Kriminalföljetonger i dagstidningar kartlagda: Kända och okända författare

Nov 19th, 2012 | By | Category: 2012-11 nov, Artikel

Omslag till bokenLARS-ERIK NYGREN har gått igenom dagstidningar från 1860 till ca 1920 för att hitta deckarföljetonger. Det har resulterat i en förteckning. Här berättar han själv om arbetet och vad han hittat. Illustrationerna är från boken.

Kriminalberättelser som getts ut som böcker är ju väl belagda med hjälp av inte minst Hedman-Morelius Kriminallitteratur på svenska 1749–1985 och med olika senare sammanställningar. Även kriminalberättelser i veckotidningar är väl belagda, inte minst  genom de sju häften med förteckningar över kriminella följetonger och noveller i tidskrifter som trion Jan Hultgren, Kjell Hjalmarsson och Arne Eriksson gav ut 19911997.

Men kriminalromaner och noveller i dagstidningar? Enstaka urklippta och inbundna följetonger har ju dykt upp under årens lopp, men det är mer en slumpvis kunskap.  Nästan den enda forskning jag funnit om tidningsföljetonger är Ingemar Oscarssons Fortsättning följer. Följetong och fortsättningsroman i dagspressen till ca 1850 samt Brundin–Lundborgs Följetonger i svensk dagspress 1982, ett intressant elevarbete på Bibliotekshögskolan.

I  Svenskt Pressregister förtecknas skönlitterärt innehåll i några dagstidningar, men endast för åren 18801902, än så länge.

En kartong med följetonger
Under ett antal år har jag ägnat mig åt att ta reda på vad som finns lite mer systematiskt. Mitt intresse började på 1970-talet, då jag kom över ett par kartonger med följetonger från Svenska Dagbladet, nästan komplett omfattande 1930- och 1940-talen och in på 1950-talet. Här fanns flera Dennis Wheatley-följetonger (vilka nästan var hårdvaluta på 1970-talet!), en del följetonger av Agatha Christie, Graham Greene, Margery Allingham och andra klassiska deckarförfattare.

Jag fick också tag på några följetonger från Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, GHT, däribland John Dickson Carrs Kejsarens snusdodsa (The Emperor’s Snuff-Box), aldrig utgiven i bokform i Sverige. Christies Mordet på Orientexpressen fanns i SvD 1934, två år före bokutgåvan, och hennes Hunden med bollen gjorde mig först lite förbryllad då  den fanns i SvD 1938, och kom i bokform som Det stumma vittnet först 1961.

Franskt låneord
Ordet följetong kommer från franskans feuilleton och står för en skönlitterär berättelse som publiceras i ett antal nummer av en periodisk tidning eller tidskrift. Begreppet kom tidigt att stå för en avdelning ”under strecket”, alltså nederst på sidan, där diverse litterära notiser publicerades. Redan på 1700-talet publicerades litterära berättelser i följetongsform.

Omkring 1840 började följetonger i ordets moderna betydelse förekomma i dagspressen runt om i Europa, i Sverige först i Gustaf Hiertas Stockholms Weckoblad 1838. Omkring 1850 hade flertalet svenska dagstidningar följetonger. En bit in på 1970-talet upphörde de flesta större tidningar med dagliga följetonger. På senare tid har följetonger i viss mån återkommit, ofta som sommarföljetonger.

Under andra halvan av 1800-talet kan nog tidningarnas följetonger ha varit det viktigaste medlet för många läsare att få tillgång till skönlitteratur, eftersom böcker var dyra.

HP 1894. Conan Doyle“Dålig litteratur”
Termen föjetong fick ibland en negativ innebörd, eftersom många ansåg att den bestod mest av ”dålig litteratur”. Liknande åsikter framfördes ju som bekant om kolportagelitteraturen på 1910-talet. De tidiga brotts- och sensationsföljetongerna innehöll å andra sidan också sociala skildringar, säkert ofta inspirerade av Eugène Sues berättelser. Bland följetongerna finns ett påfallande inslag av kvalitetsverk redan andra halvan av 1800-talet – av både svenska och utländska författare.

En stor del av de tidiga kriminalromanerna publicerades först som följetonger. Man kan se det i några av de svenska översättningarna  rätt som det är blir det ett uppehåll under några veckor – då har den svenska redaktionen inte fått hem nästa nummer av tidskriften i tid! För förläggarna gällde det att vara snabbt på bettet  det fanns ju ingen copyright, och var man först med bokpublikationen, så sålde man förstås bäst. Även i Sverige hände det att två förlag gav ut samma bok samma år!

Förteckning
Under en följd av år har jag systematiskt gått igenom ett antal dagstidningar från 1860 och fram till i första hand 1920 för att söka efter kriminalromaner. I några tidningar har jag utvidgat sökandet ända fram till 1970-talet. Nu har resultatet sammanställts i en tryckt förteckning, omfattande nära 300 sidor. Jag har förtecknat inte bara kriminalromaner, utan också andra romaner  det är ibland svårt att dra gränsen! Dessutom har jag funnit en hel del kortare berättelser, och de har också kommit med.

Åtskilliga kriminalberättelser som kom i följetongsform gavs aldrig ut som böcker. Ett exempel är författaren Waters (pseudonym för William Russell), som hos Hedman-Morelius redovisas med blott ett verk i bokform på svenska: En polistjänstemans anteckningar, 1852. I GHT 1865 finns också Leonard Harlowe (Leonard Harlowe, 1862, ursprungligen som The Game of Life, 1857) i översättning av J Sundblad. Åtskilliga av Wilkie Collins romaner finns översatta endast i följetongsform, vilket jag redovisat i min Wilkie Collins-bibliografi (2010).

Köpings-Posten 1907, författare Johan AnkarlooFlera av Agatha Christies och Graham Greenes romaner gavs ut i Svenska Dagbladet flera år före bokutgåvan. Några av Agatha Christies noveller har sin enda svenska förekomst i dagspress! En klassisk kriminalförfattare som Richard Keverne är sparsamt förekommande i bokform, men finns med flera romaner i dagspressen. Hugo Bettauer, en österrikisk kriminalförfattare som utvisades av nazisterna på 30-talet, förefaller inte alls finnas i bokform på svenska. I Aftonbladet finns han med tre kriminalföljetonger. Adolphe Belot och John L Keys finns också med flera romaner.

I SvD, DN och GHT förekom på 1930- och 1940-talen många kriminalnoveller av hög klass  föfattarnamn som Christie, Sayers, Carr, Allingham, Queen och Oppenheim är vanliga. Bland svenskarna förekommer Anders Eje och Frank Heller med både noveller och romaner, S A Duse mest med noveller  många som aldrig kom i bokform!

Man kan ju tycka att det är ganska ointressant vilka kriminalberättelser som publicerades i gamla dagstidningar  de är ju hart när omöjliga att få tag på och läsa. Kanske. Men en hel del följetonger har faktiskt klippts ut och bevarats, och om man bor i närheten av en ort där det finns ett universitetsbibliotek, så kan man läsa dem  på mikrofilm. Dessutom tror jag att det kan vara intressant rent litteraturhistoriskt att veta vad som varit möjligt att läsa, inte bara i bokform utan också i periodisk press. För något som är säkert, det är att tidningarnas följetonger lästes!

Lars-Erik Nygren, Arlöv
Nya Dagligt Allehanda 1932, författare J S Fletcher_______________________________
Lars-Eriks nya bibliografi går att beställa från författaren och levereras i början av december:
Lars-Erik Nygren
Tågvirkesgatan 2
232 35 Arlöv
040-461479
lars-erik.nygren[at]comhem.se

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22