Lille Ebbe – Några anteckningar i marginalen till Anders Isakssons bok om Ebbe Carlsson

Sep 25th, 2009 | By | Category: 2007-3, Artikel

När KU-förhören med Ebbe Carlsson pågick fanns hans namn i alla nyhetsmedier. Under den tiden kom en av mina gamla vänner till Stockholm med sina barn. Familjen bor i England sedan 1968 och de hade kommit till morföräldrarna bara ett par dagar tidigare. När de kom var TV på och visade direktsänt från KU.

– Känner du igen honom? undrade jag.

– Va? Är det vår lille Ebbe?

Jo, det var det ju. Hon hade ju sett namnet i tidningarna men hade inte alls associerat vår studietidskompis med denna politiska kändis.

Manipulativ man

Ebbe hade många vänner och väldigt många fler bekanta. Redan vid min egen första kontakt lärde jag mig hårdhänt vilken förmåga han hade att få saker gjorda som han hade tänkt sig det. Man insåg snabbt att man blivit manipulerad men på ett godmodigt sätt och för goda ändamål, och vi fick lära oss också att säga nej.

Och Anders Isaksson kommenterar precis på samma sätt som en rad av oss som känt Ebbe länge: Anna-Greta Lejon Lidbom kände ju också Ebbe sedan lång tid: hur kunde hon gå med på förslagen? Hur goda avsikter det än fanns?

Med Ebbe på Göteborgs-Tidningen

När jag träffade Ebbe första gången arbetade jag på Göteborgs-Tidningen parallellt med studierna. Redaktionssekreteraren bad mig om en extra insats: Göteborgs elevorganisation, GEO, en del av Seco, skulle ha Operation Dagsverke för hjälp till Perus barn. Tidningsledningen hade lovat ordföranden Ebbe Carlsson, som gick i andra ring i gymnasiet, att om de ordnade fram texter så skulle tidningen ordna en fyrsidig bilaga i mitten och trycka upp en extra upplaga av bilagan för spridning till skolorna som kunde dela ut den när de raggade dagsverken. Vinsten för tidningen var ju att det syntes att GT gjorde detta goda.

Anders Isaksson

Anders Isaksson

Jag skulle fixa layouten på bilagan, inga problem. Ebbe levererade texterna, vi fixa bilder som passade och på bestämd dag kom bilagan i tidningen. Och extraupplagan trycktes, en rejäl upplaga.

Tidig kväll var den klar för leverans, inte mitt bord.

Trodde jag.

Ebbe ringde. Han hade raggat fram ett par distributionsbilar från Göteborgs-Posten (där han kände distributionschefen eftersom han arbetade åt honom med söndagsdistribution av söndagstidningar) och hade också två bilar från GT.

Har du kompisar med körkort?

Jag hade ju körkort (Ebbe var för ung), och jag kände väl ett par kompisar också med körkort?

Jo.

Så under kvällen blev vi ett gäng som körde ut bilagan till stans skolor och så fortsatte vi att träffas.

Ebbe kom in i kompisgänget, blev allt mer synlig som extra vaktmästare och skrev ett och annat. I mitt umgänge ingick en ungersk lärare, flykting från 1956, och när Ebbe kom till en träff visade det sig att det var hans kemilärare. Vad jag förstod kunde båda parter hålla gränsen tydlig: på kvällen vänner, i skolan lärare och elev.

Nej, detta skall inte bli en komplett minnesbild. Men den sista träffen, några månader innan han dog, hade jag och en annan kompis från göteborgstiden en middagsträff hemma hos Ebbe, så som också Anders Isaksson skriver att han medvetet tog farväl så länge han orkade.

Ingen nostalgisk död

Det var inte nostalgiskt, det var inga hemligheter om Palme-mordet, det var dagsaktualiteter och en kort kommentar

om att han fick skylla sig själv med sjukdomen.

Han var sig lik.

Han intresserade sig för oss, han var inte mötets enda centrum.

Det skulle vara roligt att höra hans kommentarer om dagens händelser.

LEIF-RUNE STRANDELL

PS En vän beklagar om detta skulle bli den enda boken om Ebbe. Det finns många anekdoter som skulle kunna visa på hans många olika sidor. Det skulle bli en roligare bok, och troligen mycket mindre politisk.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22