Kurt Salomonsson: Hedersdoktor i norr som slutade skrivarkarriären med en mordlek

Mar 11th, 2010 | By | Category: 2005-1, Artikel

Kurt Salomonsson föddes 1929 i Hjoggböle i Skellefteå kommun, en by som är ”Sveriges författarrikaste”, och romandebuterade 1955. Men hans litterära bana startade egentligen när han var 17 år och bor tfarande bodde i Hjoggböle.

– Jag har tidningen Norra Västerbottens – Norrans – dåvarande chefredaktör K.H. Wikström att tacka för mycket. Han gav mig möjlighet att skriva, och såg till att mina alster publicerades, berättar Kurt.

– Det var faktiskt Norran som väcktes Kurts litterära intresse. Tidningen publicerade följetonger av bland andra Sigge Stark och de gjorde starkt intryck. Det var okej att läsa sådant i tidningen, däremot var det inte riktigt fint att läsa böcker i Kurt Salomonssons norrländska hemtrakter. Därför blev dagstidningen hans och andras litterära skola.

Där debuterade han också som skribent – med ett sportreferat från Hjoggböle där fotbollslaget nådde framgångar och klättrade i seriesystemet.

– Jag minns att jag moraliserade i sportartiklarna, säger han. Jag hade sett några av fotbollsspelarna dricka öl på en danstillställning. Det tog jag med i referatet.

Kurt Salomonssons första skönlitterära alster hette Mordleken – en spänningshistoria – och den publicerades i All världens berättare 1954. Trots den relativa fattigdomen, litterärt sett, i hembyn kom den att forma flera framgångsrika författare, något som det går att undra över. Förutom Kurt Salomonsson och P O Enquist fostrades i trakten fler namnkunniga författare – bland dem Kurts syster Anita Salomonsson.

– Byn präglades starkt av tystnad, minns han. Det var en tystnad som lagrades och till slut var nära att spränga oss. Till sist kom allt vi samlat på oss ut.

Det verkar underligt att böcker mer eller mindre var förbjudna. Men det förklarar Kurt Salomonson så här:

– Befolkningen var ängslig att de skulle avvika. I böcker kunde man hitta något som avvek från den egna livsstilen. Men vi hade ändå en berättartradition. Den fanns hos kvinnorna. Min syster har talat om att vår mor berättade många saker för henne, ofta till långt in på nätterna. Det visste jag aldrig då. Karlarna pratade sällan om det som inte rörde arbetet.

Kurt Salomonson är ett barn av sin tid. Som arbetarförfattare är han självlärd med sexårig folkskola bakom sig.

– Men en mycket bra skola. Jag har bara goda minnen från skoltiden.

1956 hade Kurt Salomonsson hamnat i Laisvall för att arbeta i gruvan. Där skrev han romanen Grottorna. Det var en berättelse om Laisvalls samhälle och gruvan och boken väckte starka reaktioner när den kom ut. Personer i samhället kände sig träffade och flera litteraturkritiker ifrågasatte bokens äkthet. Grottorna vände mer eller mindre upp och ned på dåtidens litterära etablissemang.

– Det var när jag kom till Laisvall som jag tvingades se verkligheten i vitögat. Nu kunde jag inte skriva lyckliga slut längre. Jag både skrämdes och blev arg av det människoförakt som de höga herrarna visade. Jag skrev först ner mina upplevelser på lappar och sen skaffade jag en reseskrivmaskin av märket Erica. Många arbetskamrater hörde säkert skrivmaskinsknattret på nätterna i baracken.

Det måste ha varit en hård tid, men Kurt tycker egentligen inte det.

– Det var inga problem att stå ut. Där fanns en Klondykestämning och en äventyrsanda som tilltalade mig.

Kurt Salomonsson har tidigare sagt att han skrev boken om gruvan i Laisvall för att han kände sig tvingad att berätta om arbetssituationen. Idag används boken ofta som bakgrundshistorik inom arbetarrörelsen.

Kurt har under årens lopp belönats med diverse utmärkelser. 1989 erhöll han Ivar Lo-priset som delas ut av fackföreningsrörelsen. 1990 blev han hedersdoktor vid Umeå universitet och samma år fick han Hedenvindplaketten 1990. En doktorsavhandling kring Kurts författarskap är också på gång.

Det här saker som betytt mycket för Kurt Salomonson.

– När genombrottet kom med Grottorna kändes det som en triumf. När jag blev hedersdoktor vid universitetet i Umeå 1990 fanns också en känsla av tillfredsställelse. Och nu när Carl-Eric Johansson vill ägna mitt författarskap en doktorsavhandling är jag naturligtvis också hedrad.

Sedan romanen Grottorna har Kurt skrivit flera romaner. Slutat skriva har han inte. Däremot har han nyligen flyttat tillbaka till Norrland från Sollentuna där han bodde i många år.

Han har planer på göra en uppföljning på den trilogi som består av Mannen utanför, Sveket och Skiljevägen.

Men det lär inte bli fler saker med kriminell anknytning, även om det var Mordleken som startade allting.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22