Karolina Bjällerstedt-Mickos: Fantasy – en verklig godbit för bekväma författare

Mar 11th, 2010 | By | Category: 2005-2, Artikel

Av Åsa Pettersson

Karolina Bjällerstedt-Mickos bor i Järfälla i Stockholm. Hon är en svensk fantasyförfattare som tidigare jobbat åt nu nedlagda Järfälla tidning, som informatör och administrativ assistent i Viksjö församling och skrivit recensioner av fantasylitteratur i denna tidskrift. Hon tycker om klassisk musik och spelar själv på amatörnivå. Innan hon fick sin första bok utgiven vann hon som 18-åring en novelltävling i Veckorevyn med ett sf-bidrag.

Under våren 1998 anordnade norrländska Måni bokförlag i Älvsbyn en författartävling och Karolina deltog – och vann. Mot alla odds, tyckte hon själv eftersom hon skickat sina manus till tjoget bokförlag och refuserats.

Vinst i två delar

Att hon segrade i tävlingen kan ha berott på att hon tillät förlaget att dela sitt långa manuskript Till Esperani – som hon slitit med i åratal – i två delar. Det gjorde susen och 1998 kom första delen, Mantor, ut. Året efter kom Larona och sedan dröjde det ända till 2004 innan den tredje delen, döpt till Dorei, blev utgiven. Första titeln kom att bli samlingsnamn för bokserien.

Att ämnet blev fantasy härleder Karolina Bjällerstedt-Mickos till att Tolkien kom in i hennes läsarliv när hon var elva år. De främmande miljöerna och varelserna fascinerade henne. Detta fick henne att på allvar börja fundera ut historier.

Fast skrivit hade hon gjort länge. Som femåring betraktade hon fundersamt vuxna som skrev och satte sig själv att författa. När hon var klar frågade hon mor och far vad det stod, och de svarade på vuxnas vis att det inte stod någonting alls. Det var en bedömning som Karolina inte alls ville gå med på. Hon hade ju skrivit, så någonting måste det ju stå.

Religionskritik

Nu står det nånting. Hennes romaner innehåller relationsdramatik, djupa filosofiska resonemang och häftiga actionscener. Eftersom hon arbetar kyrkligt har somliga fått för sig att hon kritiserar kyrkan. Det är lätt att tro så om man läser boken som fan läser Bibeln. I Mantor finns en stad med ett tempel varifrån en påhittad religion med många gudar förtrycker folket.

När Bertil Falk intervjuade henne i DAST nr 1 2001 protesterade hon mot denna tolkning och menade att Mantor innehåller kritik mot vårt moderna samhälles alla avgudar som vill religionsförklara hälsa och skönhet.

Specialskrev pjäs

Hennes filosofi har tydligen engagerat. 1999 blev Mantor skådespel – en enmansföreställning med skådespelaren Kjell Dellert i alla olika roller. Föreställningen innehöll även specialskriven flöjtmusik av musikern Per Markus Heggestad. Det blev så lyckat att Karolina specialskrev pjäsen Mannen som gick upp i rök åt Dellert. Där spelar han nio roller.

Inom fantasyvärden har hennes böcker debatt. Kritikern Hans Persson har klagat på att bristen på vissa element säger att hon inte skriver fantasy. Han tycker att det saknas klart igenkännbara historiska perioder.

Känsla av fantasy viktigast

Karolina försvarar sig med att en fantasyroman bör handla om fiktiva världar av förindustriell karaktär, men att detta inte heller är heltäckande. Viktigast är dock känslan av att det är fantasy som gör texten till just detta.

Hon läser mycket i genren och Robin Hobb [pseudonym för Megan Lindholm] är en älskad författare som hon menar skriver spännande och oförutsägbart och alltid hantverksmässigt bra. Robert Jordans första böcker slukade hon, men nu tycker hon att hans romaner känns meningslösa.

Hon skriver inte själv om magiska svärd eller drakar. De övernaturliga elementen måste vara så tätt invävda i storyn att det inte går att skilja dem.

Noveller och handfull idéer

Mantor och Larona var från början två noveller och en handfull idéer som växte ut och ihop till en roman. Författare och förlag delade den i två delar på ett logiskt ställe – och gjorde en helhet till två nästan fristående men kompletterande romaner.

