Kvinnopräst i Sundsvall som skriver deckare

Feb 16th, 2008 | By | Category: 2002-1, Artikel

Av Eva BOHMAN
Kvinnliga präster är numera ganska vanligt. Men att de skriver deckare är verkligen unikt. Strax utanför Sundsvall kan man i alla fall hitta Cecilia Lundgren, även känd som deckarprästen.

Cecilia Lundgren ser ut som vem som helst där hon sitter och dricker kaffe på ett kafé i Sundsvall. Det syns inte att hon är präst, men det syns inte heller vilka idéer som gror i hennes huvud. Idéer om mord och mystiska försvinnanden.

Skrivarintresset började redan i sexårsåldern, och sedan dess har Cecilia alltid skrivit. Hon har tidigare försökt sig på att skriva en bok, men lyckades inte förrän hon ta bort de höga ambitionerna och bestämde sig för att bara skriva för skojs skull.

Anledningen till att Cecilia skriver just deckare är att hon själv läser den typen av böcker.

– Man kan få in så mycket i en deckare, säger Cecilia. Det handlar om moraliska frågor och varför någon går så långt som till mord.

Måste finnas spänning

För att en bok ska vara läsvärd måste det finnas spänning i den, tycker Cecilia. Men bara för att en bok handlar om något ont får den inte sluta i mörker och meningslöshet. Det måste finnas hopp. Annars stämmer det inte överens med Cecilias tro och livsåskådning.

Cecilia tror inte att hennes yrke spelar så stor roll för böckernas innehåll. Miljön kanske hade varit en annan om hon inte varit präst. Cecilia tycker nämligen att man skriver bäst om det man känner till bra och umgås dagligen med.

– Även om jag inte försöker pracka på läsarna mina åsikter så lyser ju alltid personligheten och ens värderingar igenom i det man skriver. säger Cecilia..

En dröm Cecilia har är att kunna skriva på heltid, åtminstone i minst en period i livet.

Som det är nu hinner hon knappt med sig. Jobbet tar alldeles för mycket tid, och dessutom vill hon få tid över till sin hund och promenader i naturen.

Tredje boken på gång

Trots tidsbristen skriver Cecilia på något som eventuellt kan bli hennes nya bok, den tredje.

– Jag vill inte prata om den än, säger hon. Lovar jag för mycket kommer jag bara få skrivkramp, och då blir det inget alls.

De två första böckerna pratar hon desto villigare om. Staffan var en stalledräng var hennes debut, och gavs ut 1995 på Sundsvalls Unga Skrivare Bokförlag. Cecilia tycker att den boken på sätt och vis var roligast att skriva, men att hennes andra bok, Den som berättar sanningen, språkligt sett är bättre. Hon är även stolt över framsidan på den, eftersom hon själv bestämt utseendet.

Boken handlar om några familjer, ett barn som försvunnit tio år tidigare och en hemlighet som nystas upp. Vissa avsnitt i den är riktigt obehagliga, inte bara för läsarna, utan även för Cecilia när hon skrev dem.

Den som berättar sanningen var spännande att skriva, men jag gillade inte att berätta om de blodiga detaljerna, säger Cecilia. Jag är mer intresserad av vad som ligger bakom morden. människorna och psykologin.

Staffan var en stalledräng utspelar sig i en mer kyrklig miljö. Trots att kyrkor och mord inte går så bra ihop har få talat negativt om Cecilias böcker.

– Det är nästan bara svordomarna jag har fått reaktioner på, säger Cecilia. Vissa tyckte inte de var lämpliga. Men jag tycker att det passade in i sammanhanget. Boken skulle nog inte bli lika trovärdig annars.

Däremot har många reagerat på att församlingen i den första boken är väldigt lik den som fanns på Cecilias förra arbetsplats.

Själv säger hon att det händer att hon lånar lite av personligheter, men några exakta avbilder finns inte i hennes böcker.

– Vad folk tror och läser in är en annan sak, säger Cecilia.

Cecilias två böcker har sålt i ca: 300 exemplar vardera. Båda är ganska dyra, eftersom Seelig lägger på ganska mycket när böckerna distribueras genom dem till bokhandlarna. Staffan var en stalledräng är tryckt för hand med hjälp av en bindomatick, Den som berättar sanningen på ett riktigt tryckeri.

Förlaget de är utgivna på är förmodligen Sveriges minsta, och hade inte råd med någon annan tryckmetod till den första boken.

Förlaget kom ur ungdomsprojekt

Sundsvalls Unga Skrivare Bokförlag började som ett projekt för ungdomar, en skrivargrupp som träffades fortfarande, även om medlemmarna numera är andra och att de börjat kalla sig Sundsvalls Fria Skrivare.

Det var dels drömen om utgivnig och dels tristess som drev Lars-Åke Wickström att starta bokförlaget. Först var tanken att han skulle att han skulle ge utågot av sina egna alster, men han bestämde sig för att hjälpa andra i stället.

– Som det ser ut idag är dert nästan omöjligt att få något utgivet, säger Lars-Åke. JAg vill försöka ändra på det.

Handgjort är seriöst

Sedan starten 1993 har Sundsvalls Unga Skrivare Bokförlag gett ut fyra böcker, varav två varit handgjorda. Lars-Åke tycker att de har visat andra bokförlag att det är möjligt att ge ut handgjorda böcker, och att de brutit ny mark på området.

– Vi har nått längre än något annat bokförlag jag känner till vad det gäller handgjorda böcker, säger Lars-Åke. De har sålt bra och uppmärksammats i medierna.

Att böckerna är handgjorda skulle kunna ge ett mindre seriöst intryck, men varken Cecilia eller Lars-Åke tycker att de haft några problem med sin trovärdighet.

Då har problemet med böckernas pris och spridning varit större. Cecilias första bok, Staffan var en stalledräng, hade svårt att komma ut till bokhandlarna.

Lösningen blev de många kontakter med människor Cecilia har i sitt arbete. Hon har lyckats sälja böckerna till sina församlingsmedlemmar, som i sin tur berättat för sina bekanta om det de läst. Och till sist har även Staffan var en stalledräng sålts över hela Sverige.

– Det finns till och med de som gett bort en av mina deckare i doppresent, säger Cecilia och skrattar.

Sundsvalls Unga Skrivares bokförlag har en hemsida med adress: http://www.algonet.se/~wickst



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22