Leif Woxlin: Nu skall Hälsingland åter drabbas av svåra brottslingar

Mar 14th, 2010 | By | Category: 2004-3, Artikel

Av Kjell E. Genberg

Förr i världen ryste folk vid tanken på allt ont som kunde ske i Hälsingland – landskapet där länsman kom bort. Det var inte utan orsak.

Hälsingland har producerat riksbekanta bovar, sådana som Kniven i Delsbo, Åkerberg och hans anhang samt Alftamördarna Pettersson och Olsson. Per Johan Pettersson var den siste i Gävleborgs län som avrättades. Bilan i skarprättare A. G. Dalmans hand föll 1893 inne på Gävle cellfängelses gård.

I numera lugna lilla Bergsjö, tre mil norr om Hudiksvall, bor Leif Woxlin som enligt egen utsago är ”grå tjänsteman i logistikfrågor” på Akzo Nobel (före detta Kema Nord) i Njurunda, och hittar på ruggiga hälsingedeckare som han ger ut på det egna förlaget Blommaberg.

Den första heter Dödligt mönster och finns ute sedan en tid. Trots den moderna intrigen har den på gammalt vis en undertitel: Ludde vid gränspolisen (se recension i detta nummer).

Pratar helst om folkmusik

Leif Woxlin är född 1959 och liksom hustrun Rose-Marie och sonen Jon-Olov inbiten folkmusiker med fiol som huvudinstrument. När man försöker intervjua honom om boken styr han allt som oftast in samtalet på detta ämne. Han vill gärna göra reklam för ortens spelmanslag och berättar dessutom att hustrun, som är konstnär och fick kommunen Nordanstigs kulturstipendium nyligen, har komponerat det intrikata omslaget.

Apart polisgrupp

Dödligt mönster berättar om ett gäng ganska aparta kriminalpoliser i Hudiksvall som råkar ut for ett mord på en till synes obefläckad person.

Gruppen leds av den envise och krävande Johan Thule. Till hjälp kommer Ludde Markh – det är han som är vid gränspolisen – och kriminalaren Sofia Berger som av någon anledning också är folkmusikant. Man får veta mycket om de olika gestalternas inbördes relationer och hemförhållanden, något som stärker romanens trovärdighet.

Utredningen tycks innehålla kopplingar till både industrispionage och otillåten arbetskraftsinvandring.

Inte debutant

Nu är inte Woxlin helt och hållet debutant.

Han har förekommit i tryck tidigare, som kåsör i både Dagens Nyheter och tidningen Helsingen.

– Jo, man hinner både att jobba heltid och att skriva romaner, säger Leif. När alla mina bekanta glor på TV sätter jag mig ner och skriver några sidor.

Han är snart färdig med bok nummer två som får namnet Sofia dansar hambo. Hälsingskt så det förslår.

En bok om året i trettio år

Jag är ju inte lastgammal, säger han och skrattar. Nog ska det kunna bli en bok om året de närmaste trettio åren.

Hälsing är han i grunden, född i Harmånger, som ligger mellan Hudiksvall och Sundsvall. Men han bodde i Borlänge i femton år, och det var där han hittade sin fru. Till Bergsjö och hemlandskapet återkom han 1995.

Men på ett sätt är han förrädare – idrottsmässigt. Han är fanatisk anhängare till Medelpadslaget Timrå IK.

– Laget åkte ur elitserien i början av 1980-talet. Då led jag alla helvetes kval. Men allt går upp och ner. Jag tröstar mig med att skriva raffel.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22