Loppmarknaden, bussen och en bok av en farlig man…

Sep 18th, 2009 | By | Category: 1996-3, Artikel

Av KJELL E. GENBERG

För några veckor sedan, på loppmarknaden invid en busstation i Finland av alla ställen, hittade jag en amerikansk pocket och köpte den mer eller mindre utan att titta efter vad den handlade om eller vem som skrivit den. Boken saknade omslag och kostade en halv mark eller så.

När bussen sedan susade fram genom det regniga kustlandet söder om Vasa och det inte fanns något att titta på började jag läsa. Det var en tuff story, en hård man bland hårda män räddade mänskligheten. Inte oävet skrivet men doften av författaren s människosyn var stickande.

Det fanns en bit av kolofonsidan kvar. Copyrightraden fanns där till hälften: ”…rdon Liddy”.

Man med många hatobjekt

G. Gordon Liddy, alltså. En gång var han mannen med stort M hemma i USA. Han lär i hela sitt liv ha avskytt kommunisterna, homofilerna, kvinnorörelsen och värnpliktsvägrarna. På listan över hatobjekt fanns också knarkarna, veklingarna, pacifisterna och alla arbetsskygga oduglingar.

– Vraken på våra gator har sig själva att skylla, sade han vid ett tillfälle. Alla människor blir vad de bestämmer sig för att bli!

Ord och inga visor alltså…

Som liten var han en skraj unge. Vanvettigt rädd för åskan. Då klättrade han upp i ett högt träd under ett våldsamt oväder och satt där i hällregnet med blixtarna vinande omkring sig. Efter ett par timmar kunde han klättra ner och sedan var han aldrig rädd för åskan mer.

Han kom ut med ett slags memoarer för ganska många år sedan nu, troligen skrivna medan han satt i fängelse för sin medverkan i Watergateaffären som fällde president Nixon. Där berättar han en annan historia om sin ohyggliga självdisciplin, den som skulle tvinga kroppen att utan några undantag lyda signalerna från viljan. Troligen skrev han ner episoden – som troligtvis till och med är sann – för att imponera på sina ”fellow americans”.

Smaklig måltid?

Sexton år gammal sköt han en råtta med luftgevär. Sedan tvingade han sig till att äta upp den. Rå!

– Det är enbart en fråga om viljestyrka! är budskapet från mannen som anser sig vara en fanatisk amerikan.

Viljestyrkan och intelligensen hjälpte honom genom krigshögskolan. Han gifte sig med sin ungdomsförälskelse och de fick tre barn. Dem fostrade han med fast hand!

Så sökte han jobb hos CIA och blev antagen. Nu var han hemlig agent. Som sådan reste han kors och tvärs genom landet på jakt efter radikala och spioner. Sådana som inte var tillräckligt amerikanska i Liddys och CIA:s ögon fick telefonerna avlyssnade och skuggade. Efter ett tag började han ifrågasättas till och med inom organisationen. Man tyckte att han nog läst för många böcker om Gestapo. Eftersom Liddys viljestyrka var ledstjärnan kunde han inte ändra på sig, så han fick sparken från CIA. Nästa anställning var som assisterande stadsåklagare i New York.

Skrämde bort Leary

Sent 60-tal i Amerika: hippies. Vietnamprotester, haschrökning och ”make love, not war”. Allt detta var ett rött skynke för Liddy. Värst av alla tyckte han att hippieprofeten Timothy Leary var. Leary propagerade för LSD och han kom att personifiera allt det nya som måste hatas. Till sist lyckades Gordon Liddy få tillstånd att göra en nattlig razzia i den berömde Learys kollektiv i New York.

– Problemet Leary måste lösas och det gjordes bäst på mitt sätt, skröt Liddy efteråt.

Han blev så pass populär att han tordes ställa upp i kongressvalen som ”mannen som jagade ut Leary ur New York”. Liddy kom inte in i kongressen, men han uppmärksammades av Richard Nixon, som anställde honom för att ta hand om ”speciella, hemliga uppdrag”. Det var något som Gordon Liddy gillade. Han var fortfarande förtjust när han ledde inbrottet i demokraternas högkvarter Watergate i Washington. Hur det gick sedan vet alla vid det här laget: Liddy greps, det blev stor skandal och till sist tvingades Nixon avgå.

Gordon Liddy dömdes till ett långt fängelsestraff, men var den ende – tyckte presidenten – som ”uppförde sig som en man”. Han erkände ingenting och angav ingen annan. När domen föll godtog han den, som god soldat, utan att säga ett ord.

Memoarer gjorde skandal

Då han kom ut igen hade han penningproblem familj att försörja och väldiga böter att betala. Så han satte sig att skriva boken om sitt liv, om CIA och om Watergate. När den kom ut blev den förslås en skandal – och en succé.

I boken berättar han gärna exempel på sin viljestyrka, som den gången han frivilligt höll handen över eld tills det luktade bränt kött. Han skrev om hur amerikanska barn borde uppfostras och om mord han planerat och föreslagit att CIA skulle genomföra. Medan han satt i fängelset hade han till och med lyckats avlyssna fängelsedirektörens kontor.

En sådan man blir, om tidpunkten är den rätta, hjälte och mansideal. Det blev Liddy i vida kretsar. Men det fanns också andra som menade att Gordon Liddy var en galning som borde sitta inspärrad resten av livet.

Inte minst reagerade många på historien om att den kände kolumnisten Jack Anderson (som avslöjat en del hemligheter om regimen) skulle få sin bilratt insmord med LSD så att han blev påverkad och körde ihjäl sig. Det var ett förslag Liddy kommit till CIA med, men det hade blivit nerröstat.

– Tråkigt nog hade CIA som policy att inte mörda amerikanska journalister, suckade Liddy besviket. Om jag fick bestämma skulle allt göras för att rädda Amerika från förnedring!

Detta väckte beundran hos alla som tyckt att det gått snett för USA. Eftersom både FBI och CIA lovat att inte ta Liddys tjänster i anspråk mer måste mannen se till att utnyttja populariteten på annat sätt. Han började skriva thrillers, och i dem kan han mörda vem han vill på precis vilket sätt han vill.

Det var ganska många som strök med i boken jag läste innan bussen kom fram till Vasa. Inte oävet skrivet, men …



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22