Liselott Willén: Öbons sturighet finns med hos utflyttade författaren

Sep 12th, 2009 | By | Category: 2003-1, Artikel

Av Kjell E Genberg

Våren 2001 kom Liselott Willén, till synes från ingenstans, med en spänningsroman kallad Sten för sten (Bonniers). Nå, från ingenstans är kanske dumt sagt. Liselott föddes i Stockholm och följde med föräldrarna när de flyttade till Västra Saltvik på Åland när hon var ett och ett halvt år gammal. Där växte hon upp.

”Det var nästan osannolikt tryggt att bo där”, säger hon. ”Ingen låste dörrarna till husen och i bilarna fick startnycklarna sitta i. Det var där jag fick en ålännings sinnelag och lärde mig det första budet – man ska klara sig själv. Jag tyckte om det mesta, utom möjligen Ålands långa, mörka ensliga vintrar.”

Lite av öbons sturighet kan man hitta i Liselott Willéns debutbok. Det är en spänningsroman utan att egentligen vara en deckare. Men i Sten för sten finns ett offer, kanske också en förövare. Utredning saknas – alltså är det inte någon deckare enligt de renläriga. Kanske är det en utvecklingsroman.

Svårt för fastlandsmänniska

Boken handlar om Kerstin som flyttar till Åland tillsammans med maken Jörgen. Som fastlandsmänniska har hon svårt att känna sig hemma. Kerstin mobbas på jobbet som lärare och till råga på allt upptäcker hon att Jörgen är otrogen. Rotlös och grubblande börjar hon tänka på självmord. Eller på att mörda, vad som helst för att det ska bli en förändring.

I stället för att ta sitt liv hamnar Kerstin på en kurs tillsammans med sju andra kvinnor. Kursledaren är en karismatisk fadersgestalt som är fascinerande för dem alla. Han förklarar för dem att det är viktigt att formulera ett mål och söka sig dit. Vad det är för mål kan göra detsamma, det är ändå vägen dit som är det som kan förändra en människa.

Förändrat fokus

Kerstin lyder rådet. Hennes fokus förflyttas och hon återfår viljan att leva. Om sina inre upplevelser gör hon som Emil i Lönnebergas mor. Hon skriver ner dem i en blå skrivbok.

Och en människa dör.

Boken handlar om Åland och några människor där, men den är inte skriven på plats.

Liselott kom tillbaka till Sverige i början av 1990 för att studera till läkare. Hon gick på Karolinska Institutet i Solna, läste klart, gjorde sin AT-tjänst, fick ut läkarlegitimationen och flyttade till Örebro.

”Det var där jag började skriva på allvar”, förklarar Liselott Willén. ”Jag hade skrivit förr, men bara för byrålådan. 1999 tog jag ledigt i sju månader för att skriva en novellsamling. Det blev bara så att en av novellerna svällde ut och blev till en roman – Sten för sten.” Hon tar en tankepaus. ”Att skriva har jag ju alltid tyckt om. Innan dess hade jag försökt skriva en annan roman, men det verkar som om den aldrig blir klar. Nu blev det den här romanen där grundidén är en fråga: hur blir en alldeles vanlig människa en mördare?”

Boken har också kommit ut som pocket och Liselott säger att både den och hon själv blivit uppmärksammad på Åland. Hennes åländske far och svenska mor bor fortfarande kvar där.

”Och det är där och i Örebro den säljer bäst”, säger hon med ett roat leende.

DAST vill veta sanningen, som alltid, och undrar om det är en roman eller en deckare som hon skrivit.

”Deckare är visst mest utlånade. Men för det mesta hittar jag min bok på romanhyllan på biblioteken.”

I år är det dags för nästa bok. Titeln är redan klar. Eldsmärket ska den heta och nu får inte Åland vara med längre, handlingen i den utspelas i Stockholm.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22