Fantasy vänder sig – åtminstone ganska ofta – till en manlig publik som måste ha något att sätta tänderna i nu när det inte finns riddarromaner längre. Åtminstone inga traditionella, Arn får ursäkta. Karolina har i de senare böckerna en kvinnlig huvudperson och säger att hon vill undersöka om det går att skriva intressant för en manlig publik trots att det är en kvinna och till och med spädbarn som historien kretsar kring.

Bästsäljarna enkla

Hon menar att den fantasy som säljer bra innehåller väldigt enkla historier. De goda mot de onda och man känner igen de onda eftersom de inte är människor.

Själv vill hon gärna avvika från det mönstret även om det är praktiskt med tydliga bad guys och tydliga good guys, i synnerhet om man vänder sig till en pubertal publik.

Karolina Bjellerstedt-Mickos får ofta frågor om varför hennes böcker inte innehåller några drakar, svärd eller troll. Det beror, enligt henne, inte på att hon bestämt sig för att inte ha några troll med. Hade det behövts för historien så hade det förstås funnits, men det har inte behövts.

Bekväm genre

Man kan ju tänka sig att fantasy är bekvämt att skriva eftersom författaren själv bestämmer förutsättningarna och därför aldrig kan ha fel.

Karolina erkänner att fantasy är en godbit för bekväma författare. De behöver inte göra värst mycket research, kan till och med hitta på sina egna naturlagar om det passar. Hon tycker att det är praktiskt att få bestämma allting själv. Däremot måste det kännas logiskt, enligt bokens egen logik, för att kunna tas på allvar – det är viktigt.

Hon är en ”trekkie” som älskar Star Trek och all dess påhittade teknologi. Babylon 5 är en annan serie som Karolina tycker för nar det bästa av science fiction och fantasy. Den är fantasy till sin karaktär med utanpåverket är science fiction.

Många tror att fantasy genererats ur science fiction, men egentligen är ju fantasyn föregångare eftersom den kommer ur folk sagorna och mytologin.

 

 

Mantor

Huvudpersonen är en ung konstnär och flöjtist. Hans land befinner sig i krig och av en slump får han reda på att han ska skickas till fronten. Han flyr och kommer till staden Pyros, ett religiöst och kulturelit centrum där teaterkonst och gudsdyrkan är intimt sammanflätade.

Mantor får jobb som flöjtist och tar namnet Kanero. Han tror nu att han satt sig i säkerhet, men här lurar andra faror. Även med ett nytt namn måste han vara försiktig för att inte röja sin identitet.

 

 

 

Larona

Det är dags för årliga förhandlingar mellan Storriket och Enhetliga Kejsardömet, parter i ett krig som aldrig tycks ta slut. I händelsernas centrum finns Larona som fästmö till prins Rostal av Storriket. Krigslyckan verkar vända uppåt när det viktiga Norrstad återerövras ur fiendens hand. Från sin uppsatta position ser Larona att både Storriket och den kungliga familjen håller på att falla samman. Hon dras in i en sammansvärjning som inte bara hotar att stjälpa den uråldriga maktbalansen utan också avslöja vem hon egentligen är.

 

 

 

Dorei

Larona kämpar förtvivlat för att återupprättadet fallna Storrike. och när hela Norrstad står i lågor inser hon att den nyfödda kronprinsessan Berilen måste föras i säkerhet. Uppdraget går till Dorei, en ung kvinna med ovanliga krafter. Som skydd får hon med sig soldaten Turq, duvpojken Gambor och den mystiske Sagern. Men det är onda tider och ryktet går om den fruktade hemlig sekten Gnistbärarna som sägs ägna sig åt blodsriter och leds av en man vid namn Mantor.

 

 

Karolinas favoriter:

Serien om mördarens lärling av Robin Hobb

Sagan om Ringen av JRR Tolkien

Övärlden, serie av Ursula K LeGuin

Otherland, serie av Tad Williams

Dune, serie av Frank Herbert.

Ronja Rövardotter, Mio min Mio och Bröderna Lejonhjärta är också fantasy i dess bästa form. Serien om Narnia är anpassad för barn men otroligt bra fantasy – här ser man verkligen hur fantasy hänger ihop med religion. Där är det dessutom tänkt som en religiös metafor – lejonet som offras och återuppstår men det fattar man ju inte när man är åtta år och läser den.

Utgivna böcker: Mantor (1998), Larona (1999), Dorei (2004)



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22