Ljuva september eller mumien i Abbekås

Mar 19th, 2010 | By | Category: 2003-4, Artikel

Intervju med deckardebutanten Per Erik Tell

Av Jean Bolinder

När Per Erik Tell var barn och bodde i skånska Abbekås, berättade hans farfar en märklig historia från den lilla byn. Ägaren till ett av husen vid kustvägen hade dött och när man skulle göra upp bouppteckningen, fanns där med vad som beskrev som ”en liten mumifierad negerpojke”.

Vad gör man med en sådan? Ingen visste och till sist beslöt man gräva ner liket en mörk natt.

Det hela har smak av Piraten eller varför inte Tom Sawyers kyrkogårdsäventyr. Det är lätt att föreställa sig havets ilskna brusande, suset i träden och de allvarliga män som gav sig ut på halvt förbjuden nattlig expedition. Enligt vad det påstods fick ”negerpojken” sin sista viloplats i en stenåldershög.

Farfar samlade på tidningsurklipp. När han sent omsider skiljdes hädan, ärvde Per Erik klippsamlingen. Där fanns bl.a. klipp om mumiehistorien. Den hade vandrat från Göteborgs-Posten till DN och sedan till lokala Ystads Allehanda. Nu hörde en hembygdsvetare av sig och skrev att hans far hade varit med och grävt ner kroppen. Det hade inte varit någon negerpojke utan en egyptisk mumie.

Per Erik Tell äger tillsammans med sin syster en ödetomt i Abbekås. Där har han ibland tältat med sina tre barn och vid elden på kvällen har han berättat om mumien som en spökhistoria. Och berättelsen svällde med nya uppslag: kanske skulle någon en natt gräva upp mumien och överraskades av några campare som då blev ihjälslagna!

Per Erik Tell, 47 född i Ystad, har gjort sig känd som radioröst i bl.a. ”Vi i femman” och ”Kaskad”. Han jobbade som journalist i 24 år innan han sadlade om och öppnade café. På detta café, Tinna & Tells i idylliska Vinslöv i Skåne, sitter han och jag nu och samtalar en vacker septemberdag i nådens år 2003.

Vinslöv var länge mest känt för att där fanns ett fint möbelvaruhus: Hedbergs i Vinslöv. Jag har en gång köpt mitt stora biblioteksbord där, en outslitlig möbel som är lika vacker efter bortåt fyrtio år. I detta lilla samhälle har nu uppstått ett kulturellt centrum med läckerheter för kropp och själ – både vällagad mat, mycket gott bröd, författarframträdanden och sevärda gästspel av kända personer står på programmet. Även Bed & Breakfast erbjuds på ”Vinslövs enda hotell”. Utflykter ordnas. Själv har jag här sett den fantastiske skådespelaren Ingvar Andersson framträda med enmansteatern Vilhelm Moberg i våra hjärtan och då var lokalen full av intresserade och tacksamma åskådare.

Startat förlag

Här finns också böcker att köpa och därtill har den mångsysslande Per Erik Tell tillsammans med sin sambo Tinna startat ett förlag som precis som caféet heter Tinna & Tells. Förlaget har givit ut två av kritikerna lovordade böcker av Kjell E Genberg, Eldgivning (2002) och En liten detalj (2003) med kriminalkommissarie Bertil Återberg i huvudrollen. I bägge spelar Vinslöv och trakten däromkring stor roll. I En liten detalj heter det: ”Just som han passerade Hedbergshuset i Vinslöv började det lysa rött vid järnvägsövergången och bommarna sänktes. Då suckade han och stängde av motorn. Efter fyra minuter bara fyra minuter – kom tåget från Hässleholm och stannade vid stationen ett par hundra meter till vänster”. Och väl i Vinslöv dyker förstås Tinna & Tells upp.

På Tinna & Tells sitter jag nu med Per Erik Tell och dricker kaffe och äter bullar. Det är en vacker och frisk höstdag med vita stackmoln seglandes över Skånes blå himmelshav. Vi pratar om den bok som mumieberättelsen gav upphov till och som utgör Per Eriks debut: Ljuva september. Förlaget är inte hans eget utan heter Accent och ligger i Kristianstad.

