Kitty ledde Gissy in på brottets bana

Feb 3rd, 2008 | By | Category: 2002-4, Artikel

Pojkar brukar inte läsa Wahlströms böcker med röda flickryggar. Peter-Gissy är ett undantag. Hans intresse för deckare väcktes av Kitty. “Jag tänkte aldrig på att huvudpersonen var en flicka säger han. Det var handlingen som intresserade mig.”

AV BERTIL FALK (BILD & TEXT)GÖTEBORG (DAST) Peter Gissy har i DAST utpekats som den som måhända ska axla Henning Mankells mantel. Och just i år har han haft framgång.

“Jag har egentligen ett enda syfte och det är att roa och underhålla, ge läsaren en stunds förströelse”, konstaterar Peter Gissy. “Jag målar inte mycket miljö. Miljön är ofta bara en bakgrund till händelserna. Karaktärerna kan uppfattas som korthugget beskrivna. Det är en mening med det. Jag vill överlåta åt läsaren att själv skapa sig en uppfattning om de människor som agerar. Genom deras handlingar ska det gå att skapa sig en bild av dem.”

Peter Gissy har en intressant bakgrund. Efter kriget blev hans sudettyska föräldrar utkörda från Böhmen-Mähren i Tjeckoslovakien. De hamnade i södra Tyskland, där Peter föddes, men de trivdes inte där. De ansökte om tillstånd att få emigrera till Sverige eller Kanada. Samma dag fick de jakande svar från båda länderna, men de valde Sverige.

“Vi talade tyska hemma och det lagades tysk mat. Jag var enda barnet och lärde mig snabbt svenska och blev språkrör för familjen och lite av en ensamvarg. Jag tror att det var denna tidiga erfarenhet som gjorde att jag senare blev journalist. Jag hade lärt mig att språka med folk. Mamma och pappa lärde sig svenska, men det tog längre tid för dem.

När jag i min första deckare Röd död introducerade Kent Mortland. så var det för att jag ville ha en annorlunda hjälte som genom omständigheterna blir indragen i olika svårigheter. Jag menar att jag är en udda påg bland svenska deckarförfattare. Det finns en standardbild om svenska deckarförfattare med medelålders kriminalkommissarier, relationsproblem, skilsmässor. Det handlar också mycket om mat. Vi talar om Nesser, Edwardsson och många andra. Deckargenren i dag samlar läsare från alla läger. Det handlar om kommissarier som adopterar barn och man får veta hur de har de hemma. Jag tycker inte att det har med deckargenren alls att göra, men många läsare tycker om det.”

Nu har faktiskt också Kent Mortland i Vit sorg väldiga relationsproblem med död hustru, upprorisk tonårsdotter och ny kvinna. Är det underhållande?

“Flera har noterat det och jag vet inte varför vissa episoder finns med i böckerna”, säger Peter Gissy. “Det är inte så att jag är en särskilt problemtyngd kille. Tvärtom. Jag lever ett ganska lätt liv utan några större svårigheter. Möjligen är det så att det är lättare att skriva om personer som har problem.

Om den senaste boken – Fallet Ewenius – var det någon som påstod att den är rena Hamlet-historien. I upplösningen är det många som känner skuld och far straff och tar på sig följder av sina gärningar. Det är kanske lite negativt.”

Peter Gissy framhåller att han alltid varit fascinerad av deckare och att detta har sin grund i Wahlström-deckare. Gissy är en produkt av Kitty-böcker och Edith Blytons Fem-böcker. Men det var Edgar Allan Poe som lade grunden till hans vuxna deckarförfattande, säger han, men fortsatt samtal visar att det är mer komplicerat. Författarskapet har också sin grund i två knäppar.

“Den första knäppen kom på 1970-talet. Jag fick kontakt med Tommy Schinkler och började översätta Manhattan-deckare. Det blev tre-fyra stycken. Jag lärde mig då manéret och blev förtjust i – inte direkt det hårdkokta, för de har deckarna var inte hårdkokta – men de var i alla fall kokta. Jag minns att en av författarna hette Dan Marlowe. Han var inte så bra, men han var kul. Den andra knäppen kom på 1990-talet, då jag läste Frances Cliffords Gatloppet, som var så jäkla bra. Frances Clifford blev den som utlöste Röd död.”

Peter Gissy är frilansjournalist i branschtidningar med medicinsk forskning kring t. ex. diabetes och ledskador som specialitet. Vägen dit gick via Journalisthögskola 1972, Wahlströms, Manhattan-böcker, vidare informatör på läkemedelsföretaget Hassle (numera forskningsbolag inom Astra Zeneca). Marknadsförare på Göteborgs-Tidningen fram till 1991 då GT slogs ihop med Kvällsposten. Han tog då Mats ur skolan och blev dagens frilansare.

Gissys böcker på Tre Böcker säljer bra. Mellan 4-5000 ex. Och i år har han vunnit första pris i en novellpristävling. Det var den andra han skrivit. Men förstapriset har gett honom blodad tand. Han funderar på att skriva fler noveller efter de fem deckarböckerna Röd död, Vit sorg, Blå åtra, Svart hämnd och Fallet Ewenius. Varför inte skriva på tyska?

“Det har jag aldrig tänkt på. Jag talar tyska flytande, men har inte gjort det på många år. Jag tror inte att jag kan skriva på tyska och har inga planer på det. Men varför inte? Kanske en novell på försök?”

Och för att avrunda: “Jag har ingen favorit jag läser. Jag älskar att gå på biblioteket och leta och låta mig förföras.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22