdrag som Pronzini sett som ”alternativa”.

Artikeln i pdf, bäst för utskrift: Pronzini

I en presentation av Scott Harris och Paul Bishops bok 52 Weeks – 52 Western Novelsnoterade jag att bara cirka hälften av det urval av läsvärda västernromaner som behandlas i boken finns utgivna i svensk översättning, och då framför allt som kioskböcker (Nilsson 2019a). Men nu tänker jag vända på steken och istället utgå från Bill Pronzinis guide till de absolut sämsta västernberättelserna, eller ”alternative westerns” som han valt att kalla dem i boken Six-Gun in Cheek (Pronzini 1997) (Bild 1).

Bild 1

 

Bild 1. Omslagets framsida på det två olika utgåvorna av Bill Pronzinis bok Six-Gun in Cheek: (vä) Crossover Press 1997, (hö) Dover Publications 2017.

Begreppet ”kalkon” ligger här nära till hands, även om det främst använts för film. Av de 120 riktigt dåliga romaner som Pronzini valt att presentera finns endast sju utgivna i svensk översättning, alla som kioskböcker. En av dessa, Jackson Coles Texas Manhunt, tycks dock bara finnas med i Pronzinis litteraturlista, då jag inte lyckats hitta den omnämnd i texten och den även saknas i hans index. Då Pronzini i sin guide annars gett frikostigt med citat ur romanerna finns det nu en möjlighet att jämföra dessa med motsvarande meningar och stycken i de svenska översättningarna. Man kan då fråga sig hur de formuleringar som utmärker dessa värstingar bland cowboyböcker behandlats av översättarna?

Kärnan i Pronzinis material är de inbundna romaner som producerades av en rad amerikanska förlag som Arcadia House och Phoenix Press, circulating- eller lending-library publishers, mellan 1936 och 1960 för kommersiella lånebibliotek som förekom frekvent i amerikanska drugstores, tobakshandlar, postkontor osv. Man kunde låna en bok mot en avgift på några cent per dag. Antalet titlar var stort och dominerades av fyra kategorier: romantik, kärlek, deckare och western. Upplagorna var inte så stora och de mindre kända författarna betalades uselt. Ofta var det pulpförfattare som byggde ut sina historier i magasinen till kortare romaner. Bland västernförfattarna som skrev mycket för låneboksförlagen kan nämnas Archie Joscelyn, Lee Floren, J.E. Grinstead, Nelson Nye och Charles Stoddard. Böckerna hade skyddsomslag med säljande bilder och ett standardiserat format som rymde kring 60.000 ord. Systemet ersattes med tiden av de billiga massproducerade pocketböckerna.

Flera av de svenska översättningarna trycktes i Pingvinböckerna, associerade med Elanders tryckeri i Göteborg och huvudsakligen baserade på billiga engelska västernböcker. Böckerna började ges ut redan 1950, men det dröjde ända fram till 1965 innan översättarnas namn fanns med på titelbladet. Under de första tre åren saknades som regel även titeln på de brittiska originaltexterna. Flera andra tidiga svenska kioskböcker och -häften, som Detektivmagasinet och Nyckelböckerna saknade originaltitlar, och då de hämtade mycket material från amerikanska pulpmagasin föreligger en möjlighet att flera av de av Pronzini behandlade texterna än vad jag kunnat belägga kan föreligga i svensk översättning. Hela 28 av de 68 av Pronzini behandlade författarna finns representerade i svensk översättning. Många av dem var förstås oerhört produktiva och matchningen av titlarna är inte alltid så enkel att göra. Den rikligaste svenska representationen hade amerikanen A. Leslie Scott (1893–1974) med pseudonymerna Bradford Scott och Jackson Cole, främst via alla sina romaner om Texas rangern Walt Slade (aka Jim Hatfield). Leslie Scott är även det troligaste namnet bakom den roman Pronzini sätter främst i sin kategori alternativ western: Black Gold av Jackson Cole och utgiven av William Caslon Company 1936 (enligt någon annons på nätet hette förlaget A.L. Burt). Den utmärker sig främst genom ”a plot element so bold, so dazzling, so innovative, so causally insane that it left me awestruck when I first encountered it.” [Sid. 151.]

