Laurie R. King – begåvning som inte verkar det minsta farlig

Sep 18th, 2009 | By | Category: 1996-3, Artikel

Av KJELL E. GENBERG

Ibland kan man fundera över varför kriminalförfattare (och det gäller såväl manliga som kvinnliga) i verkliga livet inte alls stämmer med det de skriver. Någon stor tänkare har sagt att ”det är poeterna som slåss, deckarförfattarna är de som ser mildast ut”.

Detta passar definitivt in på Laurie R. King – en 43-årig tvåbarnsmor med grått hår som får henne att likna dessa goda mormödrar man hittar i sagornas värld.

Goda mormödrar är inte pålitliga. De kan hitta på de grymmaste saker i lönndom. Eller bli deckarförfattare och göra det i offentlighetens ljus.

Det är åtta år sedan Laurie King började skriva i den kriminella genren, mest för att späda på hushållskassan, säger hon. Tidigare hade hon sysslat med teologi på ett akademiskt plan med avhandling och fil kand-examen i botten. Avhandlingen handlar om Guds kvinnliga sidor i gamla testamentets perspektiv!

Hon debuterade alltså som kriminalförfattare 1993 med A Grave Talent (Farlig begåvning 1994) och tog med denna bok hem en Edgar Allan Poe Award – den som bland polarna i deckarbranschen vänskapligt bara kallas Edgar. I denna berättelse utreds barnamord i en konstnärskoloni utan för San Francisco. Sedan följde The Beekeeper’s Apprentice 1994, en bok om den unga Mary Russell som träffar en åldrad Sherlock Holmes och blir hans assistent. Den boken kom på svenska som Drottningfällan 1995.

Produktiv och okonventionell

Hennes senaste bok på svenska, utkommen under försommaren i år, heter En helig dåre (To Play the Fool, 1995) och ingår i serien om den lesbiska San Francisco-polisen Kate ”Casey” Martinelli, som första gången uppträdde i Farlig begåvning. Man kan gott påstå att Laurie King är produktiv – i USA har hon redan hunnit utge två böcker till: en om Mary Russell som heter A Monstrous Regiment of Women (1995) och en med Martinelli betitlad With Child (1996). Båda dessa kommer på svenska, som vanligt i Barbro Lagergrens översättning, hos Rabén Prisma under 1997.

King anses vara en okonventionell författare eftersom hon lägger så stor vikt vid sina personbeskrivningar.

– Jag vill få fram personer av kött och blod som en läsare kan identifiera sig med, säger hon. Att beskriva utvecklingen hos människor i en bok är som att skala lök. Man plockar fram lager efter lager och lär känna personerna på så sätt. Därför får man inte genast veta att Kate Martinelli är lesbisk utan det skymtar fram så småningom. Hon är ju en vanlig, inte alltför smart kvinna som gör sitt jobb i en tuff omgivning.

Ingen är färdig med detsamma

Det är ett skäl till att Laurie R. King skriver böcker med stående huvudpersoner.

– Man blir inte färdig med en persongestaltning i en enda bok, menar hon. Jag vill utforska både Martinelli och Russell vidare eftersom det finns mer att hämta hos båda. Den detektiva skildringen utgör bara berättelsens skelett, men egentligen appelleras jag inte av traditionella detektivmysterier. Fast jag egentligen inte heller varit ute efter att föra fram samhällskritik har jag fått möjlighet att uttrycka min indignation över att världens mäktigaste nation kan ge sig till att stänga institutioner och kasta ut mentalt sjuka människor på gatan, svika barn som misshandlas av sina föräldrar och vänder ryggen åt de svaga som allra mest kräver den trygghet och det stöd ett samhälle som vårt borde kunna ge. Jag vill bruka min begåvning till att ge en röst åt de som blir trampade på.

Numera är det nästan fler kvinnor än män som huvudpersoner i kriminalromaner och Laurie King tror sig veta varför.

– Förr använde kvinnliga författare bara sina förnamns initialer för att ingen skulle fatta att de var kvinnor. Nu för tiden vet kvinnor att de skall ta för sig och de säljer också fler böcker än vad män gör.

Konservativa filmmoguler

Efter succén i USA med första boken om Martinelli har flera film- och TV-företag knackat på hemma hos Laurie King. Men det har inte varit lätt för filmindustrin att svälja att en lesbisk detektiv har huvudrollen.

– Ibland har jag en känsla av att herrarna i Hollywood är mer konservativa än resten av karlarna i hela USA, säger hon. Visst är jag en pragmatisk kvinna, men jag lägger in mitt veto när de vill ta bort Martinellis homofila läggning ur manuskriptet.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22