Leif Gustav Willy Persson: GW skriver om snutarna han i grunden tycks ogilla

Sep 12th, 2009 | By | Category: 2003-1, Artikel

Av KJELL E. GENBERG

I sin nya roman Mellan sommarens längtan och vinterns köld (utkom i september på Piratförlaget) delar 1991 års polisprofessor Leif GW Persson ut smockor som träffar sådant han inte gillar: lata poliser i en kår som tolererar en mycket varierande produktivitet hos sina anställda.

Själv träffas han också av smockor. I Polistidningen nr 6 för i fjol anklagas han för att sällan hittas på sin tjänstestol på Brottsförebyggande Rådet. I stället antyds att han jagar assistenter med rådjursögon för nedläggning. Det där med att anklagas för jakt kommer sig säkert av att han deltog i TV:s jaktprogram Grabbarna på Fagerhult.

Där lagade han också mat, kryddad med ”en kriminolognypa salt”, och eftersom han smakade av den och de drycker som hörde till blev han liksom en svensk gammal kung med åren tämligen fet. Som värst vägde han 130 kilo och då bestämde han sig för att göra något åt saken.

Kilona rasade under en mycket disciplinerad tid. Han började gå en mil om dagen, slutade äta fett och socker och att dricka sprit. Det går tydligen att leva på grönsaker, frukt och lättfil. Målet är att komma till en våg som visar 85 kilo.

”Till dess ska jag leva asketiskt”, har han sagt. ”Redan nu kan jag ta plånboken ur byxfickan utan att behöva resa på mig. Sanslös upplevelse.”

Men vissa arbetskamrater, generaldirektör och rikspolischefer blir säkert ledsna, vana som de är med julfester på landet hos professor Persson. Nu vet man inte hur det blir, alla är ju inte trakterade av enbart källvatten, morötter och mager filmjölk.

Brottsforskare

Leif Gustav Willy Persson föddes 1945 och blev så småningom brottsforskare vid Stockholms Universitet. Hans forskningsrapporter från 1970-talet används ännu som kurslitteratur i kriminologi. 1980 doktorerade han på en avhandling om den dolda brottsligheten. Under sju år ledde han polisforskningen på Polishögskolan och var medförfattare till två forskningsrapporter. En egen rapport kom i bokform: Horor, hallickar & torskar (Norstedts) år 1981.

Då var han redan erkänd skönlitterär författare. 1978 kom GW Persson med romanen Grisfesten (Liber), som karaktäriserades som ”en rövarroman”. Året efter kom Profitörerna (Norstedts), som av förlaget ansågs vara ”en polisroman”. 1982 utgavs så Samhällsbärarna (Norstedts) med epitetet ”en roman om ett brott”. Det är intressant att notera hur texterna liksom ökar i värde.

Inom poliskåren (i synnerhet deras organ Polistidningen) häcklas Persson ganska ofta. I fjol undrade detta blad vad han egentligen sysslade med. Enda jobbet tycktes vara ”expert” i TV3-programmet Efterlyst.

Lata poliser borde avskedas

Man kan förstås förstå frustrationen. Enligt traditionen borde GW Persson följa kårandan och inte påstå att poliser är latoxar som inte gör ett piss, att en fjärdedel av kåren sysslar med annat är polisarbete och därför borde avskedas.

”De håller på med all möjlig annan skit”, förklarade han i Expressen. ”Idrottsföreningar och liknande. En genomsnittlig polisman jobbar ju bara 150 dagar per år”

Han jämför poliskåren med sjukvården på ett ytterst sarkastiskt sätt: ” … som om sjukvården gav fan i folk som blöder för att diskutera eller gå på kurser om olika slags bandage.”

Dessutom kan inte svenska snutar skjuta. Många har tvingats lämna ifrån sig sina skjutvapen. Alltså borde det finnas annat än pistoler för dem att hantera – någonting mellan batongen och tjänstevapnet.

Nu vet vi att GW Persson sysslat med annat än Efterlyst. Det har säkert tagit sin tid att åstadkomma nästan 600 trycksidor roman: Mellan sommarens längtan och vinterns köld.

”Sedan jag skrivit Samhällsbärarna hade jag planer på att fortsätta. men det kom annat emellan”, säger han. ”Men lyckligtvis är somliga historier så bra att de aldrig springer bort.”

TV-serie ihop med Guillou

Författaren menar att han är bäst på att skriva om brott. Det har han gjort tillsammans med Jan Guillou när de skapade TV-serien Anna Holt polis.

”Så vad skulle jag annars skriva om?” säger han retoriskt. Mellan sommarens längtan och vinterns köld handlar konkret om varför en högt uppsatt politiker blir mördad – men ganska länge verkar den beskriva vanligt polisiärt elände.

I höstas kom Grisfesten, Profitörerna och Samhällsbärarna ut på nytt. Sentida läsare kan ha missat dem, men har troligen sett dem på TV eftersom de filmats med Tomas von Brömssen och Sven Wollter i huvudrollerna.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22