Walker A. Tompkins – Border Bonanza
Denna roman av den oerhört produktive amerikanske pulpförfattaren Walker A. Tompkins (1909–1988) gavs i original ut av Phoenix Press 1943 och kom i Sverige ut 1959 som Pingvinbok nr 234 med titeln Spanska dolkens hemlighet (Bild 2). Översättarens namn saknas i boken. Den svenska översättningen bygger troligen på någon senare brittisk utgåva, varav den första kom på Quality Press 1945.

Bild 2

 

Bild 2. Omslagets framsida på Walker A. Tompkins’ roman Border Bonanza utgiven av Phoenix Press 1943 och den svenska översättningen Spanska dolkens hemlighet utgiven 1959 som Pingvinbok 234. Bilden på den senare troligen avmålad av Torsten Larsin från av mig ej sedd engelsk utgåva.

Pronzini kallar bokens hjälte Rio Rand för västernromanernas förste ”rhinestone cowboy” och citerar några valda stycken från bokens första sidor i vilka såväl ryttarens som hästens pråliga utstyrsel i rött och vitt beskrivs. Men här har översättaren beskurit texten hårt varför beskrivningen av hästen och senare även ryttaren förlorat det mesta av sin glans:

Silver Streak stod med spetsade öron mitt på vägen. Den vita hårremmen glänste som silver i solskenet, som återkastades av seltyg och sporrar.

Han var i dag klädd i sin färgsprakande riddräkt i rött och vitt. [Sid. 6.]

Pronzini ger även exempel på romanens hårdkokta dialog och då speciellt hur den mordlystne Injun Joes (sv. Indian Joe) brutna engelska formulerats:

”Me go now,” grunted the Yaqui, seeing that his mescal bottle was drained dry. “Me go whet up knife.”

Garl Lemardo shoy out a restraining hand to grasp Injun Joe’s leather-hued wrist.

“You don’t even know yet what you’re supposed to do when you kill him!” snarled the outlaw in Spanish. “Rand has something on him that I want, savvy?”

“Me savvy,” grunted Injun Joe. “Me ketch um Rio Rand at fiesta tonight. Git him in dark place, stick um knife heap deep. Me git pieces of dagger blade for you, yeah.”

Motsvarande stycke dialog i svensk översättning har förlorat det mesta av sin särart:

– Jag går nu, sade indianen, när han såg att mescalflaskan var tom. Jag har min kniv.

Garl Lemardo hejdade honom med ett grepp om handleden.

– Du vet ju ännu inte vad du ska göra, när du har dödat honom, sade banditen på spanska. Rand har en sak på sig som jag vill ha.

Indianens alkoholbemängda hjärna reagerade mot att plundra ett skjutet offer.

– Det är enkelt, fortsatte Lemardo. I en av Rands fickor hittar du några söndriga stycken av en dolk. För dem till mig, så ska jag betala mucho dinero.

– Mig förstå, svarade indianen. Jag skjuter Rand. Jag hämta dolkblad åt er. [Sid. 85f.]

I övrigt återfinns i översättningen de flesta av de mer sekundära särdrag som Pronzini listat från romantexten. De serietidningsaktiga ljudeffekterna har bevarats, som ”pang” och ”bom” på sidan 7 och ”bang” och ”krasch” på sidan 38. Även de ondsint klingande namnen på salooner och olika dalgångar har bevarats, liksom några av personnamnen. Men Pronzini misstar sig när han påstår att Garl Lemardo är bandithövdingen Border Buzzards rätta namn. Det handlar om två olika skurkar som Rio Rand dödar i tur och ordning. Border Buzzard har i översättning blivit Gränshöken. Buzzard är annars i USA trivialnamnet på en slags gam, medan det i Europa vanligen används för en vråk. På grund av denna språkliga skillnad blir gamar i svenska översättningar ofta vråkar, men här alltså en hök. En annan märklig namnförändring är att skurken Ferg Slake i den svenska översättningen fått heta Ferg Stake. En viss betydelseförskjutning där.

Brad Ward – The Baron of Boot Hill
Utgiven i original av Dutton i USA 1954 och senare som pocket av Bantam 1957. I svensk översättning av Sven Granath 1963 i Bonniers pocketserie Silver Star Western nr 39 (Bild 3). Lite märkligt är att den svenska titeln på pärmen skrivs Baronen på Boot Hill, men i inlagan konsekvent Baronen på Both Hill. Baserat på romanens innehåll använde Brad Ward, en pseudonym för amerikanen Samuel Anthony Peeples (1917–1997), Boot Hill som en omskrivning för Tombstone. Pronzini återger endast tre korta citat från boken, alla i hans kapitel A Plethora of Flapdoodle, fritt översatt som ”En rikedom av strunt”.

