Lasse Strömstedt: Pokervinst på Hallfängelset blev författarkarriärens start

Mar 16th, 2010 | By | Category: 2004-1, Artikel

Av Kjell E. Genberg

Efter mer än ett decenniums tystnad som kriminalförfattare återkom Lasse Strömtedt i november 2003 med boken Fånge 981, utgiven av Spifab, som skall utläsas svenska Polisidrottsförlaget AB.

Ganska passande kan man tycka eftersom det är en roman med självbiografiska inslag.

De flesta känner säkert till att Lasse i in ungdom var en rätt vild herre som med jämna mellanrum greps av polisen efter jakter som med lite god vilja kan kallas idrottsliga.

Men en rekapitulation kan ändå vara på sin plats. Lasse Strömstedt föddes 1935 i Gävle och debuterade 1974 med romanen Grundbulten tillsammans med Christer Dahl under pseudonymen Kennet Ahl.

Debuten uppmärksammad

Den uppmärksammades stort, inte minst för att den skildrade den typiska jargongen bland amfetaminmissbrukare på svenska fängelser. Grundbulten följdes av Lyftet (1976) och av Storfräsarna (1979) som Lasse skrev ihop med Allan Westberg.

Man kan gott påstå att Lasse Strömstedt blev författare av en slump. Han vann 1971 en skrivmaskin på poker av en medintern på Hallfängelset utanför Södertälje under sista året av sin fängelsetid. Pokervinsten gjorde att han blev utsedd till chefredaktör för fångarnas tidning Hallbladet.

Sedan debuten har det blivit elva böcker, varav tre självbiografiska och två novellsamlingar, den senaste i slutet av 1980-talet. Resten är romaner. Hur många tidningsartiklar han skrivit sedan debuten vet han inte själv, men det är många. Han har också skrivit radioteater, dramatik och filmmanuskript samt för TV.

Anlitad föreläsare – och komiker

Lasse har inte haft stor möjlighet att skriva böcker på senare tid. Alla föreläsningsturnéer om drogproblem till skolor, företag och föreningar har tagit sin rejäla tid.

Sedan 1989 har han dessutom försökt sig på att emellanåt vara stand upkomiker, en mycket egendomlig sysselsättning som innebär att stå på en krog med en mikrofon och ett par strålkastare som enda sällskap. Samt vara rolig.

”Fast jag har trappat ner på det också”, säger han. ”Nu är jag komisk i begränsad omfattning.”

Detta att vara rolig för publik har med Lasses obändliga önskan att berätta att göra och han har jobbat på att utveckla sin muntliga framställning. Han tycker naturligtvis också om att det han skriver i bok- och artikelform blir publicerat – inte minst att han nu återkommer med Fånge 981.

Kulturarbetare – svenskans värsta ord

Lasse Strömstedt är mycket stolt över att titulera sig författare. Men det tog fyra böcker innan han vågade göra det.

”Jag skriver lite”, brukade han säga när någon frågade vad han sysslade med.

Ett av de värsta ord han vet är kulturarbetare. Gärna filmare, skådespelare, journalist, författare, fotograf, konstnär eller skulptör. Det låter som yrken, men när han hör ordet kulturarbetare känner han rysningar. Om sitt idrottsintresse värnar han också. Fan ta den som ringer när Sverige spelar landskamp i fotboll eller ishockey. Brynäs är favoritlaget i ishockey och i den klubben är han ständig medlem. Lasses mor var distriktsmästare i såväl kulstötning som spjutkastning för Brynäs runt 1930.

Ungdomar har det svårt

Tiden mellan de senaste böckerna har han utnyttjat väl som föreläsare och debattör. Han talar om ungdomars svåra situation i samhället, ett problem som han väl känner av egen erfarenhet, och har till och med anlitats som förstamajtalare. Lasse medverkar flitigt i media som expert och debattör i frågor som gäller samhällsproblematik, missbruk, kriminalitet och säkerhet.

– I somliga förorter samlas unga killar på torget och drömmer om ”den stora stöten”.  I andra förorter drömmer unga killar och tjejer om en karriär inom TV, reklam, film eller musik. I den del av hans självbiografi som heter I fängelse skildrar han sin egen inställning inför framtiden:

Ville inte bli arbetare

”Arbetare ville jag aldrig bli. Det var under min värdighet att arbeta med mina händer. Jag hade ingen lust att smutsa ned mig och leva ett ’vanligt’ liv. Jag ville ha allt gratis och framför allt ville jag ha det genast. Och det handlade inte så mycket om pengar. Snarare då hög ställning i samhället. Att vara någon som var beundrad eller fruktad. Sak samma vilket. Bara det inte var en nolla. Nollor var alla skötsamma, dugliga människor, som gjorde sitt bästa för att få ett hyggligt liv.”

Lasse Strömstedt har visat att det gick att slippa stämpeln som nolla. Vid sidan av allt annat som han uträttat var han med och grundade FAMN (Föreningen Artister Mot Narkotika). Han har tilldelats Kungliga Sällskapet Pro Patrias belöning medalj i guld för medborgerlig förtjänst och vann ihop med Christer Dahl Prix D’Italia för filmen Det löser sig. År 1981 fick han en plakett av USA:s first lady Nancy Regan för sin kamp mot knarket. Fyra år senare tilldelades han Svenska Carnegieinstitutets Journalistpris. Han sitter också med i Frälsningsarméns råd och är medlem i Alkoholpolitiskt forum.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22