Kriminellt föredöme i svensk dagspress

Sep 3rd, 2009 | By | Category: 2000-4, Artikel

Många anser nog – och då inte bara stockholmare – att Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet är Sveriges bästa morgontidningar, men Sydsvenska Dagbladet spelar i samma division. Sydsvenskan är kanske inte bäst alla dar i veckan, men de fredagar då Deckarspalten är med (varje fredag under boksäsongen och annars varannan) är den utan konkurrens bäst för alla deckarvänner. I februari år 2001 fyller tidningens Deckarspalten 20 år. Recensionerna i spalten håller i snitt en mycket hög kvalitet och är ett föredöme som andra tidningar borde snegla på. Mannen bakom denna malmöitiska fullträff är Anders Hammarqvist, som DAST träffade på Bokmässan i Göteborg.

Deckarspalten uppstod för att det fanns en sida över när Sydsvenskan hösten 1980 hade Fredrik Roos som redaktionschef. Sydsvenskan skulle dra i gång en veckobilaga i tabloidformat på åtta sidor. Första fyra sidorna skulle innehålla TV-program och resten korsord och annat.

Anders Hammarqvist satt med i en grupp som sysslade med featureplanering, redigering och liknande. Man visste då inte vad man skulle fylla den åttonde sidan med.

Då drabbades Anders Hammarqvist, när han en morgon väntade på bussen vid Triangelns hållplats i Malmö, av en lidnersk knäpp: ”Deckare, fan! Deckare tycker jag är skojigt!” ringde budskapet i skallen på honom. Den 7 februari 1981 blev det premiär för Deckarspalten som sen dess kommit på olika dagar (lördagar och fredagar).

Anders Hammarqvists tanke var att man skulle hitta en ton så att spalten skulle intressera både de som redan kunde nåt om deckare och de som egentligen inte kunde nånting alls. Basen är recensioner av aktuella böcker.

”Ett av incitamenten till att göra spalten var att kulturredaktionen nästan hade slutat att recensera deckare”, konstaterar Anders Hammarqvist. ”Av platsbrist, men också tror jag i viss mån på grund av intressebrist. Man hade Johan Asplund, som hade Brottstycket, med samma lilla gubbe tecknad av Per Ohlin, som jag använder i vinjetten till deckarspalten. Johan skrev och man hade några nedslag ibland, men ingen kontinuerlig bevakning av kriminallitteratur.”

En recensent har varit med från början till den dag som i dag är Jan Mårtensson. Sveriges troligen siste seriöse journalist i den utdöende allroundklassen. Lennart Sörensen och Sture Hammenskog skrev i början.

”Jan Broberg skriver ett dussintal artiklar och recensioner i Deckarspalten varje år”, noterar Anders. ”John-Henri Holmberg värvade jag en gång på ett kalas hos Richters. Han slutade på Bra Böcker och startade eget. Så jag sa lite skämtsamt ’att nu när du bara ska driva ett förlag har du kanske lite tid att skriva’. Han har ju mycket att göra nu också. Han är en oerhört begåvad kritiker som jag är mycket förtjust i att ha. Jag har haft Marika Hemmel som sen blev chefredaktör i Femina. Vi har i dag Mats Henning och Jenny Rydqvist, som arbetar på Sydsvenskan, vilket är praktiskt.

Bokutbudet räcker inte till en deckarspalt i veckan året runt, Jag skulle naturligtvis kunna lägga in annat material, intervjuer och liknande, men jag tycker nog att det är recensionerna som är det bärande i deckarspalten. Illustrationerna som jag använder – bokomslagen – har nästan blivit svensk standard numera. Jag lägger dem på en platta och omslagen blir lika stora oavsett hur stor boken ser ut.

Jag vet inte hur jag ska fira 20-årsjubileet. Jag leker med tanken på en specialskriven kortnovell. En jul gjorde Jan Moen en deckargåta åt mig och det är också en möjlighet.

Sedan Iwan Morelius startade DAST och Bertil Widerberg Jury har vi fått en allmän attitydförändring gentemot kriminallitteratur. Man fnyser inte automatiskt åt företeelsen. Där kommer också Deckarakademinin, liksom Deckarspalten och Ulf Örnkloos program Deadline i radion.

De har alla varit mycket betydelsefulla som markörer att detta inte är en subgenreverksamhet som man inte behöver bry sig om.”

Vad händer de där fredagarna då det inte finns en deckarspalt? Smart nog har Sydsvenskan då en liknande spalt fast för ett annat viktigt läsområde: barnböcker.

Och vad Deckarspalten beträffar så är det något som andra tidningar säkert skulle må bra av att ta efter. Vem vill inte ha trogna läsare i målgruppen deckarvänner, även om det ofta handlar om en dag varannan vecka?



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22