Bild 3

Bild 3. Omslagets framsida på tre olika utgåvor av Brad Wards roman The Baron of Boot Hill: (vä) Dutton original 1954, (mitt) Bantam pocket 1957, och (hö) svensk Silver Star Western nr 39 från 1963 med originalomslag av den svenske illustratören Bowen.

Först ut är:

Feigning sleep, the leanness of Hugh’s buttocks let the shock of the leather-springed coach jar his spine.

Baronen själv, Hugh Blane, är på väg hem till Boot Hill i diligens och resan är inte särskilt bekväm tycks det. Jag gissar att det är hjältens tunna skinkor som fångat Pronzinis uppmärksamhet. Översättaren har dock istället fört över smärtan till ryggslutet, och därmed är nog texten inte längre lika alternativ.

Han låtsades sova men varenda stöt från diligensen kom fjädrarna i ryggsätet att skära in i Hughs magra ryggslut. [Sid. 3.]

Det andra citatet från Wards roman har Pronzini placerat under rubriken Anatomical Oddities:

Her throat was lovely, a graceful column swelling up from the deep cleft between her breasts.

Denna del av Wards beskrivning av Billy Boyds skönhet kanske inte var tänkt att uppfattas bokstavligt, men gör man det så inser man snabbt att det borde finnas någon kroppsdel mellan klyftan och halsen. Översättaren följer här originalet väl, varför märkligheten kvarstår:

Hennes hals var ljuvlig, en underbar pelare som steg upp från den djupa klyftan mellan hennes bröst. [Sid. 27.]

I en särskild avdelning har Pronzini samlat olika omskrivningar av verbet ”said” i dialogerna, med exempel som ”slobbered”, ”gluttered” och ”yawped”. Ward hade sin egen variant, som den svenske översättaren fått dela upp i två olika verb för at behålla den förmodade innebörden av:

“What do you mean?” he stiffened.

“Vad menar du med det?” frågade han och stelnade till. [Sid. 54.]

Nelson Nye – Cartridge-Case Law
Denna roman av amerikanen Nelson C. Nye (1907–1997) gavs ut i original av Macmillan 1944 och i pocket för första gången av Berkley 1955. I svensk översättning av Sven Rune Mantling kom den 1968 ut som nr 83 av Topp Wild-West (Bild 4).

Bild 4

Bild 4. Omslagets framsida på tre olika utgåvor av Nelson Nyes roman Cartridge-Case Law: (vä) Macmillan original 1944, (mitt) Berkley pocket 1955, och (hö) svensk Topp Wild West nr 83 från 1968.

Pronzini citerar endast romanens första mening som ett exempel på små pärlor i den alternativa westernlitteraturen:

”By the gods,” I said, ”if that’s all the so-an’-so’s hired me for he can stick his badge up his adenoids!”

Ett av Mantlings särdrag som översättare var hans vana att krydda dialogen med söderslang (Nilsson 2019b), och han gör verkligen originalets romanöppning full rättvisa:

– För helvete, sa jag, är det allt den där dödskallen har anställt mej för, så kan han köra opp sin jäkla tennstjärna i halsmandlarna och storkna, om han har lust! [Sid. 5.]

Man kan med visst fog påstå att Mantling lyckats öka meningens värde som representant för den alternativa western genom att vrida till den ett halvt varv extra. Klart hårdare att köra ner stjärnan ända till halsmandlarna än bara upp till näsans polyper. Kanske han dock omedvetet förändrade innehållet när han fick det att framstå som om sheriffen och inte stadsfullmäktige, ”the so-an’-so’s”, anställt honom som vicesheriff. Men den lilla kritiken väger lätt i den alternativa western-världens universum. Bara synd att Pronzini inte citerat mer från Nyes roman, när vi nu för en gångs skull har en fullgod översättning att jämföra med. Man kan ju bara undra hur originalet till följande dialogsnutt ter sig?

– Du kan tala om allt för mej, grabben. Jag är din kompis tills dom börjar göra glass i helvetet … och jag håller fast vid dej, jag sviker inte mina kompisar. Det gör ingen skillnad för mej ifall du dödade honom … han var en jävla mask i alla fall och borde ha …

– Stäng matklykan ett tag och lyssna på mej istället! [Sid. 93.]