– Hur blev det just en deckare?

– Det var nog kontakten med Kjell E Genberg som inspirerade. Men jag läser många deckare också och tycker om genren.

– Men är verkligen Ljuva september en deckare? Den är spännande och gåtfull, men det finns så mycket mera i den.

– Det är svårt att dra genregränser. Men man kan säga att boken i lika hög grad som deckare är en samhällsroman.

– Du har en polis som är invandrare. Cesar Amado Sin Fronteras. Från Chile. Hur vanligt är det med svenska poliser därifrån?

– Jag hörde mig för hos Rikspolisstyrelsen. De svarade snabbt på min fråga.

– Och vad svarade de?

– Att de skulle utreda saken.

– Och vad kom de fram till?

– Det vet jag inte. De har inte hört av sig mera.

Genom Cesar Amado kommer världen till Skåne. Över huvud taget spelar Chile en stor roll i Ljuva september. Redan på omslaget ser man Allendes ansikte i himlen över Skåne. Världen pockar på vår uppmärksamhet. Bytänkandet är omöjligt även på en så vänlig och stilla plats som Vinslöv. Cesar Amado har en far som är starkt engagerad i det som hände Allende och hans regering. Fadern, Jorge Mendoza, har varit aktiv i socialistpartiet i Chile och hatar både poliser och militärer. Han ringer ständigt till sin son och pratar om den bok han tänker skriva.

”Var minns man Chiles offer, alla våra vänner, dina skolkamraters föräldrar, dina egna farbröder och morbröder”, snyftar han.

11 september

Kuppen i Chile var den 11 september 1973. Detta datum nämns nästan inte alls nu för tiden, istället är det den 11 september 200l och attacken mot World Trade Center som ständigt aktualiseras. I Ljuva september har det gått ett år sedan denna attack och en lång, het sommar kulminerar i en höst då spänningen ökar inför ettårsdagen av händelsen. I Sverige är det val och TV-reportrarna avslöjar dubbelmoralen hos åtskilliga politiker som säger ett när kameran är på och ett annat när de tror att den är avstängd.

Svenska folket satt ”på sina allt fetare arslen på hamburgerrestauranger och åt Big Mac, strips och drack Coca-Cola medan Aktuellts Lars Moberg mässade i TV-rutan om hur hela världen mindes och sörjde börsmäklarna, brandmännen och de andra offren …” Men kuppen i Chile är det bara Cesar Amados gamle far som kommer ihåg och han ringer sin son och pratar om den. Världen minns offren i USA, men alla andra då?

– Om någon opponerar sig åker de dit, säger Per Erik allvarligt. Chile. Afghanistan. Irak. Blir kanske Iran nästa i raden?

Han vill visa, att inget här i världen är svart eller vitt. ”Svartskallen” Cesar Amado är ett exempel på det positiva tillskott våra invandrare utgör. Men han får problem med rasism inom polisen. En polis skriker:

”Zigenare är tjuvar och dom finska zigenarna är av den allra värsta sorten. Vi vill inte ha er här vet ni inte det?”

Ryska armépistoler

Men alla utlänningar i vårt land är inte hyggliga, hårt utnyttjade, arbetare som kanske varit politiskt förföljda i sitt hemland. I boken rånar t.ex. ukrainska lantarbetare en bank och deras snyfthistoria i rätten spräcks av att de har ryska armépistoler. Vilka hederliga och laglydiga jobbare går omkring med sådana? Och den motbjudande journalisten Roffe Jonzon blir hjälte när han ser till att rånarna blir fast.

Men alltihop börjar en natt i östra Skåne.

”Nu var ålamörkret snart här och med det garnen i havet och det var således spöklikt öde vid Algot Kal Ols ängar.”

Två flickor campar på ödetomten där mumien är nedgrävd. Eller kanske negerpojken.

