Lennart och Monika Brohed: Par i Lysekil som författar historisk krim

Mar 11th, 2010 | By | Category: 2005-1, Artikel

Av Kjell E. Genberg

I många år ägnade sig paret Lennart och Monika Brohed åt att arbeta med andras texter. Till sist ville de skapa något eget. Det gjorde de med besked – 2003 kom boken Änkan som inte sörjde och i fjol höst utgavs uppföljaren Löjtnanten som inte kom hem, båda på Slussens förlag och båda i pocketutgåvor.

Båda romanerna utspelas i Lysekil på västkusten, dit Lennart och Monika flyttat och där Lennarts föräldrar är födda och uppvuxna.

– Från början hade vi väl inga författardrömmar, säger Lennart Brohed. Att det är svårt att försörja sig som författare visste Monika mycket väl. Hon hade skrivare i släkten, både hennes far och farbror var författare.

Farbrodern Peder Sjögren var ett känt författarnamn, inte minst tack vare boken Svarta palmkronor, som är något av en klassiker inom svensk litteratur.

– Ändå kunde han inte få sin försörjning av det han skrev, säger Monika Rudbeck Brohed. Far var både författare och översättare från spanska. Han skar inte heller guld med täljkniv. Det var nog där för jag bestämde mig för att skaffa ett hederligt arbete med månadslön.

Hederligt blev det – som bibliotekarie har hon arbetat i Linköpings och Göteborgs universitetsbibliotek i cirka 35 år. De tio sista yrkesverksamma åren var hon dessutom redaktör för personaltidningen på Göteborgs UB.

Det var i Linköping hon och Lennart träffades för 35 år sedan. De hade ett gemensamt intresse i bibliografier och började göra sådana tillsammans. Med tiden blev det ganska många. Dessutom hann de med att gifta sig med varandra.

I mitten av 1980-talet hade både Lennart och Monika flyttat till Göteborg där de startade Slussens Bokförlag. Förlaget fick sitt namn efter den lilla orten Slussen på Orust där paret hade ett hus och inriktningen från början blev att från engelska översätta och ge ut böcker om krishantering. Det blev rätt många, bland annat J. W. Wordens klassiska Sorgerådgivning och sorghantering.

Skrev reseguider

Vid sidan av översättningsarbetet började de göra resor utomlands och detta resulterade i två reseguider, Alghero från Sardinien och Lanzarote – vulkanön.

– Vi tyckte att det saknades något lättläst och intressant om dessa platser, säger Monika Brohed. Vi fann dessutom att resandet blev mer innehållsrikt när man tvingades beskriva sitt resmål i ord och bild.

Men den huvudsakliga förlagsverksamheten utgjordes fortfarande av översättningar inom ämnet kristerapi. Detta var tidsmässigt lyckat. Intresset för krishantering blossade upp just då i Sverige och forskningen på området i USA och England låg åtminstone tio år före Sverige, så det fanns lämplig litteratur att hämta där.

Bisysslan blev heltidsarbete

Fram till för tio år sedan var förlagsverksamheten en bisyssla, men de kom underfund om att den tog mer och mer tid och då bestämde de sig för att bli förläggare på heltid.

– När vi flyttat till Lysekil ville vi lära oss lite mer om stan men fann att det saknades en bra bok om dess historia, säger Lennart Brohed. Därför blev vår första tanke att vi skulle skriva en populär historik om stan, så vi började samla material.

Någon ”historiebok” blev det inte – men ändå en sådan på sätt och vis. Parets fantasi sattes i rörelse och de åstadkom en kriminalhistoria från 1932 med överkonstapel Göran Persson i huvudrollen. Den fick titeln Änkan som inte sörjde och handlade om ett brutalt mord på en förman vid Napoleon Karlssons konservfabrik. För att accentuera tidsepoken lade de in annonser ur Lysekils-Posten från året. Makarna har gjort likadant i den nya romanen.

I Änkan som inte sörjde skrev Lennart det mesta, men för att skapa enhetlig form och lagom komplexitet i intrigen bearbetade de manuskriptet tillsammans.

– Läsarna måste hänga med, säger Lennart. Jag vet av egen erfarenhet hur lätt det är att tröttna och bara lägga ifrån sig en bok om den är för komplicerad eller saknar spänning.

Mellankrigstiden intressant

Båda anser att mellankrigstiden i Sverige är mycket spännande och dessutom sällan beskriven i kriminallitteraturen. Lysekil hade en rik miljö att erbjuda och många kriser och stora förändringar inträffar. Staden ligger längst ut på en udde omgiven av hav. Där fanns den gamla stadsdelen med sitt fiskarsamhälle och en ny stadsdel med köpmannaklass, en badhusrörelse med förmögna badgäster från Stockholm och en bofast befolkning som skulle betjäna dem. Dessutom industrier som stenhuggeriet, konservindustrin, och Skandiaverken.

– Det visade sig att här fanns mycket dramatik att bygga på.

Därför byggde de vidare. Löjtnanten som inte kom hem har badgästerna som tema. Titelpersonen heter Carl Leverhusen och visar sig vara en synnerligen osympatisk person. Hans försvinnande gör att den lilla styrkan Lysekils-poliser får arbeta hårt och upplösningen är imponerande tredelad. Bokens råmanus svarade Lennart ensam för, men bearbetningen gjordes gemensamt.

Naturligtvis har de favoritförfattare i deckargenren, dock inga svenska. Lennart tycker att Mankell är alldeles för blodig. Båda gillar Donna Leon och Andrea Camilleri, medan Monika också för fram Stephen Booth och Lennart danska författarinnan Gretelise Holm.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22