Giles A. Lutz – My Brother’s Keeper
Denna roman av amerikanen Giles A. Lutz (1910–1982) gavs ut i USA 1975 som originalpocket av Ace Books, och i svensk översättning av Thor-Leif Dahnielson året därpå som Kaliber 45 nr 45 med titeln Hämndens stad. Pronzini citerar endast en kort dialog mellan hjälten Cass Duncan och Ma Gibbons som driver matstället Busy Bee i den lilla staden Caldwell, Kansas. En stad som enligt baksidans blurb hålles för Västerns laglösaste.

”I hope I never have to eat a worse meal.”

She beamed at the compliment. “I want every man who goes out of here to feel the same way.”

Dahnielsons svenska översättning följer originaltexten väl:

– Jag hoppas att jag aldrig behöver äta nåt sämre, sa han.

Hon tog emot komplimangen med ett glatt leende.

– Jag vill att varenda en som går härifrån ska känna likadant. [Sid. 9.]

Det alternativa drag Pronzini sett i denna korta text förefaller ligga i Duncans dubbelbottnade komplimang. Av sammanhanget framgår att han var väldigt nöjd med den mat han serverats och verkligen tyckte att Ma var värd en komplimang, vilket hon även tog hans uttalande som. Så man får väl ta det hela som att författaren lyckats ställa till det för sig genom sin inte helt genomtänkta formulering. Vilkens innebörd alltså inte förändrats i översättningsprocessen. Romanen slutar för övrigt med att hjälten vinner kvinnans dotter, som han först träffar när hon serverar på matstället.

Oscar Kennard – Timber Line
Oscar Kennard var en pseudonym för engelsmannen Dennis Talbot Hughes (1917–2008) och hans roman Timber Line gavs ut i original av Curtis Warren 1952. Den anonyma svenska översättningen kallad Dynamitjakten utkom 1958 som Pingvinbok nr 199 (Bild 5).

Bild 5

 

Bild 5. Omslagets framsida på två olika Pingvinböcker vars brittiska förlagor ej setts: (vä) nr 199 från 1958 med originaltitel Timber Line, och (hö) nr 327 från 1962 med originaltitel Saddle ’n Ride. Den senare var den sista boken i serien med omslagsmålning av Torsten Larsin.

 

Det är en av de få brittiska västernromaner som Pronzini citerar flitigt. Den unge hjälten Luke Marden ställs inför en rad mysterier som efterhand får sin lösning i denna actionfyllda historia med en rikedom av aktörer som alla jagar varandra. Till slut får Marden förstås sin älskade, banditbrallisen Nina, vars rätta identitet och levnadshistoria nystas upp efter hand. Men först blir han varnad av en skurk för att söka efter henne:

”Lissen, son, I don’t mean you no hurt, mind, but if you do ketch up with a certain young filly who’s on the prod around these parts jest watch y’r step. That dame is dynamite!”

“Is that so…?” drawled Marden slowly. “Howcome you know so much about it, feller? What’s the lay?”

Den svenska översättningen lever inte upp till samma nivå av lokalfärg på talspråket och känns därmed betydligt tamare:

– Hör upp, min son! Det är inte min mening att såra dig, men om du tänker slå samman påsarna med en viss ung flicka, som löper runt här i krokarna, så passa på. Noga! Den där damen är dynamit!

– Jaså? andades Marden ut sakta. Hur kan det vara att du känner till så mycket om det, kompis? [Sid. 31.]

Att Nina verkligen inte är att leka med får Marden klart för sig efter det att hon gett sig iväg med såväl hans häst som vapen, och detta trots att han just räddat henne från mordbrand.

Ordinary girls in this part of the territory did not go around with a hogleg so slickly oiled and tailored that an iron would near enough jump right up to the hand in moments of need. Ordinary girls weren’t familiar with gunfight technique such as that.

Men Nina var inte heller någon vanlig flicka utan hade ridit tillsammans med Birdus-bandet som livnärde sig på att stjäla boskap från hennes far rancheron Kevin, som hon felaktigt gått och trott mördat hennes mor. Styckets översättning följer originaltexten väl. Märkligt är att ”hogleg”, grisbenet, enligt Pronzinis lilla ordlista för westernslang är en synonym till ”sixgun”, medan det i den aktuella texten snarare tycks avse hölstret. Med tanke på att skjutvapnen lätt kan tolkas som fallossymboler är det inte utan sexuella undertoner att tala om flickor med väloljade hölster och kännare av revolverdetaljer.