Eller är det rent av en navajoindian. Flickorna mördas och polisen börjar utreda. Och Skåne är ett landskap med gamla, goda traditioner som vänliga värdshus, luad ål och besk. Edvard Perssons och Piratens andar svävar över det vackra landskapet med den höga horisonten och det skimrande ljus som får konstnärer att älska denna provins.

I Per Erik Tells bok möter man verkliga människor som man tror på – inte de tvådimensionella pappfigurer som befolkar så många svenska deckare. Ett härligt snabbporträtt ägnas t.ex. den femtioårige Pekka Forsman, som varit chefredaktör för en liten centertidning i mellersta Norrland. Han är numera:

”Förtidspensionerad och alkoholist i sydligaste Sverige, med en tärande dröm att en gång för alla, skriva boken om sitt liv, kanske för att få någon sorts slutlig förståelse och samtidigt kunna ge alla sitt oroliga livs belackare en smäll på käften”.

I en sådan figur är det – i varje fall för mig – inte helt svårt att känna igen sig, även om det Gud ske lov nog finns skillnader.

Skitig och yr

Begravningsentreprenören och tidningsbudet Börje Börjesand kunde vara stigen direkt ur en Piratennovell. Han är ”stor, fet, skitig och yr”. Han bjuder sina kunder på den sista resan i en svart Chrysler V8 av äldre modell, bucklig, repig och svårt angripen av rost. När hans andra bil dragit sin sista suck kör han ut tidningarna i begravningskärran. Som ratten sitter fel för tidningskörning, ryker diverse brevlådor av bara farten.

Denne man slarvar bort ett lik. Eller kanske är det någon som slarvar bort det åt honom. Det hela utvecklas till en sorglustig eller snarare lustigsorglig tragedi värdig Piraten.

– Hör Piraten till dina litterära idoler?

– Ja då, jag samlar böcker av honom. Han fångar så mycket av det skånska kynnet. Annars är kanske Ove Allansson den som jag tycker allra bäst om. I sina bästa stunder är han en underbar författare som får en att tro på de mest vansinniga påhitt.

– Flera inspirationskällor?

– Lars Gustafsson, Harry Martinson. Jag läste en rad böcker av Tony Hillerman, han med navajoindianerna. Men sedan tröttnade jag på honom. Nu har jag läst en mängd Simenon-böcker. Tåget från Venedig var särskilt bra. Den handlar om en man vars hela värld rasar.

Motsägelsefull

När jag böljade läsa Ljuva september fascinerades jag strax av den fina berättartonen. Sedan sköljde en motsägelsefull och fascinerande värld över mig. Det är en spännande deckare, men i ännu högre grad en bok som skildrar hur världen är i dag. Polisen lyckas heller inte över hövan. Mördaren får anmäla sig själv för att bli fast…

I min recension skrev jag: ”Debuten Ljuva september är en fullgången bok. Den är spännande, rolig och därtill tänkvärd och obekvämt sannfärdig. Det är en rimlig bedömning att Deckarsverige i Per Erik Tell nu fått en ny intressant författare att räkna med på allvar.”

Vårt samtal på caféet Tinna & Tells i det idylliska Vinslöv, slutar med att vi skojar lite om det just förestående EMU-valet. Vi har olika åsikter om det är bra eller dåligt med euro. I en demokrati kan man ha det och ändå trivas i varandras sällskap.

Dagen därpå är det den 11 september 2003. Datum för kuppen mot Allende i Chile 1973 och datum för attacken mot World Trade Center i New York 2001. Det är också det datum då Ronnie Petersson dog efter sin krasch på Monzabanan. Jag och min son hade sett honom på Motormässan i Malmö samma år och vi såg loppet på TV.

Det var 1978. Nu är det 11 september 2003. När jag far genom Lund möts jag överallt av Anna Lindhs ljusa och vänliga bild på affischer för EMU-valet. Men på ett extralöp för en av kvällstidningarna står:

ANNA LINDH DÖD.

Ljuva september …



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22