Vanliga flickor i det här distriktet brukade inte gå omkring med ett hölster så väloljat att ett skjutjärn nästan skulle hoppa in i handen, om man skulle behöva det. Vanliga flickor var inte alls hemma i sådana saker som revolverdetaljer. [Sid. 14.]

Efter att först ha hittat en död ung man i Ninas kläder hittar Luke snart även Nina skadad och halvnaken inne i en ruffig byggnad. Hon förklarar klädförlusten för honom:

”The boy … belonged to a renegade bunch,” she said in a low voice. “He heist me [sic] an’ made a play at me. Durned near tore the clothes offen me back. Jest like any other woman would, I figured it was me he wanted. I was kinda resigned to the inevitable, y’see. An’ then I fairly gaped when I saw it was me fancy gear he wanted, not me. Feller, that’s a blow to any woman’s pride!”

Översättningen gör rättvisa åt innehållet men på ett språkligt mer korrekt sätt, även om lite slangaktiga uttryck som “killen”, “kompis” och “rystan” använts:

– Killen hörde till ett gäng skummisar. Han stoppade mig och lekte med mig. Precis som alla andra kvinnor trodde jag att det var mig han ville ha. Han rev av mig skjortan. Men jag var inte så stark så jag var liksom inställd på det hela. Men så fick jag rystan när jag märkte att det var inte mig han ville ha utan mina byxor. Kompis, det var en förolämpning mot varje kvinnas stolthet! [Sid. 45.]

Webb Anders – Saddle ’n Ride
Denna brittiska text, först utgiven 1952 av Scion Press, utkom i Sverige 1962 som Pingvinbok nr 327 med titeln Skjut, cowboy, skjut! (Bild 5). Översättarens namn saknas i boken. Webb Anders var en pseudonym för Thomas Charles Packham Webb (1908–1973). Pronzini har tagit med Saddle ’n Ride som exempel på en engelsk ”range war lead-spitter” och tar särskilt upp dialogen för dess många omskrivningar med användande av fiktiv kofösarslang. I följande exempel, citerat av Pronzini, avslöjar skurken Nate Baswell för kompanjonen Jem Corder vad det inhyrda råskinnet Boothill Bateson planerar för skurkstreck:

”C’mon, spill ut, Nate. I’m honin’ to get the lowdown on this play. Sounds kinda’ interestin’.”

“Hold hard, durn it, they’s no great rush,” came back Boswell, tantalizingly taking his time in regaling his sidekicker with the titbit of news he had in his possession. “I’m comin’ to it. The way it’s gonna go is this, pal: Boothill has laid a big deadfall f’r thet pesky State lawdawg, Bud Austin, and the cowmen. An’ it’s one that cain’t hardly fail nohow.”

“G’wan,” muttered his friend. “I’m listenin’ – with both lugs.”

Nate chuckled. “Yeah, it’s a brass-riveted double cinch this time awright, Jem boy. Yuh see, them blarsted cow-nurses done fixed reg’lar range patrols. T’other night … Lanny Keithson ketched a plug in the belly and cashed in his chips. Now Boothill didn’t fancy thet, he didn’t fancy it at awl. So he fanned in directly to see the bawss. Nex’ day, we shipped out a half-gross cans of blarstin’ powder to the hangout in the saloon waggin.”

Det motsvarande stycket i den svenska översättningen saknar det mesta av lokalfärgen och ger verkligen ingen känsla av att det handlar om alternativ western i Pronzinis mening:

Fortsätt, Nate! sa hans kamrat otåligt. Det låter tusan så intressant!

Ta det lugnt, kompis, sa Nate. Det är ingen brådska. Jag kommer till det. Det ligger till så här, förstå du: Boothill har lagt ut en fälla för Bud Austin och ranchägarna. En fälla som de inte kan undgå att hamna i.

Fortsätt, sa den andre.

Nate skrattade.

Som du kanske vet, har de fördömda ranchägarna upprättat nattpatruller, återtog Nate Boswell. Härom natten fick de syn på Batesons pojkar och jagade bort dem. Lanny Keithson träffades av en kula och dog.

Han gjorde en paus men fortsatte sedan.

– Boothill gillade det inte, sa han. Nej, han gillade det inte alls. Han red direkt till chefen – han gjorde en gest med tummen mot Duke LaRoches kontor. Dagen därpå skickade vi en stor sändning krut till Batesons högkvarter. [Sid. 74f.]

Pronzini har även fattat tycke för texten på skylten på dörren till skurkbossen och saloonägaren Duke LaRoches lilla kontor: ”PRIVATE – KEEP OUT, YUH!”. Den ges betyget ”the most unlikely posted sign in all of oaterdom”. Skyltens osannolika formulering har dock bleknat helt i den svenska översättning som krympt till endast ett ord: “PRIVAT” [Sid. 30.]

Slutord
Pronzinis sökande efter alternativ western tycks ha varit begränsat till de engelskspråkiga delarna av världen med tonvikt på USA. Man kan tänka sig att många texter av detta slag döljer sig även bland de många västernböckerna skrivna på spanska och tyska. Eller varför inte bland de 353 västernromanerna skrivna av svenska författare och utgivna som kioskböcker. En genomläsning av denna nationella skatt med samma glasögon som Pronzini haft på sig skulle helt säkert få fram i ljuset många pärlor inom kategorin alternativ western.

Baserat på mitt begränsade material förefaller det vara vanligare att texternas översättning medfört en normalisering snarare än ett bevarande av deras alternativa egenskaper. Man kan förstås även tänka sig att helt normala ursprungstexter genom översättningen blir mer alternativa, till exempel genom att översättaren är mindre bekant än författaren med förhållandena i Vilda Västern.

I sammanhanget kan även påpekas att Pronzini fått publicerat två samlingar med det värsta ur kriminallitteraturen (Pronzini 1982 & 2018). Jag gissar att även dessa volymer rymmer massor av citat som kan matchas med sina respektive svenska översättningar av den hågade.

Pronzinis val av begrepp ”alternative westerns”, med innebörden de absolut sämsta texterna han träffat på, är lite förvirrande då det lätt leder tankarna i riktning mot den förnyelse och avmytologisering av genren, såväl inom film som litteratur, som påbörjades under 1960-talet (Jaupaj 2008). Västernromanens förnyelse utgick delvis från att författare från andra områden tog sig an den, med tidiga exempel som E.L. Doctorows Welcome to Hard Times (originaltitel The Bad Man from Bodie) från 1960 och Thomas Bergers Little Big Man från 1964. ”Alternative westerns” återfinns här bland en rad andra begrepp, som i stort sett beskriver samma fenomen, som ”new westerns”, ”post-westerns” eller ”revisionist westerns”. Det är inte omöjligt att Pronzini velat göra en poäng av detta, en tanke som får stöd av att han i sin inledning till Six-Gun in Cheek påpekar att de som skriver om litteratur tenderar att ta sig själva på för stort allvar och att ”critical works tend to be determinedly sober-sided, if not downright pedantic” (sid. 3). Pronzinis bok utgör förstås en fin motvikt till allt detta allvar och lockar återkommande läsaren till skratt. Cowboykalkonlitteraturen kan nog bara avgränsas rent subjektivt genom att ta fasta på det som är så dåligt att det blir roligt. Den som söker den skall finna!

Källor

  • Harris, Scott & Paul Bishop (red.), 2017: 52 Weeks. 52 Western Novels. Six-Gun Favorites and New Discoveries. Columbia, South Carolina: CreateSpace Independent Publishing Platform.
  • Jaupaj, Arthur, 2008: The rise of the New Western in the 1960s. E.L. Doctorow’s Welcome to Hard Times. European journal of American studies [Online], 3-2 | 2008, document 6
  • Nilsson, Anders N. 2019a: 52 utvalda västernromaner presenterade. DAST Magazine 9 september 2019.
  • Nilsson, Anders N. 2019b: Sven Rune Mantling, 19271987. https://litteraturbanken.se/översättarlexikon/artiklar/Sven_Rune_Mantling.
  • Pronzini, Bill, 1982: Gun in cheek. An affectionate post-mortem of those unsung heroes and heroines of crime fiction. New York: Coward, McCann & Geoghegan.
  • Pronzini, Bill, 1988: Son of gun in cheek. An affectionate guide to more of the “worst” in mystery fiction. Mineola, New York: Mysterious Press.
  • Pronzini, Bill, 1997: Six-gun in cheek. An affectionate guide to the ‘worst’ in western fiction. Minneapolis, Minnesota: Crossover Press. [Återutgiven av Dover Publications 2017.]
Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22